Ja, fäderneslandet har genom det kung liga representationsförslagets antagande san nerligen vunnit en storartad seger; men m: vi också nu och alltid begagna den på e storartadt sätt! Må vi då ej lättsinnigt ans denna seger blott såsom ett lyckadt yttr öfvertag i kampen med föråldrade samhälls åsigter, ej fira den blott såsom ett gala spektakel för stunden med lusteldar, skot och champagne, utan med manligt allvar bjertats djup anse denna folkseger vara a en ofantlig inre betydelse, som nemligei kan och bör gifva fäderneslandet mycker trygghet och lycka; men detta blott om v begagna den med hofsamhet och förstånd. — Derföre böra vi nu i främsta rummet inner ligen tacka Gud, som redan af fordno gifvi vårt folk frihetens anda och under en vis styrelse låtit den hos oss så lyckligt utveck. las, med djupaste vördnad och tacksamhe se upp till vår folkkäre konung, som tänki högt om oss och som derför med den öppna carolinska frimodighet, som är honom egen, framlagt det nu antagna representationsför. slaget med fullt förtroende till vårt sam: hälliga förstånd, vår hofsamhet, vår foster landsvärma och vår koovungakärlek. Och må vi derjemte hemhära den största tacksamhet åt våra folkligt ädle och högt upp: lyste män af konungens räd, som ej blott med så mycken fasthet styrkt konungen i hans reformvänliga afsigter oeh med en så djup kännedom af svenska folkets behof och önskningar utarbetat representationsförslaget, hvilket i de flesta fall träffat en lycklig medelväg mellan ytterligheterna, utan som ock med utmärkt skicklighet och oförtröttad ihärdighet med ordets makt understödt detsamma, tills det slutligen nu segrat öfver flertalets alla betänkligheter och uti debatternas hårda prof: ära vare konungen och hans råd, samt de varmaste tacksägelser åt våra högsinnade riddersmän, våra fosterländskt upplyste prester, frisinnade borgare och all heder värde bönder, hvilka, oaktadt ståndsförfattningens tvång, dock beredt reformen en så lysande ramgång, men hvilka nu aldrig mera få kallas stånds-män! Vi hafva vunnit en storartad seger; men låtom oss nu ock bruka den på ett storartadt sätt! Derför, då nu alla ståndsskrankor fallit, skall dermed ock för alltid vara försvunnet allt ständshat, allt split och allt gammalt groll om föråldrade företrädesrät tigheter, som nu ändtligen äro lyckligen afskaffade eller ädelt medgifna. Öch må ingalunda nu dessa folksegerns sköna fröjdestunder eller framtiden ohelgas af hänets nedriga smil mot olika tänkande, som af redlig öfvertygelse kämpat, de också, en redlig kamp. Och må nu alla gamla ståndsminnen med deras stygga påhäng af oenighet och vrede allt härefter varda utrotade, nedgräfda och försvunna, så att Sverges folk nu i Guds namn må få blifva och vara ett tolk och stå såsom enman! Men må vi härvid komma ihåg, att, då vi nu fått en represesentationsförfattning, som är efter konungens vilja och folkets hutvud, är denna dock icke skrifven hvarken af englar eller af de sju vise, utan den är ett menniskoverk och således behäftad med menskliga ofullkomligheter; men dessa skola vi efter hand afhjelpa i all enighet, sålunda visande, att med den gamla stäåndsförfattningens fall också den gamla stånds hätskheten är död. Ty eljest är vårt nya frihetsbref blott ett stycke papper, vär långa strid deriöre en löjlighet och hela vinsten deraf blott nytt missnöje inom oss och missaktning af andra. — Derföre måste nu det svenska folket i och genom representationsförändringen anse sig och känna sig såsom ett folk i ett nytt och helt annat läge ar vilja, kraft och triska drifter till genomgripande förbättringar i hela vårt samfundsväsende, till all andelig, politisk och materiel utveckling, samt så att allt folkeligt bos oss raskare och bestämdare befordras och utpregJas, såsom vår litteratur, vår konst och värt sköna språk, allt på rent folkländsk grund. Men detta allt ekola vi nu söka vinna af pss sjelfve, af vår egen sinnesart och af vår gen kraft, allt detta utan hvarje förmyulerskap. Tillförene kunde man med skäl påstå, att vara den rätta aristokratien, ridderlighetens, ipplysningens och fosterlandskärlekens höga wristokrati, funnes der den skulle finuas, vore let Jätt att till samhällets lycka ordna hvilen folkstyrelseform som helst; men nu afva vi genom representationsreformen vunit en fri förfatming, genom hvilken ståndsngseln fallit och hvarigenom vi sjeltve ro både ridderlighetens och upplysningens nålsmän, och derföre skola nu ock vi sjelfve amfäldt, icke ståndsvis, bära hela ansvaret ör fäderneslandets trygghet, bestånd, uteckling, lycka och anseende. — Sålunda kola vi efterhand och med varsamhet rätta elen och utan att stanna på hbaltva vägen måniogom befordra den naturliga utveckngen af vår nya tillkämpade representaoneförfattning, innerligen fastän frivt sluta kriog konungen, läta religionen i allt! va lelvande ibland oss, strängt hälla på las lika rätt inför Jagen, städse röra 0ss3 amåt på den folklivt-hisioriska grunden, j: öra fullt klart för ossatt landets styrsel ej ikrast befordras genom ensidighet inom reresentation n eller derigenom att till dess iverläggningar kallas biott en vådlig öfverrakt at sjudande liberala viljor, utan dernom att också andre landets yppersta jän der mottagas, de må nu vara s. k. konervativa, adelsmän, prester, militärer, hofän eller hv Ika som heist, blott de äro redi ge, fosterlandsälskande och upplyste svenli se män. Härjemte bör man med all makt rota ur representationen räheten i allmänet och isynnerhet såsom en pest dessa gamle ikplågare och landsförderflige bränvinsdyokater, eom sannerligen äro så veder ygghge att man täckes taga i dem med Gu täng. Så böra vi ock allt iirigare be! ;rdra ca sann och fosterländsk verksamhet ! om våra så högre som lägre skolor, samt, om ett ocftergifligt vilkor tör samhällets clsa och folkets värdighet, med redlig hjelp . tall godt tolk, Jandets nya represesentan-. r och den hederliga pressen, kraftigt neda och utrota ekande ekandal) ad, sum ollut Lit Hedsmu er:genom älit oss 1 vanrykte och miss