STOCEHOLM den 5 Dec. Debatten på riddarhuset började i dag åter kl. 9 f. m. Huset var fyldt liksom 1 går. Liksom då helsades de särskilda talarne från ömse sidor med bravorop och hyssjningar; man tyckte sig emellertid märka, att bravoropen för de liberala talarne voro betydligt starkare, om också icke hyssjoingarne från denna sida på långt när kunde mäta sig med dem, som kommo från förslagets motståndare. Den förste talare, som uppträde, var frih. A. C. Raab. I ett längre föredrag gendret han åtskilliga af de invändningar, som blifvit gjorda emot förslaget. Man hade liknat förslaget vid en pilt och frågat: hvad månd blifva af detta barnet. Talaren ville för sin del acceptera liknelsen, men tillägga, att då det förslag, hvarom man talat såsom skolande utgå trån den konservativa sidan, endast vore och komme att bli ett dödfödt missfoster, deremot det kungliga förslaget vore både fuilgånget och völskapadt, men såsom naturligt vore förorsakade åtskilliga födslosmärtor, då det nu trädde fram i verlden; de utrop af sorg, vemod och ängslan, man här hört, komme endast af denna födslovånda. ?När qvinnan föder barn hafver hon sorg; ty hennes stund är kommen; men när hon hafver födt barnet kommer hon sin bedrötvelse intet i håg; ty hon gläds att menniskan är född till verldena. Så hafven I ock bedröfvelse, men edert hjerta skall glädjas? när allt gått lyckligt och väl och ett nyskapadt bättre samhällsskick träder fram i lifvet. Genereldirektör Stråle yttrade sig isynnerhet derom, hvarföre det vore skäl att just nu antaga förslaget. Nationens mening vore nu fullkomligt ense derom (riddarhusets medlemmar ej en3 undantagna) att en förändring af representationen på grund af samfälda val och med öfvergifvande af ståndsoch klassvalprincipen vore nödvändig; då så är vore det i sanning dåraktigt att för detaljanmärkningars skull öfvergifva det förslag, som är framlagdt af konungamakten och understödjes at representationens och nationens stora flertal för att rikta sin blick på några fullkowligt otillförlitliga förespeglingar från en fraktion, som icke kan uppställa en skymt af garanti för att deras projekter kunna röna den ringaste framgång. Den inskriftlösa fanan kan sålunda mycket gerna framgent bli utan all inskrift. Frågar man hvar garanti finnes för att det kungliga förslaget skall uppfylla de förhoppningar man dervid fäster, så svarar talaren att denna garanti hvilar hos svenska folket, i dess historiskt kända och bepröfvade väsen och karakter, och den sväivar sålunda icke i luften, såsom man behagat säga. Premierlöjtnanten frih. B. Å. Leijonhufvud hade för två år sedan med varmt och ligt bifall omfattat förslaget, men en närmare granskning hade gjort honom till dess motståndare. Specielt ansåg han det för tidigt att bilda en första kammare på kommunalinstitutionerna innan dessa ännu stätt profvet och hunnit utveckla sig. Hofjägmästaren Tornerhjelm förklarade att han röstade för förslaget, och det i främsta rummet af unionella skäl och med afseende på förhållandet till brödrariket. Huru hånligt man än må från en viss sida tala om opinionsyttringar, så vore det för talaren dock ingen likgiltig sak att förslaget har nationens sympatier för sig. Det ansvar, som riddarhuset skulle draga öfver sig genom att förkasta detta förslag, vore mycket stort, så mycket större, som man dragit försorg derom, att adeln äfven skulle få bära ansvaret för presteståndet, ehuru den i sanning hade tungt nog att svara för sig sjelf. Talaren egnade slutligen några afskedsord åt den politiska sida, som han under en följd af är tillhört och från hvilken fosterlandskänslan pu manade honom att skilja sig. Hr W. F. Dalman upptog en del invändningar, som blifvit gjorda emot förslaget, och visade, bland annat, att konungamakten, långt ifrån att försvagas, skulle genom den Dh representationen få förökad kraft till allt godt och samhällsnyttigt. Han ansåg ellt tal om ett annat förslag, som man skulle försöka genomföra, endast innebära en manöver, på hvilken ingen kunde fästa ringaste afseende. Frih. 4. Cederström uttalade sig varmt för förslaget, yttrade att ridderskapet och adeln hade ramför sg tvenne olika altaren, på hvilka det kunde offra, fosterlandskärlekens eller sjelfviskhetens. Han väntade af adelns högsinthet en god utgäng. Kapten Mannerskants förklarade, att han för sin del med fullkomligt lugn iklädde sig ansvaret för alla de vådor, som max förespeglat af förslaget. Under en läng riksdagsmannabana hade han ifrigt sysselsatt sig med detta vigtiga ämne och lärt inse omöjligheten att åstadkomma en verklig reform på det närvarandes eller på klassprincipens grund. Det sätt, hvarpå det kungliga förslaget fattat saken, är det enda som är möjligt att genomföra. Långt ifrån att sakna alla konservativa garantier, innebär försla et från början till slut de bästa garantier ör en konservatism i sann och ädel mening. Nu, just nu, är rätta stunden inne att genomföra reformen, och talaren vältade hela ansvaret för de bedröfliga följderna af ögonblickets möjliga försummande på förslagets motståndare. Frih. Gripenstedt gendref i ett glänsande anförande de mot förslaget gjorda invändningarne, visande att de flesta härrörde från antaganden af sådan beskaffenhet, att man på denna väg kunde ådagalägga allting vara vådligt, liksom man också gjort vid alla reformer, som rubbat någon ur den ställning han förut innehaft. Ätven bemötte tal. på