lenna, lvarviId Dätlld 10 do JD for om Genom verkställd draggning igenfanns, efter enlaf ängre stunds förlopp. Johanssons kropp, men illkallad tfältskär torklarade att ingenting var til att görå för densammas vederfående. Håkansi ons lik är i dag på eltermiddagen tillrätta1 kommet. si Tvist om vågpenningar. Under den 1v siwtnane Ju hade icke mindre äf in 20 vågkarlar, anställda vid hufvudstadens viktualievagar. utverkat sig stämning till härvarande radhusrätt å öfvervägaren C. G. Ek-Bå strand samt vågskrifvarne L. F. Montelius, Johan Fredrik Samsjoe, F. W-. Lötgren, C. A. Lampa, A. P. Kindblad och G. A. Wahlström med påstående, att dessa måtte törpligtas till kärandena utgifva uppburne, men e redovisade dragarpenningar för till stadens vi tualievågar införda och afvägda varor under tiden från och med den 1 Oktober 4858 till och med sistlidne he Jun: månads utgång, med icke mindre än 34,785 ) tel rdr 52 öre rmt, jemte ränta efter lag och rätter än gångskostnader. n Vid parop af målet första gången, eller den 31 Augusti, inlemnade kärandena genom befulloc mäktigadt ombud en uppgift å skåloch dra8! arpenningar vid stadens viktualievågar frånå den 1 Oktober 1858 till och med Juli månads slut 1865, utvisande ett saldo vågkaslarne tillgodo af den omstämda summan. Att nämnde uppgift var rätt utdragen ur vågkarlarnes aflöningsbok för ofvannämnde tidrum? betygades af E. Lundgren, ålderman för stadens vågkarlar. Vidare åberopade kärandenas ombud en af Stockholms drätselkommission den 3 Januari I: 1865 utfärdad taxa, enligt hvilken vågkarlarne På vid stadens viktualievågar skola uppbära sina G arbetslöner i s. k. skåloch dragarpenningar. sy Af svarandena voro hrr Ekstrand, Samsjoe då och Kwndblad personligen tillstädes, den sistnämnde jemväl såsom ombud för hrr Montelius, Löfgren, Lampa och Wahlström, och uppgåfvo d de, hörda öfver stämningen: . d Hr Ekstrand, att han som blifvit befordrad till öfvervägare, hade om hand uppbörden från stadens samtliga vågar samt närmaste tillsynen öfver Skeppsbrovågen, men han sade sig aldrig ha åtagit sig att redovisa för vågkarlarnes drad arpengar, hvilka i allmänhet af dem sjelfva rån vederbörande säljare uppbäras. För några köpmän endast, med hvilka Ekstrand fört räk-2 ning öfver våägafgifter, hade han till ålderman ? Lundgren, enligt af denne meddelad uppgift, h grundad på af honom förd bok, inbetalt dragarq penningar, hvilka mellan vågkarlarne sedan fördelats. os Hr Samsjoe och Kindblad, den sednare å a egna och såsom ombud för öfriga svarande, förmälde likaledes, att de aldrig under nämnde tid uppburit några dragarpengar, yrkande svarandena att bli skilda från målet, hvartill rätten dock i ANN outredda skick ansåg sig ej kunna lemna ifall. Vid fortsatt handläggning af målet den 21 September, anförde kärandenas ombud till en början, i anledning af hr Ekstrands vid förra rättegångstillfället lemnade uppgift, att vågkarlarne sjelfva af vederbörande säljare skulle upp: burit dragarpenningarne. att detta ej vore enligt med sanningen, och vidare, att de vågaf-ö gifter svarandena debiterat varit vida högre änlt ällande taxa för dylika afgifter stadgade, hvaraf et vore klart, att dragarpenningarne i dessa l högre afgifter måste varit inberäknade. För atts styrka ri tigheten af detta påstående inlemnade 1! ombudet, dels n:r 10 af Svensk författningssamr4 ling för år 1838, hvart taxan för vågafgilter finnes intagen, dels tretton af svarandena Lampa, l! Löfgren, Montelius, Kindblad och Samsjoe ut-t färdade vågsedlar, hvilka, jemförda med nyss-4 nämnda taxa, enligt ombudets förmenande ut1 visade, att svarandena debiterat högre vågpen-! ningar än taxan bestämmer, och att dragarpen! ningarne i dessa afgifter ingått, varande vid! hvarje af de tretton vågsedlarne foga en atll kärandena verkställd uträkning å