rant). Gladstone visar deremot, att man mycket väl kan förena det nyttiga med det nöjsamma, i det han både är en stor natio nalekonom och på samma gång skrifvit vittra arbeten om Homer. En fråga, som tillhör rikets ständers pröfsing. De makar och barn, hvilka genom den sorgliga olyckan vid Sandsjö den 23 Dec. 1864 beröfvadessina männer och fäder, samt de arbetare, som krossade och lemlästade j vid samma tillfälle intogos på Jönköpings lasarett, hvarifrån flertalet nu utgått såsom krymplingar för hela sin lifstid, vänta ännu på statens mellankomst för att erhålla någon lindring i sin nöd och ersättning för de oförskylda lidanden de utstått, såvidt dessa kunna ersättas med penningar. Under Sandsjömålets handläggning uppträdde ett ombud för alla dessa målseganue, yrkande att staten, hvilken i detta fall representerades af jernvägstrafikstyrelsen, måtte ersätta de sårades lidanden samt lemna underI stöd åt de aflidnesefterlefvande enkor och oförsörjda barn, samt att denna fråga måtte afgöras oberoende af frågan om hvilken eller hvilka af trafikstyrelsens tjenstemän! varit till olyckshändelsen vållande. Ombudet grundade sitt yrkande derpå, att då trafiken å svenska statens stambanor bedrifves såsom ren affär af staten sjelf, i följd hvaraf staten ock i detta fall är att betrakta lika med bolag eller enskild person, den der idkar rörelse och sålunda är ansvarig för den skada som genom dess eget eller i dess tjenst anställda personers förvållande åstad, kommes, staten ock måste anses förpligtad : att ifrågavarande ersättningar utgifva. ; Ombudet anförde derjemte å sina klien-, ters vägnar följande: Man harickelemnat! os8 i okunnighet om ofullständigheten i vårt lands lagar. just i det fall, hvarom vi nul väcka fråga, och min har sagt oss att detl står i vida fältet huruvida den talan viriktat mot trafikstyrelsen, derest den afstyrelsen bestrides, skall kunna af domstolen bi fallas; men vi våga tro att de män, hvaraf denna styrelse består, ega alltför ädla och upphöjda tänkesätt, för alt mot utblottade krymplingar vilja begagna de undanflykter, som möjligen kunna erbjudas af en bristfällig lagstiftning, vi våga tro, att styrelsen, som insett sin ställning till målet och derföre gerom ombud tillförsäkrat sig talan deri, icke skall undandraga sig att till os3 uigifva den ersättning nu och för framtiden, domstolen kan pröfva skälig och med våra behofver öfverensstämmande; och vi våga slutligen tro, att jernvägsstyrelsen tryggt kan gå våra önskningar till mötles, enär det skulle vara under statens värdighet, ja till och med nedsättande för konung och olk om den ringaste anmärkning från regeringens eller representationens sida framställdes mot jernvägsstyrelsen för det att den ej genom en olämplig advokatyr sökt rädda staten från en utgift, som för 0s3 är allt, för staten intet.4 Utgången af målet i denna del är bekant. Ombudet för trafikstyrelsen, intendentemn Frykholm, undandrog sig att ingå i svaromål härpå, och hela ersättningsansvaret vältades under målets fortsatta handläggning på lokomotivföraren Riex, som också ge-! nom häradsrättens dom, hvilken för mnär-. varande beror af K. M:ts pröfning, kändes! skyldig utgifva alla mälsegandena tilldömda. ersättningar, årliga understöd åt enkor och l 4 barn m. m. Det enda jernvägstrafikstyrelsen åtog sig var att bekosta de dödes be grafning, de sårades vård å lasarettet samt att beirla — de stympade arbetarnes vii sammanstötningen sönd tna kläder och skadade effekter. För ansåg trafik. styrelsen sig hvarken berättigad eliter förpligtad att utsträcka sin hjelp längre, nian öfverlemnades de genom olyckan i nöd och elände bragta familjerna åt sitt öde. Deras tillstånd skulle också blifvit i hög grad heklagligt, om icke den enskilda välgörenheten funnit sig i första ögonblicket uppmanad att fullgöra den moraliska pligt, trafikstyrelsen genom en mindre lämplig advokatyr undanrog sig att uppfylla. . Detta understöd genom enskildas bidrag har dock för Jänge sedan blifvit uttömdt, och de behöfvande ligga nu sina försemlingers fattigvård tilll last. Sedan Sandsjöolyckan ha flera dylika fall inträffat, hvarvid personer, anställda i jernvägsstyrelsernas arbete, blifvit dödade eller lemlästade, och för närvarande pågår ransakning anvående den beklugliga händelsen vid Frösundabankens nedrasande, i följd hvaraf tre personer tillsatte lifvet och flera mer eller mindre svårt skadades. Det synes således vara hög tid, att den lucka i vår lagstiftning fylles, eom hittilla lemnat styrelserna öfver statens stambanor en möjlighet att undandraga sig ersättnings anspråk, hvilka enskilda boleg få vidkännas, samt att detta förhållande regleras, på det att icke för framtiden personer, hvilka befara statens jernvägar, må riskera att förlora lif eller lemmar, utan attstaten, såvidt möjligt är, ersätter den skada och utgifver de ersättningar, som af domstolurne i dylika fall pröfvas rättvisa och billiga, i lik: het med förhållandet i andra civiliserade länder. Att kasta ersättningsansvsret på underordnade, hvilka vanligen äro totalt oför mögna att utgifva sädant skadestånd, är ingalunda förenligt med statens värdighet, oberäknadt att det alltid, likasom i Sandsjömålet, skall bidraga till stt de högre tjen männen till men för rättvisan söka välta ekulden till hvad som sker helt och hället på de underordnade. På lämplig väg torde ock hos rikets ständer fraaställning nu böra göras cerom att. intilldess genom lar kan blilva stadgadt på hvad sätt ersättningar i dylika fall skola utgå, understöd af allmänna medel beredes åt de genom Sandsjöolycken dödades efierlefvande enkor och barn, äfvensom åt dem, som från Jönköpings lassrett utskrifvits säsom krymplingar eller oförmögna att sig försörja. Revue de la semaine.