j Isträfrande Tten af en sergeant de ville. I flickor här uppträda såsom 16er, dekolletteTrade ända ned till hälarne, endast iklädda pera-eeomique ganska högt, hvartill åtskil-! liga mycket framstående konstnärer, sådana ) som Marie Cabel, Faure m. fl. väsentligen, bidrog;o. Nu synes den hatva betydligt, deklinierat. Jag såg både La dame blanche? och Le Domino noir? der gifvas på ett sätt, som verkligen var icke sä obetydligt underlägset hvad man får se å vär svenska kongl. scen. Mr Achard är en något mer routinerad både sängare och skådespelare än hr Arnoldson och utför sina saker med mycken lätthet, säkerhet och elegans; men han saknar i stället den poetiska friskhet och (medelbarhet, som förvärfvar hr Arnoldsn så många sympatier. I alla öfriga partie, äfven i de minsta birollerna och i körerasa var den stockholmska scenen öfveriägsen; hr Uddman är t. x. en allde. les ojemförligt mera kostlig klosterekonom och auktiouator, än den som i Paris ger dessa roller och mll Lublins hushållerskesång i ?Svarta Dominont4 företer en hop pointer, som vid det parisiska föredraget deraf icke förmärktes, hvadan den der 2j heller gjorde någon komisk effekt. En liten operett, som jag sett på denna teater, ?Les deux chassevrs et la laiticre, är ett sådant innehållslöst strunt, att det till och med på Bouffes parisiens? skulle tagit sig alltför nonsens-artadt ut. På sistnämnda teater, der men fått! tillbaka sin kära Offenbach, ger man nu för tiden ett högst besynnerligt stycke under titel: Refrains des Bouftes parisiens?, i hvilket Offenbach sammanställt en musikalisk fantasi, som reproducerar alla populära melodier och nummer ur samtliga hans operor och operetter. Samtidigt dermed har man änyo uppsatt den bekanta la Chatte, metamorphoste en femme?. För öfrigt är feeriekådespelet, med stora och frappanta anordningar: i hvilka dekorationsmålaren, maskinmästaren och kostymordonnatören spela hufvudrollerna, det som utöfvar den största dragningskraften ä pariserpubliken. Det sätt, hvarpå denna art al dramer vu presenterar sig på åtskilliga af Paris största teatrar, är ganska betecknande för dlet nynapaleonska tidehvarfvets anda och slkaplynne i litterärt och artistiskt hä;.seende. På den stora nya Theatre Chatelet? ger man ingenting mer eller mindre än en dramatisk behandlivg af ?Syndafloden?, der man naturligtvis fär se de mest förI våvarde naturscenerier och knalleffekter af den nest rysfasförskräckliga beskaifenhet. Ambigu har icke velat vara sämre och har i sin ordning satt upp Syndafallet. der man visserligen slipper se Gud Fader uppträda på scenen, men der man deremot finner Satan och erkeepglarne, Adam och Eva. smäenglar och smådyeflar, stor balett af Evas döttrar, som nuturligtvis uppträda så legera och okrinoliniserade som möjligt. Det mest extravaganta inom denna genre är måhända det vaudevillefeerie i 4 akter och 16 tablåer, som under namn af La biche a. boist sedan ett halft år hvarje afton för fullt hus gilves å Theåtre dela Port-St Martin. Stycket utgör en travestering af den bekanta folksagan om en prinsessa, som genom en illasinnad fees maktspråk blef förvandlad till en hind, och svälvar fram och tillbaka mellan en förlöjligad framställni-g af de deri uppträdande persomligheierna, liknande dem man finner i Offenbachs Orfeus och i Sköna Helena, samt på fullt allvar tagna poetiska feeriscener, på hvilka stycket är rikt och hvilka till en del äro ytterst praktfulla, med stora brusande vatten:all af veritabelt vatten, en massa af springvatten, bakom hvilka man ser feerna i förföriska grupperingar o. 8. v. Det fantastiska elementet går här utöfver alla gränser. Bland de spelande personerna uppträder en hummer och en kronärtskocka, och twutom baletter af föer och dämoner, har man äfven baletter af fiskar, baletter af grönsaker, der man ser morötter, palsternackor, rödbettor o. 8. v. på det mest brokiga :sätt figurera om hvarandra. Det är naturrligtvis dessa diablerier och det mer än legerea sätt, hvarpå en stor skara af unga vackra, om också i danskonsten icke synnerligen djupt initierade, dansöser uppträda, som crager folk. När en yster :risett i Closerie de Lilas gör alltför himmelsuppåtrörelser med sina ben under cancan-dansen, eå blir hon varnad eller utvisad af sedlighetens vårdare under gestalMen när unga, ett ned några silfverfjäll beströdt trikotöfverrdrag och med ett mycket knapphändigt fikonnalöfsarrangement kring median, ceh blottt åsyftande att på ett vällustigt sätt framaställa blottade former — då är det helt anbest, då är det skön konst, sådan den trifves wnder och omhägnas af Napoleonismen. Det excentriska får under närvarande period intaga det rum, som skulle intagas af skönheten, som just är en fiende till excen trieiteten och som ovilkorligen kräfver och i sig innebär mått och ordning. Detta visar sig bland annat uti damernas toiletter. Här utvecklas ännu alltjemt samma vilda och vansinniga lyx. som om hr Dupin allsicke hade hållit berömda tal deremot i senaten. Det är ganska betecknande, att de tongifvande i detta fall äro de berömdaste c: meliadumerna, de ?stora? loretterna, som hafva eget hotell, ekipager, ridhästar, diamanter och spetsar, som mången hertiginna skulle afundas dem. Det är genom det excentriska i sitt uppträdande de bringa sig i modet, och när de väl en gång blifvit riktigt moderna, då söka icke blott bankirernas och småköpmännens hustrur och döttrar, utan ofta de mest aristokratiska damer att imitera deras fasoner och toilettkonster. Hvad skall man säga om en feera, under hvilken prostitutionen börjar bli den tongifvande? I Någonting mycket karakteristiskt är den I beråmdhet som en kafesångerska vid namn Teresa inom kort tid förvärfvat uti Paris. Hon har uppträdt på eit kafe, som kallas Alcazar, och der det för hennes skull alla aftmar varit till trängsel fullt, Nu låter hon höria sig med en enda nummer hva å ettt ar de stora cafees chantants i elysstes, oc ninggskraft. För mig var d gg afton Champs h utövade äfven der sin draget rent obegriplannat fån