vänners lugna rådplägningar småningom förvandlades till orgierna i ett pandemonium. Det skulle återstå att säga några ord om det på sednaste mötet i börssalen af en talare framkastade skrämskottet, att vi kunna ådraga oss Rysslands onåd genom antagandet af det hvilande representationsförslaget. Men då den talaren säkerligen är den ende, äfven inom sitt par:i, som låter detta motiv inverka på sitt beslut, vili jag icke kosta måsga ord på saken, helst det blefve svårt att behandla den med en i dessa tider nödig kallblodighet, ty det hvälfver sig sannerligen i kroppen att se någon anhängare af en institution, som icke längre kan hållas uppe medels sympatier inom landet, ha den oblygheten att vilja skrämma ifrån dess upphälfvande genom vädjande till de sympatier den kan ega derutom, och som, då institutionens rötter i fäderneslandets jord ha förtorkat, vill fastgöra den, lik en parasitväxt, vid en främmande makt och söka derigenom förlänga dess skenlif. Yttrandet innebär emellertid indirekt en ny uppmaning att icke längre undanskjuta reformen, ty en tid kan komma, då det blir svårare att genomföra denna reform, hvilken — deri har talaren rätt — nog lärer ses med oblida ögon af ?mäktiga grannar med absolut styrelseform; hvilka helt naturligt frukta iolkfriheten?, Just derföre borde talaren, eller åtminstone hvarje annan svensk, inse att det icke är ?utan behof som man i tid söker att i denna folkfrihet vinna ett stöd mot den mäkiige grannen. Svenska nationen är i en egen belägenhet. Hon har vaknat till sjelimedvetande; allt är i rörelse och spänning: ideer, behot, kunskapsbegär, materiella och andliga strä!vanden. Svenskarne ha den fördelen, ait de ganska länge vändt och skärskädat problemerna, då deremot de flesta andra tolk hastigt blivit väckta och sålunda varit näan nödsakade att rusa åstad med orta obeukt ifver. Flera nyare revolutiouer förete dylika exempel. Vi hehöfva icke sönde:bryta och gå ölv.r ruiner för att komma till målet; det som här behöfver undanrödjas har så länge va.it erkändt för odugligt, att undanrödjandet ej skall förorsaka naoon skakning, att det kan bortfalla nästan utan att kännas. Må man blott våga se huru obetydliga vådorna af de nödvändiga förändringarne äro; huru små och vanmäktiga de intressen, som sammanhänga med det förderfvade gamla ! huru i bottnen lugna den stora puralitetens äträ efter de nödvändiga förbättringarne! Ett folk, som i så langa tider tåligt burit hvad svenska folket haft att bära, eger rät att fordra förtroende till sin lugn hållning äfven i och efter en tid af nödvändig reorganisation. H. R.