förslaget att adeln skulle såsom stånd till någon del ingå i ölre kammaren, erinrade talaren att detta ju icke heller innebure någon garanti för det konservativa elementets bevarande, ty äfven den saken kunde ju när som helst ändras. På grund häraf och hvad mera som blifvit i detta ämne yttradt vore bäst att just nu antaga det hvilande förslaget. Frih. Alströmer ådagalade med statistiska uppgifter att ?de uteslutnes? antal icke är. på långt när så stort som det blifvit upp ifvet, samt förklarade sig skola rösta för örslaget, dels emedan sådant vore en politisk. nödvändighet, dels emedan talaren fann förslaget i sig sjelft godt. Grefve C. G. Mörner yttrade sig emot örslaget på enahanda grunder som af flera föregäente talare blifvit framställda. Landstöfdingen grefve A. IHamilton fann adelns notstånd under förhandenvarande omständigheter onaturligt, och bevisa att det endet härledde sig från rätthafveri, hvarefter slutligen landsh. Bennich särskildt gendref talet om ett bondregemente, emedan 7han tänkte högt om bönderna och den ofantligt stora madelklass, som saknar vapensköldar, men eger en varm fosterlandskärlek.? Sammankomsten upplöstes med några varma ord af grefve Ugglas, hvarefter landshöfding Nordenfelt å mötets vägnar tackade grefven för det sätt hvarpå han ledt öfverläggningarne. sc ——