Grefre De la Gardie, Jacob, (sedermera excellensen) uppläste följande till protokollet: Sällan påkallades ridderskapet och adelns uppmärksamhet i ett mål, som med hela vigten af det allmännas fordringar så nära rörde detta stånd enskildt; men eger väl adeln något enskildt, som de ej vid alla tillfällen, då fosterlandets väl och medborgares nytta det fordrat, gladt offrat vid foten af den tron, dit Sverges enhälliga rös kallade Wasars stamfar, der än en ättling af des3 blod och dess dygder med rättvisa och mildhet styrer et tacksamt folk. I alla tider kräfde utmärkta förtjenster utmärkta belöningar, i ett tidehvarf då oupphörlig härnad var en oundviklig nödvändighet, och rikets gränser skulle bibehållas emot roflystna och inkräktande grannar, i en tid då regenten med otillräckliga medel att belöna, men ständiga behof af pålitliga trupper skulle med tacksamhet emota de undersåtares nit, som sjelfva rustude sig till fäderneslandets försvar, var en naturlig följd att ersättningar skulle lemnas för gjorda uppoffringar, och frälse jord uppkom. Med en rätt af sekler helgad, med en billighet som ej af någon lärer kunna väsxras. har deopna jord bibehållit friheter, öyrt köpta på den fiden, ehuru förmånliga och