liknande det man erfar af mänljuset, speg ladt i en nordisk insjö, som är omkransad af klippor och hängbjörkar. Jag har hört många, som ha större röst än Christina Nilsson; men ingen som har en vackrare. Det är samma metall, som den hvilken klingade i Olof Strandbergs tenor, den tid då den var som skönast. Och spelet... O, denna märkvärdiga bildbarhet hos qvinnan, som gör att hon kan så lätt, endast ledd af en fin instinkt, sätta sig in uti en mängd förhållanden och former, som äro henne fremmande! Hvem skulle kunna tro, att denna enkla, okonstlade, oerfarna smålandsflicka skulle kunna på ett tillfredsställande sätt spela den lungsigtiga och sentimentala, nobla och sjelfuppoffrande parisercourtisanen och dock gör hon det med en sådan finhet och grace, att pariserpublikens entusiasm ännu är lika stark, sedan stycket ett helt år oupphörligt spelats å Theatre lyrique (det gafs der första gången den 27 Oktober 1864). Claquen har vid dessa re resentationer ett mycket lätt arbete, ty publiken åtager sig sjelf hela det besväret; starka applåder af en mest uppriktiga och ovilkorliga natur höras allijemnt och vid flera tillfällen, t. ex. efter den vackra romansen: Adieu, tout ce que jaime bryter en riktig storm lös. Efter represen; tationens slut följde en enhällig inropningl, och förtjusningen gaf sig, då mill Nilsson , framträdde, ganska naivt luft uti ropet bis, I 1 alldeles som om man önskat, att hon skulle , genast gilva hela representationen om igen. 4 ( e 8 AE mom A —— VA mA mm mm I DO En i Paris bosatt svensk förde mig dagen efter denna representation till den svenska sångerskans bostad vid Rue Rivoli. Med synnerlig glädje mottog hon helsnivgar från sin gamle vän och lärare Franz Berwald In och beklagade på det högsta, att det icke ln var henne beskärdt att få uppträda uti hans ; nya opera ?Drottningen af Golconda. SistIf lidne sommar, då hon, för att få en litenl, rekreation, gjorde ett besök i hembygden, 3 var det henne alldeles omöjligt att läta höra sig, ty hon var då så trött af ett-idkeligte uppträdande flera gånger i veckan underett hallt ärs tid, att hon befarade de menL ligaste töljder för sin röst, och hade honlg då gått ifrån sin föresats att icke uppträda, 1 så var det temligen antagligt att hon af den 1 ena och den andra mer eller mindre plau-l; sibla eller ömmande anledningen hade kom-. mit att uppträda flera gånger och den ab-4 solut nödvändiga hvilan sålunda blilvit om 4 intet. Hon längtar emellertid ganska myc: t ket att nögongäng få låta höra sig i Stock, holm och var naivt och uppriktigt glad öf-. ver deu vänliga stämning och hjertlighet hon hade rönt under sitt hesök i Sverge.j, Det är en i hög grad älskvärd personlighet. I Med naturbarnets friskhet, enkelhet och nai, vitet förenar hon på ett i sanning förunderligt 4 sätt den fint bildade artistens takt och smak. Naivt glädes hon åt den framgång hon rönt, I men utan ringaste tecken till ötvermod, nian I någon böjelse att kritisera, underskatta eller , hysa afund mot andra — någonting som l) beklagligtvis eljest är så allmänt bland ece-l, nens artister. Hennes yttre öfverträffar be-l, tydligt de föreställningar man får genom del. allmännast spridda fotografierna. Hittills har mll Nilsson oupphörligt uppträdt såsomVioletta uti Verdis opera med samma namn, och såsom Nattens drottning uti Trollflöjten, som gifves i en något ku-. riös bearbetning af hrr Nuitter och Beaumont. Nästa parti, som hon kommer att!, utföra är Marthas roll uti Flotows bekavtaj, opera, som med det första kommer att gif-; vas å Theåtre lyrique. Utan tvilvel skalllj j E hon äfven häri komma att röna stor framgång. På stora operan gifves alltjemt Meyerbeers SAfrikanska?. Det är klart, att hela i Paris successivt skall ästad, för att se detta mycket omordade och så länge väntade verk af don framlidne maestron och när det är någonting på scenen, som alla parisare; och alla till Paris kommande landsortsbor och främlingar måste se — då blir det en mycket lång följd af fulla hus. Man skulle emellertid mycket misstaga sig, om man trodde, att stycket framkallar den storm af bifall, hvarom talas ; åtskilliga parisertidningars betalda reklamer. Publiken är fullkomligt lugn och öfverlemnar bestyret med applåderna helt och hället åt den ofantligt manstarka och väl dresserade claque, som fyller en mycket stor del af parterren. De ståtliga och dyrbara dekorationerna, den prakt, som utvecklas i kostymer och de mänga granna, isynnerhet i tredje och fjerde akten inrangerade baletierpa göra det möjligt att utan alltför stor otälighet följa detta styckes gäng under rundliga fem timmars tid; men man är allmänt ense derom, att hufvudbehållniogen efter Operans slut är trötthet. Det finnes uti musiken, såväl den instrumentala som vokala, åtskilliga pikantaj och eflektrika momenter, men ingenting som griper, ingenting som kraftigare talar till själ och hjerta och der inpräglar sig. Af de utförande är det egentligen en enda, som kan sägas vara mästerlig; det är Faure uti indianhöfdingen Neluscos roll; hans både sång och spel utgöra någonting klassiskt fulländadt. Detsamma kan visst icke sägas om madame Saxe, som spelar Selikas roll; hon förvånar genom konstfärdigheter hos sin kolossnla röst: men man sak: nar här den poesi i föredraget, i spelet, i hela apparitionen, seom skulle kunna skänka ett öfvervägande intresse åt den unga, varmhjertade indianfurstinnan, sådan som Seribe tänkt sig henne. Hennes matronalika utseende stör också alltför mycket illusionen. Stora operan skall snart flytta från sin nuvarande lokel vid rue Lepelletier och röe Drouot, som den innehalt sedan år 1821, för att intaga det nya storartade palats, som för henne blifvit uppfördt på en öppen plats vid Boulevard des Capucines, i närmaste grannskapet till det jättestora Hötel de la Paix?, som upptager ett stort triangelformigt qvarier, hvars ena sida vetter utåt den nya Place de FÖpera?. Det nya operabuset är en, till sina dimensioner högst betydlig och i det yttre mycket smakfull byggnad och man lärer sörjt för att i det inre de anordningar vidtagas, som äro man akaa ; aknuystiakt hänseende och som