bundsstat mot en annan talar om att ?icke vilja tåla? och icke vilja tillåta? samt låter förleda sig till sådana yttranden som att vilja ?genom att sjelf ingripa, förebygga de vidare följderna af en sådan oförlätlig försummelse.? Senaten vet med sig sjelf att den icke kränkt förbundets lagar och framhåller att det bekanta 36 mannautskottet hållit sammankomster i Weimar, Berlin och Leipzig, utan att några hinder blifvit lagda i vägen derför. ÖSTERRIKE. Den 3 dennes inberättades officielt till Wien att den internationella komiten för segelfart på Donau, hvilken elltsedan på gerfördraget 1856 haft sitt säte i Galatz, omsider slutat sina arbeten och undertecknat en konvention, som med snaraste skall föreläggas de i företaget intresserade makterna till ratifikation. Som hekant voro i denna komit de tem europ stormakterna samt Porten representerade. ITALIEN. Från Fiorens skrifves den 6 dennes: Fipansministern Sella hävtydde nyligen i ett tal till sina valmän på nödvändigheten af nya skatter. Härpå gjorde han en framställning af förhandlingarne med Rom rörande de vakanta biskopssätena och tillade: Om vi hade ingått på Roms anspråk, hade vi vilseledt nationalkänslan och skaffat oss en tvetydig stä i ij uppehålla Septemberför: dan visa sig om påtvedöm förmår hålla profvet. Den venetian gan, anmärkte han slutligen, har äfven en finansiel betydelse; förtroendet till Italiens finansiella framtid skall så länge vara orubbligt, som man saktar sig för ötfverilade mått och steg. Sellas tal mottogs med bifall. RYSSLAND. Det nya domstolssystem, hvarmed kejsar Alexander begåfvat Ryssland, har nu blifvit invigdt i en af senatens sessioner. Senaten, -kejsarrikets högsta domstol, har nen varit den förta domstol, som ti lagen om olfen t vid rätlegåags lingar. NORD-AMERIKA De uttryck, i hvilka unio nister, hr Seward, uti ett nyligen h: sedan i telegram omnämndt tal, tankar rörande Förenta Stater de till Mexiko, lydde som föl ?Hura mycket vi än, i n stämmelse med de principer våra föregångare, strälfva att undvika ser med främmande makter, hvarige kunde bringas i svårigheter och förv ar, måste dock Förenta State ändelsen var före kriget, fort öfva ett rättmätigt och helsosamt in På främmande staters internati ållanden, och isynnerhet gi sådana stater, som stöta intill oss denna kontinent och för hvilka vi hysa förkärlek på grund af deras republikanska iustitutioner. Detta berättigade inflytande led ettafbräck genom värt inbördes krig och det var helt naturligt att så måste ske. Men sedan freden åte kola vi åter komma i besittning af vårt förra inflytande och det i högre grad än någonsin. Jag är för vissad om att Förenta Staternas presdent icke ett enda ögonblick förlorat detta vigtiga intresse ur sigte, och jag hoppas snart få bevittna de republikanska institutionernas återupprättande med förökad styrka öfverallt der de förut funnos på Ame fastland. När jag ser detta framsteg lyekligt fullbordadt på den ameri kontinenten, vill jag äfven rikta min blick å tecken till dylikt framåtskridande, irkas i andra verldsdelar.? I en korrespondens från London till Köln. Zeit. heter det om detta tal: Det är måhända vågadt att tyda Sewards ord sålunda: Unaer inbördes kriget måste vi göra en dygd ef ni digheten och låta oss nöja med att icke erkänna det mexikanska kejsardömet, men nu då vi komma till krafter igen, skola vi gå ett steg längre; men många upptlatta dock det citerade stället på detta sätt, och i Amerika uppfattas det säkerligen så af de flesta; underligt vore det i alla fall, om icke detta tal gafve kejsar Napoleon något att tänka på. eremot yttrar tidningen La France om samma tal följande: Detta tal är visserligen hållet i ett mycket bestämdt språk i afsende på åtskilliga punkter. Mr Seward är naturligtvis mera radikal, då han talar till sina medborgare, då han skrifver sina depescher; men vi se för öfrigt icke i detta yttrande något som bör öfverraska oss. Den amerikanska utrikesministern förbehåller först diplomatien afgörandet af de frågor, som i anledning af kriget uppstått meilan Förenta Staterna och sjömakterna och som beror deraf, att Förenta Staterna framkommit med anspråk på ersättning hos sjömakterna, medan dessa å sin sida framställt samma anspråk i Washington. Dernäst talar Seward om de republikanska institutioner, för hvilka hans fädernesland bestämt sig, och yttrar den förhoppningen, att de segrande skola bana sig väg till de öfriga delarne af det amerikanska fastlandet. Att en republikan i Förenta Staterna yttrar en sådan önskan, är icke mera öfverraskande än om en anhängare af det monarkiska systemet i Europa yttrade en önskan om monarkiens seger. Men det är något som står både öfver monarkien och republiken, och det är aktningen för ett lands vilja och oberoende. Hindrar väl det liberala systemet i enta Staterna dessa att stå på den vänskapligaste fot med den ryska regeringen, som hvilar på alldeles motsatta grundsatser? Förbjuder väl Johnsons och Sewards republikaniem dessa herrar att mottaga Brasiliens sändebud och för honom yttra sin glädje öfver den ordning, som herrskar i detta land? Hvarför skulle Förenta Staterna icke erkänna i Mexiko det som de erkänna i Rio Janeiro? Ha icke maxikanarne, på grund af samma princip, som var den bestämmande vid den amerikanska unionens grundläggning, rättighet att gifva sig de institutioner som de sjelfva föredraga? Sewards ord kunna således endast vara en önskan, och så till visa de hvad han personligen tänker, A de kunna icke binda hans beslut såFn minister.? Af detta tal synes dock framgå, att Förenta Staterna icke vilja erkänna kejsardömet Mexiko, så länge det understödjes af utländska trupper, hvaremot Frankrike å sin sida fordrar att erkännandet skall föregå utrymmandet. Ställningen torde ytterligare komma att förvärras, om kejsar Maximilian i enlighet med sin nyligen utfärdade proklamation behandlar de republikanska banden såsom upprorsmakare och låter skjuta finge särdeles om det bekräftar sig att (8res ÄLa tryter uppeatiier sig TYVkexikoj såsom detä med bestämdhet uppgifves från Newyork af den 26 Oktober. I samma depesch heter det vidare, att det har lyckats en agent åt Juarez att lyfta ett lån om 20 millioner dollars hos huset John Corlip komp. i Newyork. om Kongl. Maj:ts propositiom angående statsverkets tillstånd och hAhkAf ör