BEATRICE Roman i tvenne delar. Ar Jalla Ksvanagh. Om portarne voro stä gda eller ej, visste Beatrice icke, men hon visste hvad mr Gervoise åsyftade. Han åsyftade en scene, ursinniga eller hysteriska rop, någonting, som kunde göra hans gemena historia mera antaglig. Hon bet ihop sma tänder, på det att intet harmset eller häftigt utrop skulle undfalla henne. Om hon också skulle dö af ansträngningen att kufva sig, så föresatte hon sig att han ej skulle få den tillfredsställelsen. Derföre vände hon honom rygen, dock efter att först med ett trotsigt leende ha blickat honom i ansigtet, der hon läste en tydlig missrakning öfver hennes tysta underkastelse. Med sjudande blod, men med en allt kufvande viljekraft, gick Beatrice in igen och upp på sitt rum — till sin moders rum vågade hon ej gå. Hon stängde in sig för att öfvertänka; ty nu hade krisen i hennes öde verkligen kommit — nu om någonsin behöfdes klarhet i tanken. Hon satte sig och ömde sin bultande panna i sina händer. uHan vill drifva mig till vansinne, jag vet att han vill det, och det finnes eller har funnits vanvett i Carnoosiernas: blod, derföre bör också vanvett finnas bös deras afkomlingar, familjen Gordon. Ö, att verkSe A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 209 211—216, U18—222, 224—227. 220—233, 235—237, 230—U5, MT AK IKL 2 258, 260, 262— 204, 207, 208, 271—275 och 280. a)