en enda embetsraannaklass, hvilken till följc af sin befattning borde vara fremmande fö en stor del af ae ämnen, som å riksdager förekomma och som i flera fall måste vars det; vi ha haft allmogens representanter af skilda uti en gärskild kammare utan till. fälle att utbyta tankar med och mottages upplysningar af andra elementer inom repre sentationen; — och detta allt, oaktadt ha: den förnuftiga allmäna meningen förmått så många fall göra sig gällande. Kan mar nu verkligen tro, att upplysningen, kärle ken till fosterlandet. och till lag och ordning skulle göra sig mindre gällande hos en re prerentation, sådan den nu föreslås, och inom vilken ocke slumpen, isoleringen och stånds. splittringen finge drifva sitt spel? Hela det ofantligt öfvervägande flertalei af politiskt tänkande och inflytelserika per. soner i vårt land inser klart, huru det förhåller sig och att de farbågor som uttalas, antingen äro föga uppriktiga eller beroende på en ytterligt ensidig uppfattning. Derhän som sakerna nu kommit kan frågan om anta. gandet af detta förslag på sin höjd endasi bli en tidsfråga. För nationen kan det vis serligen icke betyda så mycket, om föresla. gets genomförande skulle undanskjutas på ett halft år, ehura det visserligen vore önsk. ligt att man besparade sig den strid, oro och agitation, som under tiden skulle uppstå. Men för adeln är det af mycken vigt, att förslaget nv antages. Det skulle — vi säga det utan ringaste affektation — verkligen smärta 033, om flera personer, som vi i denna sak räkna till våra motståndare, men med hvilka vi i andra frågor kunna varmt sympatisera och för hvilkas duglighet och entrgi vi hysa stor aktning, nu genom ett hårdnackadt och i sjelfva verket omotiveradt motständ mot den oundgängliga reformen skulle samla öfver sig ett sådant mått af impopularitet, att de för framtiden blefve i poitiskt hänseende omöjliga. Vårt föga talrika folk behöfver alla goda krafter, icke minst dem, som Gudskelof i ganska rikt finnas inom BSverges ridderskap och adel.