drägt, i svensk hafva den svenska författningens former brukat kläda sig, ur Sverges eget lif hafva de vuxit ut. Sådan är också den utveckling, som nu står framför oss. Det är icke den minsta förtjensten i det kungliga grundlagsförslaget, att detsamma sluter sig troget till den gamla ordningen, så mycket möjligt är, då likväl en stor förändring skall ske. Dermed visar det sin art, att det är svenskt, nationelt, dermed egnar det sig till bifall äfven af ettidjupas:e och sannaste mening konservativt tänkesätt. Det lönar ej i en stor sak att tvista om de små, om litet mera eller mindre, ej om en punkt eller en annan. Men en stor sak skall ses i hela sitt sammanhang, i allt sitt förhållande till det som varit, till det som är och till en framtid, som icke är så dunkel, att man ej temligen klart kan skönja, i hvilken riktning den sträcker sin gång. Ur denna synpunkt sedd, kallar jag den sak, som nu fäster våra tankar, en stor sak och en god sak.?