FSIUUTIDREPTLES VVS BLULIES MYE skap. I sitt svar på adelns helsning upprepade och accentuerade talmannen det fällda yttrandet om samverkan till de föreliggande frågornas lösning, anseende detta innefatta ett löfte om ståndets bifall till den vigtigaste af dessa frågor, den om representationsreformen. Bondeståndet. Förhandlingarne börjades med val af ordningsmän, hvartill utsågos Uhr från Nerike, Per Nilsson från Malmöhus län samt Jan Persson från Upsala län. Derefter afsändes deputation att helsa medstånden, till hvars ordförande riksdagsman Lönnberg från Östergötland var utsedd. På framställning af Per Nilsson utsåg ståndet till ledamöter i talmanskonferensen Erik Eriksson från Gefleborgs län samt Jonas Andersson från Östergötlands län, hvarjemte åt talmannen öfverläts att, om någon af dessa skulle vara förhindrad, utse annan person i hans ställe. Då fråga härefter uppstod om val af elektorer för tillsättande af ledamöter i utskotten, utspann sig en längre diskussion, i det flera ledamöter yttrade sitt missnöje med det sätt att välja elektorer, som på sednaste riksdagen begagnats. Anders Gudmundsson, som först fick ordet, yrkade en återgång till det gamla valsättet, så att elektorerna skulle utses länsvis och en elektor väljas från hvarje län. . Carl Lärsson försvarade deremot det vid sista riksdagen begagnade valsätt, att nemligen de län, som egde sju representanter, skulle ega rätt att utse 2 elektorer. . Rundberg föreslog att elektorerna skulle väljas samfäldt, eller ock att det gamla valsättet mätte tillämpas. Rosenberg hade den älsklingstanken, att elektorerna måtte väljas med slutna sedlar, men ville icke framkalla någon split eller söndring inom ståndet, hvarför han föreslog att ståndet måtte återgå till sitt gamla valsätt, att nemligen utse elektorer länsvis samt en elektor från hvarje län. Detta blef ock ståndets beslut, och till elektorer blefvo utsedda: Det sedermera verkställda elektorsvalet utföll sålunda: Upsala län: Johan Persson; Stockholms: Matts Pehrsson; Skaraborgs: Gustaf Bjerkander; Kronobergs: Anders Medin; Jönköpings: A. J. Sandstedt: Westmanlands: Erik Malmin; Österötlands: Jonas Andersson; Södermanlands: Lars rsson; Elfsborgs: v. talman Anders Eriksson; Kalmar: Carl Joh. Svenssn; Nerike: A. W. Uhr; Kopparbergs: Liss Lars Olsson; Wermlands: Nils Andersson; Gefleborgs: Erik Ersson; Westernorrlands : Pehr Olof Hörnfeldt; Jemtlands: Per Byström; Blekinge: Nils Svensson; Hallands: Anders Gudmundsson; Malmöhus: Pe: Nilsson; Christianstads: Sven Rosenberg; Westerbottens: Olof Nilsson; Norrbottens: J. O. Almqvist; Gotlands: Petter Larsson; Göteborgs och Bohus: Bengt Johan Holmlin. Derefter ankommo borgareståndets deputerade för att helsa ståndet, dervid följande tal af deputationens ordförande, hr L. J. Hierta, hölls: Det är en kär pligt som borgareståndet uppfilen då det genom oss dess deputerade ber att bringa det hedervärda bondeståndet sin hjertliga och broderliga helsning vid detta riksmötes öppnande och en lyckönskan i hoppet om god framgång åt gemensamma bemödanden till fosterlandets bästa. Särskildt och mer än vanligt är denna riksdag vid sin början glädjande vid erinran derom, att det förslag till representationens ombildning, som K. M:t efter en underdånig framställning från borgareoch bondestånden vid slutet af 1859—60 årens riksdag vid den sistförflutna riksdagen täcktes framlägga till rikets ständer och som nu afvaktar den slutliga pröfningen, vunnit ett så öfvervägande bifall hos tänkande och upplyste medborgare i alla delar af riket, att endast en god vilja erfordras för