politiska rättigheternas utsträckning egentligen finnas Det egentliga skälet är ett annat och ett, som älven i mängen oprivilegierads ögon har mycket afskräskande, och detta är fruktan för jemlikheten. Denna fruktan är det gamla Europas mara, liksom sjelfva jemlikhetssvärmeriet skulle kunna kallas det på transysk bildningsbotten stående, unga Europas ofta nog blinda passion. Kring denna punkt rörer sig hufvadfrågan. Hvar och en som något uppmärksammare följt den europeiska diskussionen under de sista årtionr ens, har haft tillfälle att erfara, huru outvecklade begreppen om frihet och jemlikhet ännu äro i det allmänna medvetandet. Med den så kallade friheten afses ofta nog icke annat än politisk likställighet, politisk jemlikhet. Blott man lyckats bereda sig sådan, tror man ?frihetens? problem vara löst. Men det behöfves ej mycken reflexion för att inse, att friheten, sålunda fart2d, leder till de så kallade majoriteternas tyranni, mängdens, det större antalets herravälde. Ingenting är också vanligare än att få höra namnet demagogi? på de privilegierades läppar. Man söker skrämma upp sig sjelfva och andra så mycket som möjligt för ett spöke, som man gett för något ögonblick uppträda i andra länder, men — hvars uppträdande i Norden man icke haft något enda skäl att befara. Medgifvet att jemlikbet, att politiskt likaberättigande ännu icke är frihet, att det tvärtom icke blott kan leda till ofrihet, utan äfven verkligen gör det, om man icke fått medvetandet mättadt med den frihet som är den enda hållbara, nemligen den enskildes — frågas dock: är svenska folket sådant, att man på detsamma har rätt att lämpa samma satser, som i fråga om det franska folket (oftast dock orättvist) gjort och göra sig gällande?... Har det svenska folket någonsin visat en sådan frihetsglömsk, abstrakt jemlikhetsvurm, som t. ex. det franska i sednare tider, alt man har anledning förmoda att det svenska folket icke utan fara för sitt sjelfbestånd skulle kunna tillgodogöra sig den större utsträcksing af det politiska likaberä det, som rättvisa, rätts: känsla, politiskt sjelfmed nde, sjelfupp: hållelsedrift och fosterlandskärlek sedan mer än ett helft ärhundrade fördrat? ÅT, med andra ord, det gamla prisade svenska fri hbetssinnet, sjelfständighetssinnet en lögn, och finnes i vår historia något i detta fall, som kan gifva grund för de politiskt privilegierades motstånd mot den representationsreform, som så länge varit erkänd såsom ovilkorligen nödvändig? (Forts.) tot