BEATRICE Boman I tvenne deiar. Av Julia Kavanagh. Saken är skedd?, inföll mr Brown med någon hetta; ?och med denna uppgörelse, som jag fortfarande påstår vara fördelaktig, måste vi begge låta oss nöja.? ?Jag säger er ännu en gång, att jag icke tänker låta mig nöja dermed.? ?Tillåt mig då säga er, att ni skall finna det icke vara någon lätt sak att ändra hvad jag gjort med er egen myndighet, om ock utan er vetskap?, sade mr Brown och steg upp. PPjag kan väl tro det?, svarade Beatrice bittert och reste sig äfven, ?men jag har änvu icke erkänt mig besegrad, och jag skall icke börja göra det nu. Tillåt mig hoppas, att ni skall tänka er för ivå gånger?, sade mr Brown mycket allvarligt; för närvarande vill jag icke längre försöka öfverbevisa er.? Han gjorde en stel bugning och gick. ?Der gär en ny fiende !? tänkte Beatrice. Hon gjorde mr Brown orätt; ban var visserligen högst missnöjd, ty han hade gjort det bästa som kunde göras och trodde sig förtjena tacksägelser, icke bittra förebråelser, af sin klient; men han var för mycket affärsman för att hysa vrede, eller ens mera än ett öfvergåeude groll, mot miss Gordon. Och öfver hennes närvarande sinnesstämning oroade han sig icke; han visste att den skulle lugna sig; erfarenheten bade visat honom hvad det plägade bli af sådana der dugtiga föresatser ati kämpa intill döden och aldrig låta sig besegras. 4) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 209: 211—216, 218—222, 224 —227. 229—233. 235—237, 2309-9245 247-252, IKÅ, AKT-IKR NN, MI 264, 267, 268. 271-275, 280 och 282, Extrabladet den 5 Dec, samt n:r 283—281,