ger förteckningen öfver de till Norges sjuttonde lagtima storthing (1862—1863) valde representanterna, etthundraelfva till antalet. Såsom representanter för allmogen torde vi få räkna, utom de 31 gårdsbrukarne (bland hvilka dock 1 som tagit studentexa men, 1 fanjunkare, 1 boktryckare, 1 juris kandidat), 3 kirkesangere (klockare) samt 1 lotsålderman — summa 40. Vidare finna vi 2 jernverksegare, 12 köpmän, 1 bankdirektör, 1 skeppsredare, 1 f. d. statsråd, 1 höjesteretsassessor (justitieråd), 5 amtmän Clandshöfdingar), 7 sogneprester (kyrkoherdar), 4 bylogder (borgmästare), 3 sorenskrivere (häradshöfdingar), 2 fogdar (kronfogdar), I länsmän, 1 postmästare, 1 tullinspektör, 1 annan tulltjensteman, 1 hytteskriver (masugnsinspektor), 2 officerare, 2 professorer, 2 rektorer, 1 overlerer (lektor), 1 folkskollärare, 2 öfverläkare, 1 distriktsläkare och 1 käårläkare, 1 tidningsredaktör, 2 sakförare, 3 öfverrättssakförare och 1 höjesteretsadvokat. Det lärer vara svårt att neka, att en så sammansatt representation lemnat godt utrymme åt andra intressen än landtallmogens, och att den tillgodogjort sig både lärdomens, den juridiska bildningens, lembetsmannaxutinens och den praktiska yrkeserfarershetens resurser. Man har påstått, att det norska ?bondregementet? , hvars representativa sammansättning vi nu betraktat, röjt en småaktig och kortsynt hushållsaktighet med statens medel i fråga om embetsmännens aflöning, anslag till högre kulturändamål, 0. 8. V. Den, som något känner Norges ekonomiska ställning å den tid, då det inträdde i unio nen med Sverge, och under de närmast följande årtiondena, nödgas dock medgifva, att en sträng hushållning, som tillsvidare undansköt åtskilliga mindre vigtiga kraf för de alldeles oafvisliga behofvens skull, var en ren nödvändighet för den nya staten, hvilken kände efterverkningarne af svåra finansiella konjunkturer, medan den hade att bära en nyorganisations och en börjande sjelf ständig politisk tillvaros kostnader. Återhållsamhet i penningebevillning fordrades af den enklaste statsklokhet; och efter denna period af väl tbehöflig andhemtning har den aflösts ej af slöseri, utan af en välberäknad frikostighet, så långt omständigheterna medgifvit. Väl må erkännas, att Norges representation ej visat sig hågad att främja ett öfveralit ingripande Regjereri?, att upprätta dyra sinekurer, eller att med outtröttlig undfallenhet befordra de byråkratiska och löntagare-intressena, hvilka tyvärr i andra länder blott alltför ofta visat sig mäktigare än nyttigt varit; men härifrån och till ett svältkurssystem för statens embetsoch tjenstemän är vägen ofantligt lång, och man är ännu beviset helt och hållet skyldig för påståendet, att den tillryggalagts eller ens blifvit beträdd af den norska folkrepresentatio. nen. Exempelvis må ur den af 1862—1863 årens storthing beyiljade budgeten för ett departement — finansoch tulldepartementet — anföras följande poster: löner för fogdar och andra kassatjenstemän samt läns. män nära 50.000 specier; omkring 326,000 specier till aflöning af embetsmän och ,betjente vid tullväsendet; pensioner, gratialer och ?vartpenge? (exspektansarvoden) öfver 98,000 specier; hvartill komma betydliga summor till arfvoden för kontrollen ä bränvinsoch malttillverkningen, smygbränning och landväga bränvinsimport, 0. 8. v. Kasta vi nu en blick på storthingets omvårdnad om vetenskapen, konsten, den offentliga undervisningen m. m., så finna vi i den nyss citerade budgeten ett anslag ål 20,500 specier för universitetet, för de lärda skolorna 32,000 specier, för folkskolorna 77,000 specier. Vi finna vidare anslag till vetenskapssällskaperna i Kristiania och Throndhjem , Bergens museum, sällskapet för norska fornminnens bevarande, till utgifvande af källskrifter för Norges historia, till netionalgalleriet, ritoch konstskolan i Kristiania, till öfriga offentliga ritskolor samt . den af Eckersberg inrättade målaroch ritskola , trikostiga resestipendier för vetenskapsmän och konstnärer, anslag till nordiska biblioteket i Rom, till utgifvande af Lindemanns samlingar af norska fjellmelodier, ett särskildt ?Digtergage? för Björnstjerne Björnson, ansleg till inköp af Blytts botaniska samlingar, till ett observatorium i Bergen, till utgifvande af polyteknisk Tidskrift, af Boecks och Danielssens planschverk öfver hudsjukdomarne, af en naturvetenskaplig tidskrift samt af universitetsoch skol-annaler, stipendium för språkforskaren Ivar Aasen, bidrag till sockenbiblioteker m. m. A andra afdelningen af budgeten träffas betydande anslag till specialskolor o. 8. v. Till ofvanstående uppgifter om anslagen för den offentliga undervisningen skola vi foga den anmärkningen, att de högre skolorna dessutom ha betydliga egna medel; 3 lärda skolor bestå uteslutande, och 1 lärdoch realskola väsentligen genom egna medel. Likaså drager folkskolan inkomster, utom från åtskilliga andra källor, äfven af kommunalskatterna. Till sist må erinras, för jemrförelses skull, att anslagen för skolväsendet, som i sextonde lagtima stortingets S (1859 —1860) budget utgjorde något öfver 85,000 specier, å nästföljande storthing växt till mer än 112,000 specier. Vi skola stanna här. Det ämne, vi berört, är för rikt att kunna uttömmande behandlas i en eller annan tidningsuppsats. Mea de fakta, vi påpekat, torde emellertid förslå till att visa, hur föga den konserva tiva doktrinen om det norska bondregementet eger någon rot i verklighetens mark. Reformrörelsen.