achta går en telegraflinie utan afbrott öfver Irkutsk och Fetersburg ända till Irlands vestra kust. Sålunda återstå till hela Iiniens fu!lbordande ännu följande sträckor: Från New-Westminster öfver Behrings sundet till Amurs mynning; från Chaba rowka till Werchnewdisk ; från Ir ands vestra kust genom en underhafskaber till ön New-Foundland. Anläggningen af de båda första linierna har redan påbörjats, den törsta af det amerikanska bolaget och den andra af ryska regeringen. Det amerikanska bolaget har redan utsändt en expedition för utforskande af hela den kuststräcka, öfver hvilken telegraflinien skall gå, och för anskaffande till ort och ställe af nödiga materialier. T legraftråden och andra materialier har bolaget beställt i England, och man hoppas att allt skall vara färdigt till nästa år. Den ryska regeringen skall anlägga linien från Chabarowka till Werchnewdinsk till en längd af 2810 verst. Då 2 ledningstrådar nödvändigt erfordras, ut gör detta en längd af 5620 verst. Men dessutom behöfvas 493 verst lång tråd från Irkutsk till Werchnewdinsk och en 880 verst lång tråd från Chaborowka till Nikolajewsk, så att hela trädlängden kommer att belöpa sig till 6943 versat. Generallöjtnant von Gerhard, direktör för de ryska telegraferna, har blifvit afsänd till utlindet, för att der städes göra de nödiga beställningarne, och, enligt de sednaste underrättelserna, har han redan befraktat fvra fartyg för att trarsportera inemot 100.000 pnd materialier till Amurs mynning. Dessutom har han inköpt 2 mindre ångfartyg, Nikolajewsk och Ussari, för telegrafverkets räkning. —— — En rysk matros anträffades dagarne efter det ryska eskadern lemnat Trälhafvet, vandra i skogen utanför Wexholm. Hungårn dref honom fram till en gärd, der han enom tecken gaf sitt behof af föda tillänna. Sedermera fördes han till Waxholm, der en af badgästerna, som länge vistats i Ryssland, samtalade med honom, och man erhöll då upplysning, att hans afsigt icke varit att rymma från eskadern, men att han; efter intagen förtäring i Waxholm, begifvit sig ut i skogen och der lagt sig att sofva sat efter uppvaknandet gått vilse. Af fruktan för straff såsom rymmare, ville han dock icke återvända till Ryssland. Hos handlanden Theel, som ofta i sin tjenst antagit hitkommande lifländare, försågs han med föda och erbjöds ansiällning på en af hr Theels egendomar å Wermdön. Detta anbud mottog han meå stor belätenhet. Men oaktadt all välvilja visades ho nom, blef han alltmera sorgsen, grät besiändigt, upphörde nästan alldeles ait förtära någon föda och tärdes ef en oöfver vinnerlig hemsjuka. Sedan en ar hr Pheels anhöriga förvissat sig om att den arme ryssen ville återvända till Ryssland, utan afgeende på det straff, som der kunde vänta honom, så satte den förstnämnde sig i för ening med härvarande ryska mission, som lofvade både att karlen skulle få fri resa hem och ej hafva ondt af sitt dröjsmål här. Med stor belåtenhet ätervände han derefter till Ryssland, EE — Nya Daceligt Allehanda för i går upp