artsväg vesterut, ej österut såsom författaen tyckes antaga. BSjöändan är ett hemnan vid Bergsjön, ej en sjö. Utmed komnunikationsleden genom sjöarne Daglösen, ungen m. m. finnes ingen annan väg än andsvägen. Författaren tyckes känna blott ett intresse i Wermland, staden Carlstads. lvad som ligger derutom är för honom fast obegripliga mysterier. Häraf hans förväåning örver huru bergslagsbor och fryksdaingar kunna förvillas angäende sina intressen och lära de sednare till och med ifråga om sitt handlingssätt bestämmas af ren afvoghet mot Carlstad för det Sunneintresset ej kunnat göra sig gällande?, Först i Juli, efter branden i Carlstad, uppgick för bergmästaren Sjögren ett nytt ljus, hvarigenom len norra liniens företräde alldels otvifvelaktigt skulle kunna bevisas?. Densakkunnige vet och förhandlingarne vid jernvägsundersökningskomitens sammanträde i Carlstad vitsorda att detta ?nya ljus? är lika gammalt som sjelfva frågan om stambanan genom Wermland. Angående den reviderade Carlstadslinien kunde komiterade så mycket mindre yttra sig, som denna förnyade undersökning ej ens vid landstingets början var fullt färdig. Sädana fakta började komma i dagen först i landstingets 11:te timma, att frågan för bergslagsintresset hängde på ett strå, men nu, såsom tillförene, ?grepo de drunknande i halmstrået? och kommo lyckligt i land. Sannt är visserligen att anläggningskostnaden, enligt en undersökning, hvars resultater man hvarken kan eller vill jäfva, för den norra linien uppgår till 1,200,000 rdr mera än för den södra, men detta torde öfverflödigt ersättas statsverket dels af de högre inkomster trafiken på norra linien bör inbringa, dels af den förökade produktion och välmåga som uppstode, och hvaraf äfven statsverket finge sin afkomst. I ett utlåtande angående planen och kostnadsförslaget till Norum—Filipstads-bibanan yttrar chefen i mellersta vägoch vattenbyggnadsdistriktet majoren Claes Adelsköld: ?Det behöfves blott en tidsenlig kommunikation — en jernväg — lagd i ändamålsenlig rigtning genom provinsen, för att lyfta Wermland til den höjd i kultur och industri, hvartill detta land, genom sin bördiga jordmån, sina vär detulla produkter och sitt kraftiga, härdade företagsamma och intelligenta folk, af na turen synes vara ämnadt. Nordvestra stam banans dragande från Kristinehamn öfve Norum, Deijefors och Nilsbyn emellan Mel lanoch Nedre Fryken till Arvika, med bi bana från Norum till Filipstad, synes mig med den kännedom jag, under flera ärs vi stande i Wermland vid allmänna arbeten kunnat inhemta, bäst uppfylla provinsen och på samma gäng det allmännas behof? och längre fram: Dessutom synes de att man icke bör till Wenerns strand ned föra den bana, som tyckes hafva sin rätt plats uti de af transpurtkostnaden så betun gade bergslagsdistrikten, och framtiden kom mer nog att lemna ojäfaktiga bevis att vär jernbanor ingenstädes skola bära sig bättr än der de afvika från segellederna inåt lan det.? I afseende pä anläggningstiden ka Aftonbladsförfattaren, om han vill vara go vända sig till styrelsen för statens jernvägs byggnader, vinna bättre upplysningar. Ge nom sträckniogen öfver Carlstad bespara man både staten och de enskilde allt be svär och alla omkostnader för bibanor, t alla dessa bibanor öfver Ölme, Wäse m. m. hvarmed Carlstad huldrikt vill hugn bergslagsintresset, komma aldrig till stån af den enkla orsak att inga intressen finna nog starka sitt vilja bekosta — ens under sökningen för dessa bibanor, ännu mindr — deras byggande. (Forts.)