de rätta afgifter, som för i vågsedeln uppgitna varor bort beräknas. Efter denna af kärandena gjorda beräkning utvisade samtlige vågsedlae också, att trafikanterna ända blitvit debiterade högre vågafgifter, såsom t. ex. 3 rdr 39 öre för mycket å en summa af 19 rdr 18 öre, än taxan föreskref oaktadt dragarpenningarne af kärandena tagits med i beräkningen. Svaranderna uppmanades att redogöra på hvad grund de påfört allmänheten vågalgifter öfver taxan, och uppgaf: Hr Kindblad ä egna vägnar samt såsom om bud för hrr Ekstrand, Montelius, Löfgren, Lampa och Wahlström, att vägsedlarne n:ris I och voro utfärdade af hr Lampa; n:ris 3 och 4 at hr Montelius, n:r 5 af hr Löfgren och nr 6 af honom sjelf, äfvensom att dei dessa vågsedlar upptagna afgifter af bemälde svarande uppburits, men han bestred att deri ingått några dragarengar, liksom att kärandena verkstält något såant arbete, för hvilket de varit berättigade åtnjuta sådan ersä.tning. För öfrigt undandrog sig hr Kindblad å egna och sina hufvudmäns vägnar att ingå i något svaromål å det framkastade på: ståendet, att allmänheten påförts för höga vågafgifter, dels derföre att i målet endast vore stämdt om dragarepenningarne, dels emedan påståendet rörde ett förhållande, hvilket endast anginge den allmänhet, som låtit verkställa vägningarne, men alldeles icke kärandena. rt Samjoe erkände, att sju vågsedlar af förenämnde 13 blifvit af honom utfärdade, sökte förklara orsaken till debiteringen öfver taxan på det sätt, att han utaf åtskilliga köpmän, med hvilka han håller räkning öfver vågafgilter pr månad, enligt med dem träffad öfverenskommelse, för sitt besvär med räknings utskrifvande och tillhandagåendet med upplysningar beräknar fyra öre för hvarje lispund, samt att beträffande öfriga trafikerande, med hvilka räkning ej föres, dessa merendels anlita hans biträde för att få uträknadt hvad sammanlagda beloppet af det vägda utgör och erhälla andra upplysningar, hvarföre hr Samsjoe jemväl beräknar sig arfvode, anseende sig dertill berättigad. Kärandenas ombud bestred sanningsenligheten af hr Samsjoes uppgifter, hvilka han för öfrigt ansåg högst otilltredsställande, förbehållande sig att annan dag få styrka, att svarandena för egen räkning uppburit de kärandena tillkommande dragarpenningarne, hvarjemte ombu-: det hemstälde huruvida icke på grund af hvad i målet förekommit derom, att svaranderna laggt skatt och tunga på allmänheten, allmän åklagare borde tillkallas. för att föra den talan hvar: till omständigheterna kunde föranleda. Slutligen inlemnade hr Samsjoe en skrift, hvari han bestred domstolens kompetens att till afgörande upptaga målet, då såväl han som de öfriga svarandena lyude under drätselnämnden, hos hvilken det häde tillhört motparterna att anmäla och beifra det nu påstådda tjenstefelet, hvilken väg hr Samsjoe ansåg varit den rätta, alldenstund han tjenstgjorde och redovisade må. natligen enligt af vederbörande utfärdade förord: ningar samt efter gällande taxor. Stadens om budsman hade sedan fått taga saken om hand För den händelse rätten emellertid ansåg sig behörig upptaga målet till pröfning, anhöll har vidare att utlåtande från drätselnämnden förs måtte infordras och ess ombudsman blifva hörc eller, om detta ej kunde beviljas, att de nämnde vågkarlarne ålades att, jemte deras redogörar e. o. vågskrilvaren Lundgren, inför rätten me vittnen, böcker och handlingar styrka sitt mins sagdt oförskämda kraf, till hvars framställand de sannohkt blifvit förledda. Ombudet bestred invändningen mot domsto lens behörighet, och atkunnades, då hr Samsjo fortsatte sitt bestridande i detta hänseende, de beslut att rätten enligt 10 kap. 1 fann sig be hörig målet handlägga, hvarjemte den förklarad sig lemna hr Samsjoes begäran, att stadens om bud!sman skulle inkallas och höras, utan afsc