acn pagpatt tills hela bredden, 43 Ifot uppnätts, utan :tt under tiden något ras inträffat, eller någon vidare sättning förmärkts, ehuru banken sedan den 9 Juni trafikerats, ofta med 25 lastade vagnar. Af de 23 vagnarne, som åtföljde det nu ifrågavarande tåget, voro de tre närmast lokomotivet lastade med diverse jerneffekter, de åtta derpå följande med rails, vidare åtta med sleepers och de sista fyra med cokes. Föröfrigt upplyste hr Insulander att på vägsträckningen mellan Stockholm och Frösunda voro tre banvaktare anställda, men deremot hade man ej ansett någon behöflig vid Nedra Frösunda, helst tilsyn öfver banken dagligen utöfvades af arbetslagen och deras förmän. Löjtnant Öhknell instämde i hufvudsaken i de upplysningar hr Insulander lemnat, tilläggande, att han sednast på förmiddagen den 16 Augusti besigtigat banken, men då lika litet som förut under sommaren bemärkt någon sjunkning. Bromsaren Svensson och materialskrifvaren Hellström instämde till alla delar med lokomotivföraren Lindblom, varande den sistnämnde af den mening, att banken rasat innan tåget anlände. Såvidt han observerat, hade inskärningen i banken till följd af raset varit djupast ett stycke norr om den punkt, der lol omotivet stjelpte, å hvilket ställe förstörelsen sträckt sig till hälften af bankens öfverkant. Direktören Lundström vitsordade ingeniörernas uppgifter angående arbetet med bankens läggande, och upplyste, att å norra sidan af ängen funnits en källa, som ständigt höll vatten och hade aflopp i en gräfd damm, men hvilka båda nu betäcktes af jernvägsbankens sluttningar, källan af den östra och dammen af den vestra. Efter bankens anläggning hade östra delen af ängen blifvit mer vattensjuk än den förut varit, till följd af bristande aflopp. En stentrumma hade blifvit anlagd under banken, men ej varit tillräcklig för vattnets afledande. I ändamål att bereda hr Lundström ersättning för den gamla igentyllda dammen hade en ny sådan till 4 fots ljup upptagits i början af Augusti månad ett stycke öster om banken, och hade man äfven jort början med att lägga ett dike af en fots ljup från dammen i riktning mot förenämnde stentrumma för afledande af öfverflödigt vatten. Något ras eller sjunkning hade å banken ej förmärkts under innevarande år före den 17 Aug., ehurn banan befarits med lokomotiv och tunga lasttåg ända sedan medio af Juni månad, i följd hvaraf hr Lundström trott, att någon sättning ej vidare vore att befara. Såsom stöd för den förut omnämnda åsigten, att raset skulle egt rum före tågets ankomst omnämnde hr Lundström, att en vid stället boende hustru efteråt omtalat, att hon omkring kl. il på qvällen den 16 Augusti hört ett buller åt den j sida, der jernvägsbanken är belägen, liknande det som åstadkommes af en större mängd grus som afstjelpes. Något sådant hade Lundström sjelf ej hört och icke heller anat det något vari olag, förrän han om natten väcktes af bullret, då bantåget nedstörtade, och det derpå följande förfärliga skriket och jämmerropen. hvarefter han tagit tolk med sig och skyndat till stället samt lemnat den hjelp han förmått. Hr justitieradet J. A. C. Qvensel, som under sommaren bott vid Nedre Frösunda, hade den 16 Augusti kl. 9 på aftonen varit uppe å banken, som då befunnits i oskadadt skick. Äfven han intygade att han aldrig bemärkt någon sjunkning eller något ras å banken under innevarande sommar. Korporalen Skön, som medföljt det gruståg, som den 16 på aftonen atgick från Kummelby skog, hade varit behjelplig att urskotta gruset å banken som då varit i oskadadt skick, och soldaten Bergqvist, förman för ett arbetslag, hade kl. !29 på aftonen. innan arbetarne gått sin väg, besigtigat banken. som då befunnits i oskadadt skick. Bergqvist uppiyste vidare, att en vecka töre den 16 Augusti början gjoits med uppgräfvande af den förut omnämnda dammen, som upptagits till 4 fots djup. Deri hade under