gjorde så, och nu började hon med liflig rörelse: SAntony, kommer ni ihåg den vårmorgon då ni berättade mig att ni älskade mig och ville gifta er med mig? Jag erinrar mig den mycket väl och kan inte låta bli att tänka derpå nu, sedan jag sett er stackars lilla hustru skälfva af förskräckelse inne hos mig i mitt rum. Om jag hade sagt Sjact i stället för nej och blifvit er hustru, huru skulle ni då behandlat mig? Ni skulle inte kunnat skrämma mig, men ni skulle varit elak och grym. Jag förmodar att ni skulle slagit mig, Antony, och att ett slag skulle varit slutet på all er kärlek. Hon betraktade honom med en sorgsen min, ty hennes gamla medlidande med denne vilseledde unge man började hastigt att återkomma. Antony såg rörd ut och sedan han klarat sin strupe, sade han: tJag skulle aldrig ha slagit er. Ni vet ganska väl att jag tyckte om er. CJag tror att ni gjorde det, Antony, men jag vet ockeå att ni har en ung hustru, som är vacker och god, ett barn i många fall, men med ett ömt och kärleksfullt bjerta, och jag vet dessutom, att hon gjorde hvad jag aldrig kunnat göra: hon gifte sig med er af kärlek. Huru kommer det sig då att ni inte kunna vara lyckliga, eller snarare, att ni inte kan göra henve lycklig? Om hon var anspråksfull i början så är hon nu botad derför. Allt hvad hon önskar är Iugn och er kärlek. Och jag tror att hon skulle kunna ernå båda delarne, Antony, om ni inte bodde på Carnoosie.4 Hvarför det?4 frågade han i skarp ton. 4Ni vet hvad jag menar, svarade Beatrice ellvarligt, Smen jag vill emellertid förklara mig närmare, så att ni kan rapportera hvartenda ord till mr Gervoise, om ni så önskar. Min mening är: så länge ni är under hans inflytande, skall hvarken ni eller Rosy bli lycklig. Det har varit hans lefnads mål att herrska genom att splittra. Lemnä honom: Jag begår inte någon synd