Korrespondens från ILund. Lund den 9 Dee. 1865. Tempora mutantur et nos mutamur in illis — det är uttydt: i början af 1863, då det kungliga representationsförslaget tramlemnats, firade Lunds studentkår en fest med jubel och skålar för konungen och ministrarne, men i dag, då förslaget är lag, fä man här och stoltserar öfver sin lugna ällning i frågan och kommer öfverens om, att den nya riksdagsordningen långt ifrån nu bör väcka glädje. I dag var studentkåren sammankallad ?för att bestämma om firandet af representationsförslaget: antagande?, men resultatet blef att ordföranden, som sjelf utlyst mötet, förklarade att, ianseende till förbigåendet af föreskrifna former (hvilket just han gjort), intet lagligt besiut kunde fattas. Men nog hade vi en herrlig diskussion, och motståndarne till festen underläto ej att tyda det som en fest för afskaffandet af de fyra stånden, således skulle vi fira en begrafning, och icke vore det passande att då glädjas och dricka punsch?, såsom en teolog så skönt ut tryckte sig. Men sannerligen bör man ej glömma den förträffliga liknelsen, som en annan liktänkande hade: att detta (anställandet af en fest) vore likasom då i fabeln äsnan gaf det döda lejonet en spark?! En omröstning åstadkoms, med resultatet ef lika många för och emot festen. — År det icke skönt att se alla färska filosofie doktorer (utom en), till följd af sina färska boströmska doktriner, rösta emot! Jag får nämna att röstandet för och emot festen var en partisak, som ensamt betingades deraf, om man tyckte om? representationsförändringen eller ej. Om måndag skola vi få ett nytt studentmöte; då hafva formaliteterna iakttagits (de bestå i — hörandet at studentkårens deputerade), men resultatet gå blir väl lika, nemligen att ingen fest blir af. Mätte universitetets flyttning eller anläggandet af ett nytt i Stockholm få mera nutfigter genom den i Lund visade liknöjdheten och föraktet, för att icke nämna f;uktan för den af hela landet önskade och med jnbel mottagna representationsförändringen Det vore kanske behöfligt att det studerande slägtet också finge frisinnade lärare, som gälve dem en ljusare öfverblick af staten än nu är fallet, då den boströmska statsläran igår från Boström till hans lärjungar, våra lärare, från dessa först till de äldre och sedan, af lika böjelse för auktoritetstro, till de yngre studenterna. Det kan icke falla mig in att neka, att kanske många verkligen tänkt och läst i frågan om förändrad rep esentation, men att det hos de flesta är kammarlärdom eller auktoritetstro är ännu säkrare. För öfrigt äro naturligtvis ?teo. logerna? och ?filosoferna? isynnerhet emot, medau läkarne? äro för förändringen, Jurister finnas hår knappt några. Mer en annan gång. Relklämation. Till redaktionen af Aftonbladet. För att Utreda allmänhe tillfatle Ledöma, i vall män under mitt mförmnde i represetma