pastor, som uti allt ville förbättra och hjelpa dem. Får se om de någonsin får så faderlig omhuldning om Skola, Kyrka Folk. Jag får nu tacka W. för tid vi tjent tillsammans önska en plågfri ålderdom efter allt sitt hedrande arbete odlande. Jag hoppas min efterträdare ser af mitt kontrakt hvad W. förtjenar omhuldas. Jag hade intet till vägledning för bemötande, då kom, blott menniskohataren D:s, lömska ondska mot W. Jag kände då icke att D. var en elack menniska ville alla illa. Trodde hans ord om W. vara sanna. Jag var, på denna grund, sträng hård emot W. Härdhet var icke mitt hjertas böjelse jag hoppas W. funnit att jag sett mig bedragen af menniskohataren D. för hvarje dag visat mig angelägen erkänna bemöta W. som han väl förtjenar. Jag ber hoppas W. förlåter mitt misstag. Det var, som sagdt, menniskohatarens fel. Jag fann sedan att jag hade skäl högakta W. Detta har jag ock gjort. Illa olyckan skulle skilja oss ät. Vi skulle, i vår Tjenst i vårt jordbruk haft mycket nöje samman. 1. B. M. Hälsa S. Bed honom icke vara ond på mig. Jag hoppas han ock funnit attjag var itla underrättad af den elacke D Min hälsa aftager och min sorg tilltager. Det var .cke menskligt att så rycka Herden från Hjorden. Gud förläter, men menniskor stå oförsonliga. Jag längtar att skiljas från den onda, hotande skaran. W. mins jag alltid önskat min graf i hallbacken, under Björkarna öster om verkhuset. Ombestyr detta ifall min Son icke flyttar mitt stoft till Ånimskog, som nu blir hans kyrka. Säkerligen gör han detta. Men hadejag varit i Silbodal till min död: så hadejag, under de Björkar, velat hvila. Jag tror ock att de allra fleste synnerligast mine nattvardsbarn skulle vilja ha min Graf så nära at besöka. Jag har velat dem alla väl fast några, de så kallade Herremän, ville mig illa. Jag ville skydda, skydda allmänheten, fick derföre de förnäma emot mig. Har W. icke fått något tryckt Herdabret af mig, så begär af L. — äfven ett ex. till S. såsom ett minne af mig. Deraf synes hur jag velat min Församling. Farväl W., hälsa till alla, som hälsning vill ha från sin allt för tidigt från dem skiljda Herde A. LL? Karlstad ?965. Tvärs öfver brefvet står skrifvet: ?Jag hade knappt hunnit börja min verksamhet i Silbo— W. skulle haft sin hedermedalj — kyrkan sin orgel — Klockarns August blifvit Orfanist — Bistere Söder till Bron köpts till oställe — Organist et Skollärare förenas. Kyrkogård planteras, Al fram till prestgården derfrån till vägen samt mellan sågen Haget. Torpena ombyggas odlas samt ett nybyggas å Lötvens lycka. Min efterträdare får nu forwätta. I hans etterlemnade papper päträffades bland annat följande: Mitt lilla Kyrkoskrin är en relik af min ordentlighet. Behåll det som ett minne deraf. Godt ha något litet, som påminner om en god da. Hade allt hos mig motsvarat min arbetsamhet, ordentlighet, sparsamhet, min kärlek till Embetet och gåfvor i Kmbetet: så hade väl föga fattats att kunna säga sig vara en bland de komplettaste Män. Men ett fattades mig ännu. Detta var försigtighet detta är en ludfuudsak. Der denna icke påaktas: ställer den de allra bästa gåtvor vanmägtiga. Oförsigtighet bringar öfverilning i handling, föder ofta ovänskap. Denna söker göra bruk af öfverilningen, tyder allt till det värsta af en ren välment handling kan uppstå brott, efter den yttre Lagen. Står sedan dess målsmän, såsom vanligast sker. färdiga att förbrylla snarare inveckla en i Lagen, än menniskovänligt medlidsamt se saken från sin grund deraf finna skäl hjelpa: så står man snart underkastad den yttre Lägens straff. Många, deribland mine Hatare, ha tillfogat sine Likar mycket verkligt ondt, men under sådan form. som icke Lag kommer åt. De gå strafflösa. En annan, som icke velat icke menat göra Likar ondt: kommer Lagen, med ovänners hjelp, åt straffar. Han har handlat oförsigtigt, de andra ha handlat försigtiut. Deruti ligger skilnaden. Derat kommer att ofta afsigtligt ondt går fritt oafsigtligt ondt, ja — till med välgerning, straffas. Jag vill derför icke säga min handling var rigtig, blott att den icke var af ondo, men mot Lag och sälunda straffbar. Hvad synden vidkommer har man alltid med Gud, icke med menniskor att. göra. Alven härutinnan har menniskors rofgirighet min oförsigtighet fört mig från rätt väg. den de nu ha lyckats bana måste jag gå. Sörj icke dertöre! e tå år Lagens rolgirige män röfvat mig ifrån Eder, ersätter Gud, som vet att jag icke velat mina medmenniskor ondt. Jag har tvertom sökt hejda de andra förmildra några Lidandes elände. Si, der är summan af mitt fel! Bland efterlemnade papper finnes äfven en skriftlig uppsats, hvari han förklarar sina uppgifter om giftets ätkomst vid sednaste tuvget vara osanning. Han hade icke tagit rågon arsenik af mamsell Ågren, utan sjelf innehaft sådan, hvilken han bekommit på det sätt, att han inropat ett husaputek efter assessor Lindströms död, i hvilket arsenik funnits. Att han ljugit, härledde sig dels derof, att han ej velat att sterbhuset efter hozom skulle 1å utbetala böter derföre att hen innehaft gift, dels em mamst ll Ågren vore för denna förseelse förut dömd och det sålunda ingenting betydde, om han ljög på hecne, att han innehait mer arsenik, än han sjelf uppgifvit. Hälsa Mor