valt kände igen, utåt gatorna voro det enda om fanns qvar efter husen. Annars bara rus och aska, som i stora högar ännu låg var på tomterna, ökande det sorgliga inrycket. Men ur denna aska spirar åter lifet och verksamheten upp, fastän långsamt. )mkring det gamla torget har man i några f plank, resvirke och tegel uppförda lokaer, hvi!ka försetts med eldstäder, arrangeat handelsbutiker, der kommersen gick ganka lifligt undan. Men en mängd handlade ännu ständ, hvilket möjliggjorts genom det blida ädret hittills. Snart torde dock vintern örorsaka ett kännbart afbrott i denna ståndserksamhet för många, hvilka ännu ej hunit få tak öfver hufvudet. Till höger, ett ;odt stycke från torget, utåt den 8. k. ?Racurnaboen ha en större barack afresvirke ch tegel, i tvenne våningar, innehållande jtver 100 rum, samt tvenne mindre sådana, vardera innehållande 48 rum, blifvit uppörda, hufvodsakligen afsedda för arbetafvik ch verkstäder, och inflyttningen deri hade yligen försiggått. Trois den omständigheen, att flertalet arbetare med sina familjer, inda dittills logerat i uthus, har helsotilltändet förut varit godt, men nu hade en sanska. allvarsaw koppepidemi utbrutit. Sorgligt var att se huru en mängd persoer, som under branden förlorade det mesta ff sina tillhörigbeter, nu först, sedan de fått ak öfver hufvudet, kunnat börja tänka på utt samla inop spillrorna af ett ullinteigjordt välstånd. Men jag hörde dock ingen enda beslaga sig; man tröstade sig med, att så mänga audra lidit lika svåra, om icke värre förluster. På Salttorget vid vestra bron, der rörelsen var lifligast, handlades likaledes ännu i stånd och i de lokaler, som efter brauden arrangerats i magasinerna derstädes ; men äfven här måste verksamheten afbrytas, då vintern kommer. Någon brist på penningar förspordes icke, ty alla som ade hvg och lösegendom försäkrade, ha bekommit sina brandstodsmedel. Attfå någontiuvg gjordt af haudtverkare är lika svårt som dyrt. Man klandrade allmänt, att så läng tidsutdrägt egt rum med regleringen af den nya byggunadsplanen för staden, hvarigenom flera personer, som annars skulle byggt i sjelfva staden, sett sig nödgade att bygga utom densamma på egna egor. Så hade utom vestra tullen, mellan denna och Sandbäcken, näg a smärre byggnader uppstätt, hvilka åtminstone voro reguliert ordnade. Vid kanalbron, eller i stadens östra del hade deremot ett slags förstad uppbyggts, högst irregulier, då hvar och en här på sina kålgärdar iagt husen efter eget tycke och smek, kors och tvärs, oberoende af all plan och byggnadsordving. I afseende på den nu ändil.gen besluta byggnadsplanen, som at stadsfullmärtige amagits och för närvarande lärer vara underställd K. M:ts stadfärtelse, kan anmärkas, att denna är tilltagen i en ganska kolossal skala. Enligt denssnma kommer det jörut stora torget att ännu ytterligare utvidgas med ett helt qvarter, gatorna att utläggas till stor bredd, Kunrsgatan ärda till 100 fot och de andra gatorna till 50 å 75 for, hvarjemte det nya regidenset skulie förläggas närmare vestra bion. Huruvida denna plan, hvarigenom de gamla gatorna och tomterna helt och hället undergå förändring, är praktisk eller icke, vill jag ej bestämma, men det vissa är, att den hos en stor del af stadeos invånare mötte mo:ständ, enär dessa ansågo, att den gamla staden förut var ganska regulier, så aut hela saken kunnat stanna vid en min dre u:lägguing af det gamla torget och gatorna. Tvisten härom har varit ganska häftig, men sradsfullmäktiges mening segrade. Mean hade utsatt pris för den bästa planritning, och 27 sädana inkommit, men ingen af den beskaffenhet, ait den kunde oförändradt antsgas, hvarföre det stora priset ej kan utdelas. Deremot troddes det, att hr Sundius från Sockholm, hvilken en längre tid uppehållit sig i Carlstad oc: tagit noggraun känuedom om de förhållanden, som stå i sarumanhang med planen för stadens återuppbyggsnde, skulle erbälla det mindre priset, liksom man besluut att tilidela tem andia porsoner mindre penningbelopp för deras riningar. Aila dessa mer och min. dre oprakiiska åtgöranden ha förorsakat en tidsuvarägt, som töranledt missbelåtenhet. Nordve stambanans dragande genom staden avses naturligtvis af dess invånare ut göra en lifsfråga för stadens snara uppstå ende ur sin acka, och flera lära gjort be slutet om de skola bygga eiler icke beroen de deraf. Att rörelsen i Carlstad på sed nare tider ökats betydligt är odisputabelt liksom att banans dragande derigenom skulle gifva nytt lif åt aen nya staden, men jag är ej kompetent att yttra mig i denna vig. tiga fråga, som just nu utgör föremål fö en så haftig tvist mellan stridiga intressen Undervisningen i stadens elementarskola hvilxen byggnad räddades undan branden fortgår, eburn undervisningen är fören. med mänga besvärligheter, dels i anseend till der tränga utrymmet, dels emedan lä rare och lärjungar nödgas bo här och hva utom staden. Telegrafstationen befinner sij ännu i en mindre byggnad i biskopsgärden hvarest biskopen för öirigt upplåut en till flyktsort åt flera brandskadade. Bland ny provisoriska hus, som finnas uppförda, för ijenar omnämnas restaurationslokalen när forget, der fru Möller serverar utmärkt väl Det var hon, rom efter branden, i tält, upj satta vid vestra bron, bespisade hela stade och då var matmoder för största delen : dess invånare. Jag afslutar denna lilla skizz med det e käsnande, att Carlstadsboerna syates bär sitt öde och sina förluster med en resign: tion, som hedrar dem. —??2x sz 3 Till redaktionen af Aftonbladet. Ehuru landibo har jag audå velat i m mäåu verka för det hvilande representation förslugets sntagande och lyckhgtvis kunp öfreriain min fullmakt på den allmänt so trisiunad kände triherre A. CO. Raub, som sal sig bulva gjort mera för represen:atior förslygets framgång än de flesie andra lec möter af ridderskapet och adeln; så att nr gon bortauktionering at ridoarhuspollette a RF nadlåäta mim ti I a stå