SLUTAR ULN CCR 4 DeC. Nationens stora fråga har i dag börja förhandlag hos rikets ständer. Mäåtte de hafva skett i en lyckosam stund! Måtte resulttet blifva välsignelserikt för folk och and! Två stånd hade redan temligen tidigt hunnit afsluta frågans behandling. I bondeståndet, hvars plenum börjades kl. 9 förmiddagen, blef efter af talmannen framställd proposition det kungliga förslaget utan diskussion enhälligt antaget. Borgareståndets medlemmar samlade sig först kl. 10 f. m. och infunno sig då, till betecknande af ögonblickets stora allvar och vigt, samtlige högtidsklädda. Man hade väntat att de, som inom nämnde stånd äro emot förslaget, skulle hafva så mycken takt att de icke framkallade någon alldeles ändamålslös diskussion. Man bedrog sig emellertid härutinnan. Mot förslaget uppträdde ne.cligen hrr Henschen från Upsala, (som talade 34 timma), Falkman fråv Malmö, med hvilken hr Åkerblom från Lund instämde, Siljeström från Kalmar och Sundvallson från Upsala (hvilken sistnämnde ganska naivt yttrade, att han vore en stor vän af representationsreformen och att han icke skulle tilltrott sig att uppträda mot förslaget, om han kuunat tro att hans ord skulle utöfva nagotinflytande inom ståndet). Hrr Bolinder och Bergman uppträdde och förklarade, att de förut varit tvehågsne i afseende på förslaget, men numera vore öfvertygade, att dess antagande vore både nyttigt och nödigt. Vice talmannen hr urn uppträdde derefter och yrkade bifall till förslaget. Sedan hrr Sundvallson och Åkerblom yrkat votering, utföll denna med 60 ja mot 5 nej. Ridderskapet och adelns plenum började kl. 9 ft. m. Aldrig i manvaminne torde huset varit så fyldt som vid detta tillfälle. Icke blott alla bänkar voro tätt besatta, utan äfven sidogångar och fönstersmygar alldeles uppfyllda. Det första namn som uppropades var: frih. De Geer. Hans exe. uppstod med den enkla värdighet, hvarat icke blott hans ord, utan ock hans personlighet bär prägeln. Det var tydligt, att han önskat genast från början gifva ståndets öfverläggningar en upphöjd karakter. Det var ej fråga om det föreliggande förslagets detaljer — dessa hade redan undergått en allvarlig och månggidig pröfning. Den närvarande stundens högtidliga allvar bjöd att se saken i stort. Så talades om ståndsförfattningen, med erinsan till dem, som i denna skåda en organism, att det ej är nog att en organism haft lif, utan att den har lif. Sedan ståndsbegreppet blifvit upplöst, har begreppen menniska och medborgare framträdt. Det är i kommunerna det organiska lifvet nu framträder. Så har förslaget uppställt riksförsamlingens första kammare såsom kommunalinstitutionens höjdpunkt, medan iandra kammaren individerna blifvit ställda i mera omedelbart samband med riksförsamlingen. — Den ädle talaren upptog några hufvudanmärkningar, riktade mot förslaget i fräga om census m. m., protesterande mot påståendet, att dess grundtanke vore penningen; lika gerna borde man säga, att det hvilar på åldern, ty äfsen denna ingår såsom en kategori... Nä mere sanningen kommer man då man säger, att förslagets grunfprincip är medborgerligt förtroende, ut-etyckt genom val. Då det anmärkts, att förslaget hvilade på förhoppningar, så erinrades att detta gäller hvarje ny institution; men om förhoppningarne ej utgjorde något visst, så hvilade de ätminstone på lika så fast grund som farhågorna, Man äberopade till stöd för de sednare vissa andra länders exempel, men n.an glömde att svenska folket sä länge åtojutit en fullständig personlig frihet, ordets frihet, pressens frihet och en oinskränkt församlingsfrihet till och med för beväpnade, utan att missbruka friheten, att det ej funnes något skäl att befara, att den skulle missbruka den pohtiska frihet hvarom nu vore fråga. Mau finge för öfrigt ej fästa afseende blott derpå, att man erhölle det bästa möjliga förslag, utan äfven att det af den allmänna meningen erkändes såsom godt. Att detta vore fallet med det föreliggande förslaget, derpå hade å sednare tiden ingått så många vitinesörd, att talaren åtminstone för sin del måste antaga, det så förhölle sig. Ansvaret vore vida mindre att bifalla ett sådant förslag, än ett, som man måste påtvinga folket. ÅA andra sidan kunde väl ingen föreställa sig, att ett af konungamokten framlagdt förslag. som blifvit godkändt af två stånd nästan enhälligt och med bifall mottaget af landets allmänna mening, skulle öfvergifvas derför, att det nu möjligen fölle på en knapp majoritet. Talaren slöt med den förklaring, att han ej ansåg sig behöfva värja till känslorna hos husets medlemmar. Dessa voro nog högt stämda förut, utan ville han blott erinra, att om ridderskaret och adeln nu antoge detta försläg, skulle det vinna den svåraste af alla segrar: segren öfver sig sjelf. Professor Fr. Cederschiöld erhöll härefter ordet och uttalade sig i ett varmt anförande för förslaget. Han bemötte åtskilliga af de inkast, som gjorts i afseende på farorna för penningeioflytande, bonderegemente, pres:sens öfverdrifna inoflytande, och anmärkte med afseende å de mänga kalkyler man uppställt för att visa brister i förslaget, att man glömt att man hade att göra med lefvande varelser, ej med döda siffror. Och om förståndet, som ej kan blicka in iframtiden, ej kan finna alla sina betänkligheter vederlagda, borde man lyssna till sitt hjerta,, och görande detta hade talaren besiutit rösta för förslaget. Ett motförslag, om än så förträffligt, skulle mötas med ett obevek-. ligt: ?det är för sent? och endast tjena till att fraralalla kKdalsoafnlla atridaoar Talaren