pe att gifva er ett råd. På — hospitalet i Köpenhamn finnes en läkare, som har utfört flera operationer af samma art som er sjukdom kräfver och han har alltid hatt lycka med sig; res ni till Köpenhamn och rådfråga honom. Han är icke svår att finna, det är Örverkirurgen på hospitalet, Ni kan ju för öfrigt först höra er för om hvilka åsigter man hyser om honom, isynnerhet som ni, enligt er egen mening, dervid icke har mycket att förlora.? Svensken antecknade den uppgifne läkarens namn och man skildes åt. Patienten tog emellertid saken å fullt allvar, och en vacker dag infann an sig i Köpenhamn, begaf sig till det uppifna hospitalet och finner i den läkare an söker till sin förvåning — den välvillige reskamraten. Han tages under behandling, utan att man likväl lofvar honom helsan, men operationen lyckas och det är all möjlig utsigt till att den fruktade liemannen icke så snart kommer att infinna sig. Vid afresan önskar han att få veta hvilket honorarium hans räddare fordrar. Professorn hänskjuter det till patientens eget bepröfvande, tilläggande, att hans (professorns) fordringar i alla hänseenden icke kunde vara stora, då han ju sjelf inbjudit honom till sig, och under många tacksägelser lemnade svensken den han hade att tacka för förlängandet af sitt lif. Dervid stannade det likväl icke, ty i dessa dagar har den skicklige kirurgen fått emottaga en ytterst elegant vagn af äkta pariserarbete, enkom afsedd för en läkare och hvars talrika fickor äro uppfyllda med dyrbara kirurgiska instrumenter.