att bringa denna för landets framtid så maktpåliggande fråga till en lycklig utgång. Under sådana förhållanden är det icke ifrån borgareståndet likasom, vi antaga, icke ifrån bondeståndet, som något hinder emot det hvilande förslagets antagande är att befara, men låtom oss icke glömma att dessa tvenne stånd blifva skyldiga stor tacksamhet åt sina medstånd, höglofliga ridderskapet och adeln och högvördiga presteståndet, om dessa, för att utöfva en stor handling af rättvisa, viddetta tillfälle underordna sina stånds särskilda, om också mera förmenta, än veikliga intressen under det allmännas. Ihvarje fall hoppas borgareståndet att hos det hedervärda bondeståndet kunna påräkna en enig samverkan för alla de åtgärder och beslut, som det allmännas väl i denna och öfriga angelägenheter vid denna vigtiga riksdag kan kräfva; och det är med denna vissa tillförsigt som borgareståndet anhåller att få innesluta sig i det hedervärda bondeståndets vänskap och välvilja. Talmannen svarade härtill, att bondeståndet såg i borgareståndet den kraftigaste befordrare till det vigtiga förslag, som för närvarande ligger under riksdagens pröfning, samt var förvissad om att i denna som i andra fosterlandets stora frågor skulle borgareoch bondeståänden beträda samma väg. Ordföranden för adelns deputation yttrade : . Med anledning af den vänskapsfulla helsning ridderskapet och adeln nyss fått emottaga, har hos oss, ridderskapet och adelns deputerade, lemnats det uppdrag, att till hedervärda bondeståndet framföra en lika vänskaplig helsning och välgångsönskan. Det är med oförminskad glädje och sann tillfredsställelse, som ridderskapet och adeln vid detta riksmöte åter sammanträffar med ombuden för Sverges allmoge, i hvars ättarleder icke blott ridderskapet och adeln, utan landets frihet och sjelfständighet räkna sina anor. Gemensamt med hedervärda bondeståndet är det ridderskapet och adeln som företrädesvis brukar Sverges jord; gemensam är ock vår kärlek till det gamla herrliga land, detta Sverges rike, som fädren grundat för att af oss beskyddas och förkofras. I vår tid, mer än tillförene, är jordbruksintresset högt uppburet; faran är nu icke att det kan undertryckas, utan snarare den, att det icke nog minnes det myckna, som behöfver lefva både öfver och bredvid detsamma. Ridderskapet och adeln har den tillförsigt, att under förestående gemensamma arbeten hos hedervärda bondeståndet återfinna den lugna besinning, det sunda omdöme, som, i förening med storsinnad frihetskänsla, alltid i vårt land varit odalmannadygder. I denna ötvertygelse och under förhoppning att gemensamt med hedervärda bondeståndet få medverka till en för fäderneslandets sanna väl tillfredsställande lösning af de ärenden, som äro beroende af rikets ständers afgörande, tillförsäkrar ridderskapet oc adeln det hedervärda bondeståndet om ridderskapet och adelns högaktning och vänskap. Talmannen besvarade detta med att erinra det främst på föredragningslistan nu står en fråga, på hvars lösning svenska folket med spänd uppmärksamhet väntar. Svenska folket fäster derföre sina blickar på ridderskapet och adeln, som allvid då det gällt någon stor iråga visat sjelfuppoffring och mod att vidtaga de mått och steg som varit för rikets sanna väl nödvändiga. Svenska folket har aldrig varit otacksamt och skall icke heller vara det nu för det beslut som ridderskapet och adeln i denna sak kommer att fatta. Derefter ankom en deputation från presteståndet. Ordföranden för densamma, biskop Sundberg. höll till ståndet följande helsningstal: Presteståndet helsar det hedervärda bondestån