nacke krökes, och den eegrar, man kan vara viss derpå, dock alltid till slut; men en olycka kan emellertid ske och förlusten af en jemförelsevis ringa tid kan under vissa omständigheter vålla omätligt ondt. För ögonblicket är landet lugnt, vi hafva från börjon anmärkt detta, om det än icke är utan all oro på djupet; den kloke landtmannen sår när det är stilla väder, och den erfarne sjömannen begagnar ögonblicket före en uppstigande storm till att komma i hamn. Man förnimmer redan nu, äfven från håll, der hittills de mest sansade och nästan betänksamma åsigter plägat göra sig gällande, uttryck af de allvarsammaste bekymmer för hvad som skulle ?komma efter? i fall det hvilande förslaget derna gång strandade mot ett eller anmat partis hårdnackade motstånd. Ordet ?reevolution? har till och med blifvit dristigt utbkastadt, och man talar om att ?diskussionenss tid är ute?. Man må anse sig hur litet som Ihelst böra skrämmas af dylika ord, så stär det dock fast, att ett ord kan så länge upprepas; tills massan blir förtrolig med sjeliva tanken, och älven en fras, vore det här ej lråga om något mera; kan under vissa giina förutsättningar utöfva en ganska genomgripande politisk betydelse. Vi kalla det öfverdrift; och vi göra den icke till vår, då man, såsom nyligen hos oss skett på vissa håll, utmålar vårt lands ställning säsom ?suckande under aristokratiskt förtryck?, då mam stämplar hela adeln såsom snart sagdt en röfvareliga, hvilken sätter Pkuifven på sitrupen? på det svenska folket, och då mam nästan synes färdig att frammana Engelbrekts ande för att rädda riket från en undlergång?, som eljest skulle vara oundviklig. Menrdet-gifves något, som, utan att gå till dem ytterFghet; man kellar revolution,, likväl går intill gränsen deraf så nära sonm möjligt och någon gång i historien äfven hor uträttat revolutionens värf; det är när: den allmänna opinionen, representerad af cen fri press med tusen ar mar och mera diirekt verkande genom en oinskränkt försemmlingsfrihet, reser sig med ettikategoriskt ?sic. volo i stället för med önskaingar, med harm och förb-ttring i-stället för den lugna diskussionen. Vi hefva der den moraliska påtryckningen? i dess yttersta potens, men med detsamma terro rismen, eburu inom lagens gränser, en kam på Hf och död, ehuru af andlig natur, och törst då skola vi tala om ett upprördt land. Det är icke ens denna andliga Ragnaröksstrid vi önska; den, som nedskritver dessa rader, har för sin del vid ett tillfälle förliden sommar offentligen afgifvit sitt votum för det hvilande-reformförslaget med dessa slutord: 7Det är i den allmänna afväpningens vamn jag röstar för, jag will icke se de gamla tvisterna och slitningsrne förnyade; derför låt oss hålla ut nu, då allt ännu kan afgöras. utan. ytterligare spänningar och äfventyrligheter?;-dessa ärligt menade ord må här upprepas. Vi önska afgörelse i godo och derpä:afväpning; vi tro, att vårt fäderuesland storligen behöfver att hemta andan efter. så mångårs ansträngningar åt ett enda håll; vi föreställa oss, att framtiden och en snar framtid, kan komma att behöfva alla fäderneslandets krafter samlade i en stor och uppoffrande enighet, vi skymta i morgondagens gryning andra frågor, än denna, som skola påkalla all vår patriotism och allt vårt intresse, måbända äfven pröfningar, dem det gäller att möta som ett folk med bredt fotfäste i stället för söndrade folkklasser på hvar sin afundsjukas och egenkärleks vacklande piedestal. För att denna sammangjutning af nationens oiika elememter och denna förbrödring i sanning och anoda af alla dess särskilda krafter må blifvar tillvägabragta, gifves det, hur man än vänader saken, icke mer än en utväg, den att aff de tvenne meningar, hvilka för närvarandde stå emot hvarannan, den eva gifver något . efter för den andra. Mun bör icke vara i villrådighet om hvilket af partierna, som deet tillkommer, vi ville nästan säga, som een ära, att här vara den första ull att afvväpna och till att sälunda med en åt landeet återgifven inre fred och politisk samdrägtt grundlägga en ny svensk istoria; ty vi kvunna akta ett arf af beröm melse från fordnaa tider, men vi måste böja oss för den tid, esom är vär. Det må också : vara oss tillåtet, att, oaktadt allt hvad kkändt är om separatistiska planer, på förbamd lagda och länge bearbetade inom det tförsta privilegierade ståndets sköte, hysa den tro, att i afgörandets stund detta ståmd skull först och främst blifva ett inom sig sjelft för att derefter bhfva ett med fålket. Vi bygga denna vår tillförsigt icke på förutsättningen om pågon politisk semtimentalitet hos det parti inom adeln, somr i det längsta trott på möjligheten af att fför ännu någon tid aFfbryta retormsakens gåmg, utan på en helt annan förotsättning, dem om partiets politiska upp lysning. Vi aträkkna från det ridderskapbga motståndspartiet de få, hvilka i siv afvog bet mot rgeringens förslag möjligen ledas mera af fanatism och vissa inrotade gam maldags ståndsfööreställvingar, än af grundad öfvertygelse., vi afräkva äfven den lilla skara, som möjjligen endast är till för att tfölja med?, men vi tro om de öfriga det bäsra man öfverlhufvudtaget kan ro om en motståndare. Vi betrakta dem hvarken som kannibaler eller som förstockade at o:ösdragsamhet eller i allmänhet som fiender till all social utveckling, och vi misstänka lika litet hos dem några sådana glupande afsigter, hvarom en och annan liättskrämdare fantasi tyckes drömma, som vi skulle frukta derför i fall de funnes; vi äro tvärtom förvissade om att äiven inom denna slutna krets af män finnes öfvertygelse likaväl som heder, rättskänsla lika väl som mod, men vi förmena framför allt. att der finnes politisk insigt och erfarenhet och öppet öga. Tiden, som sjelf går med jättesteg och rycker oss dödliga med sig antingen vi vilja eller ej, har icke hos oss lemnat rätt många af äfven dem, hvilka luppfostrats i idger af mycket gammalt datum, oberörda af sin friska och uppfriskande anda, mer än en, som af ett slags fornåldrig femiljevema söker att hålla det påträngande ?nyhtetsmakeriet? på vederbörli distu 8, är inom sig mera frisinnad, oc