Armens pensionskassa Sedan det sednast församlade krigsbefälet uti skrifvelse anhållit, det K. M:t täcktes, dels, i aflåtande proposition till rikets näst sammanträdande ständer, föreslå, att inlösen i nu stadgad ordning af rikets ständers banks innehafvande armens ackordsamorteringsfonds obligatiotier icke må ifrågakomma förr än. öfriga obligationsinnehafvare erhållit liqvid: dels ock bifalla att, för åstadkommande af nedsättning i ackordsränteafgifterna, tiden för ackordsamorteringens fulländande förlänges till år 1902, genom hvilken åtgärd ackordsräntan kunde nedsättas från 4(2 till 3 procent; har K. M:t d 19 sistlidne September latit.detta ärende sig föredragas: och då K. M:t, vid förut gjord framställning i lika syfte, icke bifallit ackordsamorteringstidens utsträckning från den bestämda tiden 1876 till den äfven då alternativt föreslagna termin af år 1902, men dock afgifvit proposition till rikets ständer derom, att rikets ständers bank och riksgäldskontor måtte tillåtas, i utbyte mot innehafvande obligationer af ackordsamorteringsfonden, emottaga nya sådana med enahanda eller 4 procents ränta, och ställda på en förlängd inlösningstid af 10 år eller till år 1886, men rikets ständer detta icke medgifvit, och då nu återstå 21-år; hvarutöfver amorteringen icke vidare bör förlängas, har K. M:t funnit krigsbefälets anhållan om proposition i ämnet till rikets ständer, angående förlängning i ackordsamorteringstiden, icke föranleda till någon K. Mits åtgärd. K. M:t har, likaledes den 19 sistl. September, låtit sig föredragas krigsbefälets gjorda framställning om statsanslag till pensionsförhöjning för de delegare i armåns pensionskåssa, hvilka redan före år 1858, då de så kallade fyllnadspensionerna började utgå, erhållit afsked med pension; och då rikets ständer, vid beviljandet år 1858 af anslag till förhöjd pensionering för armns befäl, främst bland vilkoren dervid föreskrifvit, att pensionerna enligt den föreslagna nya sionsstaten icke må tilldelas andra, än framdeles afgående pensionsberättigade; då rikets ständer vid 1859—1860 års riksdag, efter då väckt motion om förhöjd pension äfven för de före år 1858 afskedade af armåns befäl, afslagit detta på den grund, att den för afskedade efter sistnämnde är beviljade pensionsförhöjning hufvudsakliget afsett armåns tjenstbarhet; då de förhållanden, som på frågan kunna inverka, sedandess icke i någon väsentlig del förfrdsbngtont Hb Rtr td dirt ts a BORA