EATRICE) Roman i tvenne delar. Ar Julia Kavanagh. enmn Jag bär en kedja om mitt ben, sade hon; ni ser den inte — jag känner den kuappast — vanan har gjort den lätt:j för öfrigt vet jag hur långt Jag kan gå; men det tiunes likväl ögoudlick då den gnager sig in i köttet och jag är nästan på väg att skrika at smärta. Men vanan, som gjort mycket, har lärt mig hvad jag bör uuvdfly. Etdast denna erfarenhet är det som kun lära er. Carnoosie är ett präktigt hus, ett vackert ställe, men det fiones snaror och fallgropar öfver allt. Jag kan gå med slutna ögon der hvarest ni hvarje ögonblick sväfvar 1 fara. Huru ska jag väl således kunna våda er?6 Rosy såg helt förskrämd at. 4Jag reser häriirån, sade hon; jag ska säga ull Antony utt vi måste resa; jag vill inte stanna här. sFörsök inte det, sade Beatrice i bestämd ton. Hvarför inte?4 4Ni skulle misslyckas, och sådant är farligt. sMisslyckas!4 utbrast Rosy. Jag vill lemna Carnoosie, miss Gordon, och ni ska få se au jig kommer att göra det. Hov reste sig upp helt häftigt och förbittrad. Bea rice leve sakta sin hand på hennes arm. j Ir A. B. nr 183—197, 199, 201—207, 209, M1—216, 2118-2224 227 P0233,V35—237, 230—245, 27 202, 254 och 257.