derigenom i vissa gifna fall söker utöfva en päiryckning åt bäda sider. Hittills har detta också temhgen väl lyckats bonom. Frankrike förblet neutralt och lät Preussen husera i Schle-wig Holstein, på det deticke skulle befästa Österr.kes ställning i Italien genom en garanti för Venetien. Å andra siden gjorde Österrike i motsatt förhoppning Preussen långt gående eftergifter. Denna situation förstår hr Bismarck ypperligt att draga vinst at, men konungen och det af general Manteuffel ledda hofpartiet äro de enda, som verkligen behandla den österrikiska alliansen på allvar, och de låta blott motsträfvigt den preussiske ministerresidenten bedrifva sina koketterier med Paris och Florens. General von Manteuffel och hr von Bismarck vilja bäda intörlifva bertigdömena, men den förre blott i godt förstånd med Österrike, den sednare i nödfall utan eller mot detsamma. Transaktionen i Gastein var en seger lör general Manteuffel och det österrikiska partiet i Berlin. Frankfurtvoterna äro en ny framgång delvis för den sednare riktningen, och grefve Bismarck råkar derigenom i en skef ställning till Frankrike, om han också, säsom ofvan nämndes, ämnar begagna denna kombivation till mellanoch småsiaternas skada. Den stuttgartska dagordern, om hvilken jag skref i min förra korrespondens, har gjort ett europeiskt uppseende. Hoftidningarne i Stuttgart ha försökt framstamma en sentida dementi och påstått, att ordern väl funnits förut, men nyligen blifvit upphäfd. Detta är dock bestämdt osanning. Man skrifver ännu i dag från Stuttgart till Köl. nische Zeitung, att man icke kan tvista om något annat än benämningen ?dagorder?; monde sex påbuden ha verkligen blifvit införda i de militära orderböckerna, alla utan undantag utfärdade och ånyo påbjudna på den sednaste tiden. 1 afseende härpå förtjenar nämnas, att ett folkinfall har döpt regimen och den ryska kejsardottern Olgas, den nuvarande wirtembergska drottninge.s, inflytande till Olgarki såsom en pajod på den annorstädes blumstrande oligarien. Om de förnyade, förfärliga husrasen i Berlin, hvilka kostat omkring 30 menniskolif, kan ni inbem:sa detaljer i tidningarne. Eu brottsligt spekulationsraseri har bemäktigat sig byggnadsvasendet. Genom att blunda eiler begå grof försumlighet ha myndigheterna underblåst deona lumpna äflan. Regeringen vidtager, såsom vonligt, för sent sina mått och steg mot f-rnyandet af den oerhörda olyckan, och Berlin måste i alla händelser dyrt betala sin sträfvan att arbeta sig upp till en verldsstad. an konstaterar också de sällsamma, cfta förekommande fallen, att personer, som om morgonen gå hemifrån för att sköta sina göromäl, försvinna, utan att lemna ringaste spär efter sig, samt förgäfves eftersökas. Rykten om mörka brott oroa sinnena och framkalla öfverallt frågan, hvad nytta den talrika polisbetjeningen gör, då den ej förmår hindra dylhka händelser. Man vore frestad att tro, att den flitiga läsningen at tidningar och broschyrer, hvilka dussinvis tagas i beslag, icke lemnar polisen någon tid att sörja lör säkerheten i den stad, som är aniörirodd åt dess bevakning.