ställning vid statens telegratverk, skulle han ger nast taga afsked, troende sig således nog stark att trotsa såväl rikets ständer och regeringen som allmänna opinionen. Man vågar dock hop Pås att ett enda embetsverks missförstådda och linda nit för kastvälde, fördom och byråkratisk slentrian icke länge skall kunna hålla stånd mot beslut af rikets ständer, som det rikligen aflönar, just i afsigt att det troget och ärligt skulle verkställa deras önskan och ingen annans. Måtte detta beklagliga förhllande så snart som möjligt komma till rikets ständers kunskap och denrifrån till regeringens! Till Redaktionen af Aftonbladet. Uti gårdagens nummer af eder tidning förekommer under rubriken Rät:egängsoch polissaker? ett referat af min mut rådmannen Öhnell gjorda angifvelse, hvilket är till den grad missledande, att jag nödgas erhålla om plats för töljande genmäle: Det heter till en början i nämnda referat, att jag skulle anklagat rådman Öhnell för förfalskning af rättens protokoll. Såvida härmed menas, att jag skulle angifvit rådman Öhnell för det brott, som beskrifves i 12 kap. 1 af strafflagen sålunda: Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom tillägg, ut plåning eller annorledes förlalskar eller ock förstör någon domstols eller annan offentlig myndighets dombok eller hifvudprotokoll o. s. V., dömes till straffarbete frin och med 4 till och med 8 år?; så är uppgiten fullkomligt felaktig, hvilket lätt finnes af mn till hoträtten ingilna skrift, som är intagen i Aftonbladet för den 7 sistlidne Oktober och imehåller, att jag för hofrätten anmält, det förfalskning å 5 at mig förda rotokoll blifvit begången dymedest, att vid örjan af kontexten å samtliga protokollen blitvit tillsatta bokstäfverna ?S. D; att vid slutet af kontexten af tvenne protokoll blifvit tillsau ordet atträdde?; att i ett mål ordet töretedda blivit utstruket och ordet äberopade? öfverskrifvet,. samt att i ett mål ordet stämningsdagen blitvit inskrifvet mellan raderna. Hvar och en finner lätt, att jag här begagnat ordet förfalskning i en allmännare betydelse, enligt hvilken det alser hvarje ubehörigt tullaug eller ändrande of en skrift, dock utan uppsaät å den brottsliges sida att bereda sig eller annan nytta eller att dermed skada göra, hvilket just karakteriserar det brott. som nämnes i 12 kap. 1 i stratiflagen. Också har jag aldrig yrkat ansvar å rådman Öhne. enligt sistnämnda lagrum, utan tvärtom i mina besvär till Kongl. Maj:t uppgifvit, att rådman ÖOhnells föriarande härledde sig af oförstånd. -för hvilket antagande jag hemtat stöd at gällande expeditionstaxa, hvars 6 innehåller, av protokoll ej må författas vidlyfugare än målets egenskap tartvar, och hvars 17 har följande lydelse: Bryter expeditionshafvande mot hvad i 6 stadgadt är, böte för hvarje expedition tjugo riksdaler riksmynt?. Om nu notarien, hvilken är expeditionsbafvande, ensam är underkastad ansvar för det sätt, hvarpå protokollet författas. så eger naturligtvis ingen annan att i protokollet ullsätta ett jota. Detta stadgande i expeditionstaxan vederlägger tillräckligt hvad som vidare förekommer i referatet, att rättens ordförande i första rummet både är pligtig och berättigad, då så anses nödigt. att göra räuelse i protokolierna inhän de justeras; en äsigt hvilken väl kan ursäktas en polisreferent, men som uppenbarligen är felaktig. An åter min angifvelse icke föranledt till någon åtgärd. är mindre underligt, då man tager i betraktande de obetydliga ändringar och tilllögg, jag gjort till föreinål för angitvelsen. Det var också icke så mycket för att betordra rädman Öhmnell till näpst tör dessa obetydligheter, som jag gjorde angifvelsen, utan hufvudsakligen för att söka genom honom sjelf bringa i daen det lagstridiga sävt, hvarpå han i allmänwet går tillväga vid hvad han kallas protokollsjustering, och hvarom det på annat sätt hade lifvit svårt för mig att åstadkomma laga bevisning. Och detta mitt försök har lyckats öfver förväntan. Post och Inrikes Tidningar för ilordage innehålla nemligen en med rådman Öhnells ramn undertecknad artikel, deri han öppet erkänner, att han, vanligen utan tillstånd af prötiokallsföranden, gör rättelser i de af den sednare. förda protokoll. : Af livad jag nu anfört är vidare tydligt,. huru befängdt ras; nde polisreferentens slutomdöme är, att rådman Öhneil, hvilken, ehuru han dertill skall varit fullt befogad, icke å mig yrkar ansvar för falsk anklagelse, dymedelst skall visat ett undseende, för hvilket jag bör vara särdeles tacksam. Jag har, såsom hvar och en finner, icke gjort någon falsk anklagelse mot rådman Öhnell och följaktliken icke heller åtnjutit något undseende, hvarför jag behöfver tacka rådman Ohnell. Slutligen kan jag icke undgå att fästa redaktioners uppmärksamhet på det besynnerliga deri, att polisreteratet ätven omförmäler, att mina besvär deröfver, att jag blifvit skild från civilnotarieförordnandet i radhusrätten, lemnats utan afseende. Denua notis har redan 2 gånger förut sålt att läsa i Aftonbladet, begge gängerna under ogillande at målets utgång, och synes således denna gång ha kommit — post festum. Stockholm den 15 November 1865. O. J. Hultgren. HANBURG den 16 Nov. Penningtiligången fortfarande knapp. Botydaade silfveruttagningar ha ogt rum. Paris. Morziteur du Soir förklarar ryktena om konuog Leopolds betänk: liga helsotilistå-d ogruudade. Borlin, Kreuz-Zoltung medger i on ledarås artikel indirekt, alt Frankrikos bifall till -.en avnexion al hertigdömena osdast kan köpas mot afträdande af dalar af Tysälands område, någouting, säger tidningen, hvarpå en pronssisk korung omöjligt kan ingå. Louxdon. Kopparea har, i följd af Spanions. krigsförklaring mot Ohile, stigit med tio pund. Kursnoteringar. Pr teiexva.) Homburg den 14 Nov. Paris 3 in. 2 kö nn 190 London 3 mm 13 fkl osh. k. 6 oo 13 oo. 4Vch) A