far en År rr AA ooh bordan. Det ansågs att, med afseende å nningeställningen, tiden icke nu vore ämplig för åvägabringande af detta företag, och ansåg grefve Sparre för sin del, att de medel, som kunde blifva disponibla utöfver hvad som erfordrades för nordvestra banan, väl nu i främsta rummet borde användas till jernvägarnes utsträckning i det norra Sverge. Reformadressen från Göteborg. Justeringen af den besluiade reformadressen, hvilken blifvit uppsatt af en redaktionskomite, egde som vi förut nämnt rum i tordags afton. En nästan ännu talrikare örsamling än den, som beslutade adressen, var dervid närvarande. — Hr J. J. Ekman uppläste adressen, hvilken var af följande ionehäll: ?Eders excellens! Vid annalkande af den: stund i hvilken rikets ständer skola afgöra det af H. M:t konungen framlagda förslag till ombildning af svenska nationalrepresentationen, framstår i det klaraste ljus hela betydelsen för fiderneslandet af den sanning, att det i nationernas lif gifves ögonblick, hvilka icke, utan oberäkneliga följder för framtiden, kunna lemnas obegagnade. Detta förslag till afslutande af en sedan öfver ett halft sekel villbaka pågående författningsstrid har, under tiden sedan det afgafs, blifvit mer och mer kärt för svenska folket, som uti förslagets upphöjande till grundlag ser en säker borgen för den innerliga samverkan mellan de båda statsmakterna, hvarförutan konstitutionelt stats skick icke kan uppfylla sitt ändamål. Ett folk, som från hedenhös älskat och värnat: sin frihet, mäste, med fosterlandskärlekens hela värma, omfatta det förslag, hvilket, i full öfverensstämmelse med folkets historiska utveckling, hvilar på rättvisans och den sauna medborgerlighetens fasta grundval och derjemte på ett enkelt och tillfredsställande sätt löser de invecklade frågor, som vid omgestaltning ef en nationalrepresentation äro oundvikliga. Göteborgs stads invånare hafva förut vid särskilda tillfällen högt uttalat sina åsigter om det hvilande förslaget; och, då de nu åter slutit sig tillsammans för att yttra sig, hafva de deriill manats mindre at önskan att upprepa dessa oförändrade åsigter, hvilkas riktighet, bekräftad af statsmän och vetenskapsmän, ligger för öppen dager, än af djup oro för de vådliga töljder för foster ländet, som måste inträffa, om, det Gud för jude! förslaget skulle vid denna riksdag förkastas. Tre år hafva snart gått till ända sedan de nya kommunalinstitutionerna infördes. Under denna tid har, till allmän belåtenhet, arbetet med nedbrytandet af skrankorna mellan olika klasser blifvit fortsatt, med så rastlös ifver, ått den efterlängtade stund icke synes vara eflägsen, då Sverges folk skall utgöra en enda stor medborgarklass. Kan väl ett så önskvärdt förhällande tortfara, om representationsförslaget. kronan på kommunslinstitutionerna, nu förkastas afridderskapet och adeln eller presteståndet, i strid mot de båda folkvalda -tändens mening, om hvilken intet tviivel förefinnes? Nej! Blotta tanken härpå väcker de mörkaste farhågor för upplågande at fordna tiders nu nästan slocknade ståndshat, med derifrån oskiljaktiga fördomar -eh osämja; och om ätven Sverges folk, lugnt i medvetandet, att det förfäktat en rättvis sek med sjelfbeherrskning, skulle se sina käraste förhoppningar gäckade; och om än följaktligen befarade oordningar, såsom af den allmänna rättskänslan tördömda, helt visst skulle uteblifva; eå är det likväl uppenbart, att den en gäng återuppväckta splittringen skulle under åratal forttara och bära bittra frukter. Förgätves skall man häremot erinra, att representationsförelagets fall icke innebär ett underkänn nde ar fulkets rättmätiga anspråk på en reform, utan endast ett uppskof dermed, samt utt ett nytt törslag torde åvägabrivgas, egnadt att tillvinna sig godkännande af samiliga riksstånden. Det lärer nemligen icke kunna förnekas, att de för det helas sammauhållning erforderliga både personer och åsigter kunna försvinna och förändras; samt att vissa gynnsamma tidskiften understundom förete sig, hvilka, en gång försummade, mähända aldrig återkomma. Ett sådant tidskifte är nu förhanden inom det älskade fäderneslandet det erbjuder den ljusa bilden at ett sjelfständigt folk, som, trofast litande på och slutande sig till sin konuog, samt hysande det djupaste förtroende till hans rådgifvare, i endrägt och frid förbättrar sin tatsförfattning, stärker rikets inre välbefinnande och yttre anseende, grundlägger en ökad aktning medborgare emellan samt sprider den glädje och belåtenhet, hvarom man i alla delar aflandet gör sig förhoppning. Mäåtte hvarje re resentant, hvad stånd han än tillhör, noga betänka, att hans pligt, såsom svensk medborgare, bjuder att bidraga till förverkligande af denna bild! Under den spända uppmärksamhet, hvar-: med riksförbandlingarne, här såsom öfverallt i landet, löljas, hafva emellertid underrättelserna om det motstånd mot konungs och folks önskningar, scm framträdt hos ett stort antel af ridderskapets och adelns ledamöter, uppväckt allvarliga bekymmer hos stadens invånare, Vid föreställningen derom, att dessa motståndare möjligen kunde i aigörandets stund bilda majoriteten på riddarhuset och dymedelst draga öfver fäderneslandet sådana f-ljder at ett uppskof, som härofvan blitvit skildrade uti ingalunda alltför mörka färger, hafva oron och farhågorna för den sorgliga förändring, som skulle förestå uti samhällsmedlemmarnes : uvarande lyckliga medborgerliga ställnipg sinsemellan, till den grad bemäöktigat sig allas sinnen, att man funnit pligten krälva offentligt uttalande af dessa bekymmer. . Det är i känslan af denna pligt, Göteborgs stads invånare, vid allmänt utlyst möte, åt Oss, såsom deputerade, lemnat det ärofulla uppdrag att för Eders excellens, i egenskap at rikete förste embetsman och derjemte ledamot af ridderskapet och adeln, Tetala de åsister. som inom detta samhälle IA i mo mA ss vg sv mr mm MÅ KA pr A — 3 MA VR Åt