AA MOA FETA le slaget, erinrande att det just är genom dellyg tagandet i :kommunalrepresentationen folket hi skall utbilda sig för det högre och ännu og vigtigare riksdagsmannakallet. Mot dem, I Jä. som talat om att det är Pplånböckerna?, som genom det nya förslaget skola komma till makt och välde i första kammaren, anförde talaren att samma anmärkning, ifall den vore befogad, i sjelfva verket lika myc: ket skulle kunna gälla nuvarande kommunalrepresentation, och denna har likväl vunnit allmänt godkännande. I fråga om deras antal, som skulle bli uteslutna från valrätf, har man väl fått uppgifter om en-ch staka kommuner, men aldrig någon öfver-ka sigt för hela riket, hvilket dock just vorelhr hvad som behöfdes för att bedöma den frå I er an. Talaren hänvisade slutligen till det aktum, att hela landet uttalat sig för för-a slaget, som väl möjligen torde ega brister, st men hvars förtjenster dock äro så öfvervägande, att: tälaren obetingadt ville gifva lm sin röst dertill. fl Presidenten Åkerman förklarade sig till-n höra deras antal, som ifrigt önska en för-m ändring af det nuvarande representations-laf sättet, men icke finna sig belåtna med det!M nu hvilande förslaget till dess ombildning. m Talaren kände sig stolt öfver att ha del-!7) tagit i den 14 timmars diskussion, hvarefter ec, ridderskapet och adeln vid 1844 års riks-lvi dog lugnt förkastade då ifrågavarande re-lsc resentationsförslag, obekymrad om denjo olkhop, som stojade och skränade utanföre på torget. Men då adeln hittills förkastat alla förslag, som varit i fråga, befarade ta-!m laren att medstånden icke sätta något för-a troende till ridderskapet och adelns löften ikc fråga om antagande af något annat förslag. Och då det med elier utan skäl, Herren vete på hvad sätt, blifvit en folktro attlst detta förslag är det bästa möjliga, ansåg ri! talaren att adeln icke borde trotsa dennalre folktro, utan ait klokheten bjöd att antaga! förslaget. Hr C. Uggla erinrade att man, då det är lg fråga om nedrifvandet af den sekelgamlafta institutionen, borde se fill att 1å en gods grund för den nya; och då talaren i för-fta slaget icke kunde finna en sädan, kunde det icke komma i fråga att dagtinga med sin öfvertygelse för den så kallade opinio-d nens skull. Det skulle bli en den svartaste lk runa på adelns vapensköld, om den af yttre m anledningar kunde förmås aw mot sin öf-IP vertygelse rösta för ett förslag, som den ejla ansåg lända till fäderneslandets väl. De ft länder, der samfälda val blifvit införda, ha Ia ej rosat marknaden; talaren hänvisade ilst detta afeeende på Frankrike, som haft icke jer mindre än 13 konstitutioner efter 1789, hvarförutom det icke vore skäl att utan behof reta mäktiga grannar med absolut sty-!m relseform, hvilka helt naturligt frukta folk-)m friheten. Talaren späckade för öfrigt sittfo tal med anekdoter om tillkomsten af vissa 2al reformadresser, i afsigt att visa hur lättså-5 dana kunde åstadkommas och hur litet dela; verkligen skulle ha alt betyda. SC Grefve Gösta Posse framhöll såsom all-jd: mänt erkänd nödvändigheten af ett konser(ni vativt element i representationen i stället för adel och prester. Frågan är då om för-)q slaget innehåller något sådant element. I C Man har uttalat sina farhågor än för ettls bondregemente, än för ett presstyranni, än d för en penningaristokrati 0. 8. V., och redan denna mångfald i åsigter visar att förslaget icke innebär någon garanti för för-: sta kammarens utseende. Man har således le endast ett löfte, om än af landets utmärk-a taste man, att hålla sig till, och detta var l icke nog. Talaren företog sig att noggrannt skärskåda det röda spöke, som han kallade q situationen, och kom till den slutsats att det icke var så farligt som man påstått. el Man hade önskat få del af det förslag som X sannolikt kommer att framläggae, ifall det)? kongl. faller, men det skulle ju vara ett sjelfmord att i förtid komma fram dermed, z då de andra stånden förklarat sig skola förkl kasta hvarje annat förslag än det kungliga. lå Hvad angick tvånget att, i händelse af af-1a slag nu, antaga det nästa gång, bemötte F talaren detta påstående med frågan: Hur N vet han det??och slutade med uttalande af vissheten derom att hvar och en skulle vidl1 den efgörande stunden rösta efter sitt sam-t vete. e Frib. Hugo Hamilton uppläste ett skriftligt ! r I L4 g anförande som flinnes på annat ställe i dagens nummer intaget. Frih. Tersmeden ansåg landstinget just vara den enda rätta velkorporationen för första kammaren, och stödde talaren denna j! åsigt på sin egen erfarenhet från landstin: gen, ehuru det naturligtvis är omöjligt att ( erhålla någon matematisk visshet om ochl; garanti för första kammarens blifvande be-l, skaffenhet. Talaren påpekade dessutom det: ofog som på sednare tiden börjat bedrifvas med ordet konservatism. Det betyder icke! att bevara allt gammalt och föråldredt, utan I fastmer att noggrannt pröfva det nya och deraf behålla hvad som befinnes nyttigt och gagneligt. Man har sökt förringa värdet af de opinionsyttringar som ingått från alla delar at landet, men man måste väl medgifva alt de deputationer som i dessa dagar infunnit sig, ändå betyda något. Möjligen bevisar det mod att trots hela landets opinion rösta nej af egea öfvertygelse, men l tvifvelsutan vore det ännu ektningsvärdarel: att med åsidosättande af egna individuella l: åsigter gilva vika för landets högt uttalade ! önskan. Hr Carleson gjorde en framställning af de sannolika följderna af ett afslag. Först och främst kommer pressen att ifrigare än någonson arbeta för en representationsförändring och regeringen skall inom kort nödgas ånyo framlägga förslag dertill, heist redan nu halfva representationen, understödd af hela nationen jemte åtminstone en högst betyalig minoritet hos presterna och adeln, fordrar den. Adeln ban derför icke skörda annat än förlust på ett uppskof. Nägon utsigt till ett bättre förslag finnes ej; och faller regeringens förslag, så kommer adelns inflytande att neutraliseras af det hat som skall drabba den för dess motstånd emot en nyttig och nödig reform. Frih. A. CO. Raab visade grundlösheten af de farhågor som blifvit yttrade för ett handvanamanta Ma varkligca händerna ärn