pareras af dertill inöfvade vaktmästare, är all. mänt bekant. Slutligen har telegrafstyrelsen ge. nom att blott af nyck och ovilja förbjuda qvin. liga elever öfva sig i telegrafering vid stationer i större städer, der de varit boende eller egt anhöriga, oaktadt vederbörande direktörer med utmärkt välvilja förklarat sig vilja qvinliga elever emottaga, och i stället hänvisat dem till atlägsna småstäder, tillskyndat dem mycken både kostnad, besvär och obehag, utan minsta motsvarande förmån å någondera sidan. — Hade, som sig bort, en frisinnad utmärkt vetenskapsman, t. ex. en professor Edlund, en professor Fock, blifvit kallad till styresman för telegrafverket, skulle icke allenast för flera år sedan qvinnans jemmlikhet der varit erkänd och garanterad, såsom ett stort framåtskridande på civilisationens och humanitetens bana, utan äfven hela verket föröfrigt nu befunnits vårdadt och utbildadt, så att det skulle utgjort en heder för riket och en värdig föresyn för andra länder, i hvilkas fotspår Berzelii fädernesland nu med möda måste släpa sig fram, och i hvilka länder förädlade tänkesätt förmått göra qvinnans rätt gällande och der ur den talrika klassen at pauvres honteux taflor af högsta vigt för menniskovännen icke äro sällsynta inom telegratverken, såsom en embetsmans eller militärenka som föreståndarinna och döttrarna som assistenter; en dotter gifvande stöd åt en åldrig moder och oförsörjda syskon; en hustru försörjande sig sjelf och sin genom sjuklighet overksamma man, under det att hutvudpartierna i motsvarande tatlor hos oss utgöras af sorg, bekymmer, rädlöshet och nöd. I Norge finna vi bland annat exempel att vid telegrafstation de båda telegrafisterna äro man och hustru, hvilket man der funnit mycket lämpligt. I dylika fall skulle älven hos oss de förenade lönerna bli tillräckliga för en familjs utkomst. Man kan 1å ett begrepp om med hvilken ihärlighet telegrafstyrelsen hänger fast vid sitt qvinnohatande system, när en af dess ledamöter, sanske den egentligen styrande, säges hafva ytt-. at, att så fort det första fruntimmer finge an-. tällning vid statens telegrafverk, skulle han ge-: nast taga afsked, troende sig således nog stark. utt trotsa såväl rikets ständer och regeringen som allmänna opinionen. Man vågar dock hop vas, att ett enda embetsverks missförstådda och linda nit för kastvälde, fördom och byråkratisk lentrian icke länge skall kunna hålla stånd mot veslut af rikets ständer, som det rikligen aflöar, just i afsigt att det troget och ärligt skulle verkställa deras önskan och ingen annans. Måtte detta beklagliga förh-llande så snart som nöjligt komma till rikets ständers kunskap och lerifrån till regeringens!