arbetstiden om nätterna samlat sig vatten till 1!v2 fots djup, så att dammen måst hållas läns med pumpning. Från don å södra delen af ängen under banken varande stentrumma hade under förlidet år ett dike upptagits, som närmast trumman haft ett djup at 5 fot och en bredd af 6 fot, men afminskades under dess sträckning inåt ängen, i riktning åt nordost. I ända: ål att bereda lagom högt va-tenstånd i den nygräfda dammen. hade man fått befallning att förtsätta omförmälda dike till södra ändan at densamma. med hviiket arbete början gjordes den 16 Augusti. då några famnar I fortsättning af det gamla diket grätdes, och den återstående sträckan till dammen uppsporrades? till ett djup af spadens längd. : afsigt att pålöljande dag verkställa dikningen. Vid raset natten till den 17 Augusti hade lerjorden upptryckts till betydtig höjd emot yttre kanten al omiörmälda dike och den verkställda sporrninningen, äfvensom uti botten af den uppgräfda dammen, hvaraf kan slutas, att raset statt i samband med dessa gräfningar, så obetydliga de också varit, samt att den iörut omnämnda, igen fyllda källådran uppblött leran och långsamt unerminerat fyllningen. Slutligen hördes förr omnämnde hustru Lund gren, hvilken uppgaf, att hon som kl. 11 på aftonen den 16 Augusti befunnit sig å gärden vid Nedra Frösunda hört buller från den sida der jernvägsbanken på föga afstånd var belägen. liksom af alstjelpta gruslass, i anledning hvaraf hon, inkommen i sin bostad, yttrat till mannen, att det var besynnerligt det fyllningsarbetet fortsattes så sent på qvällen. Ingen af dem hade likväl reflekterat härötver, utan hade de lagt sig att sofva, men efter en kort stunds törlopp blifvit väckta af bullret och jämmerropen, då tåget nedstörtade. Allmänna åklagaren, kronolänsman Nordqvist. anförde, att alldensturd kapten Nordenfelt förklarat sig vara ansvarig för jernvägsarbetet och derjemte medgifvit, att jernvägsbanken natten till den 17 rasat till följd af omständigheter. hvaråt han icke lemnat den uppmärksamhet honom säsom bhufvudman för arbetet ålegat, funne åklagaren sig töranlåten att å hr Nordentelt, enär han vore den som genom värdslöshet och bristande omtanka varit vållande till sex personers död, yrka ansvar jemlikt 14 kap. 9 strafflagen, de tillstädesvarande målsegandena uppgafs enkan Eld, att hon hade 3 letvande barn, af hvilka det äldsta var 5 ar, det, andra sjukligt 3 år och det tredje 5 månader gammalt. Hon fordrade för sig och barnen årligt understöd, men öfverlemnade åt domstolen att bestämma beloppet. För öfrigt äskade hon ersättning för åtskiliiga förstörda klädespersedlar och andra kostnader, och kompaniombudet Oelreich fordrade derjemte ersättning för hvad roten finge utgifva till legning al annan soldat i Elds ställe. Aflidne eldaren Johanssons troder upplyste, att de hade en gammal 60-årig moder, till hvilkens underhail den aflidnesonen bidragit, hvarföre han framställde begäran om något understöd åt henne samt yrkade ersättning för förstörda kläder m. m. Åfven Reinhoidtz, såsom ombud för arbetaren Lindqvist, framställde åtskilliga ersättningsanspråk. hvaremot löjtnant Hjertman. lokomotivföraren Lindblom, gardisten Modig samt arbetskarlarne Holm och Kjell förklarade sig ej vilja föra någon talan i målet. Både allmänna åklagaren och kapten Nordenfelt erkände riktigheten af målsegarnes uppgitter, utan att de behöfde fästa dem med ed, be stridande hr kaptenen för öfrigt allmänna åklagarens ansvarsyrkande mot honom, enär han ansäg sig icke ha geno n vårdslöshet eller uraktläten omtanka vållat olyckshändelsen, hvilken berott af omständighe som icke med vanligt förutseende kunnat beräknas, förbehällande sig hr kaptenen slutligen rådrum. att med sakkunnige personers utlåtande styrka att nagot väl1 ej kunde I honom till la k. och fö iga nu ej närvaes inkallande och hörande upp: sköts målets fortsatta handlägoning till annan ——