imkomne under veckan: fall af reumatism. Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantale den 30 Sept. 17 hvaraf 85 mankön och 9 qvinkön. . Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet de: 30 Sept. 153, hvaraf 135 från staden, 18 från lä net. Inkomne: 34 sjukdomsfall. 3:o Bland de fattiga (enligt fattigläkarnes vecko rapporter): skarlakansfebrar, diarreer, katarrer halsinflammationer. reumatismer, ögoninflamma tioner, smittkoppor (2 fall), lungintlammationer maginflammationer, ros, fall af difteri, nervfeber kikhosta och barnsängsfeber. 4:0 I fängelserna: Norra korrektionsinrättnin gen: katarrer. — Egendomsköp. Genom auktion på Blå Porten. i går försåldes baron Thure Cederströms konkursmassas egendom Grinda i Södermanland och inropades af justitierådet baron G. W. Leu husen för 116,000 rdr. Egendomen, som består af 4 mantal säteri och frälse med tegelbruk, kalk ugn, qvarn, såg och god skog, är belägen invid almköping, icke långt från Sparreholms och Flens stationer. — En ridderlig underlöjtnant. Följande drag af den mest bornerade råhet berättas i Göteborgs Handelstidning: Vanvett, oförskämdhet eller något värre? Sedan flera månader tillbaka har man frågat sig hvilketdera af dessa egenskaper kunde vara bestämmande för en ung mans uppträdande härstädes, hvilket ådragit sig en bedröflig ryktbarhet. Det är en underlöjtnant vid Hallands infanteribataljon, som kallar sig Wahlströmer, hvartill han förändrat sitt fädernenamn Wahlström, som väl synts honom alltför simpelt. Denne ridderlige ungdom har företagit sig att under flera månader presentera sig såsom en efterhängsen beundrare till ett par unga damer härstädes, hvilka äro kända såsom förmögna arftagerskor. Det sednaste föremålet för hr W:s uppmärksamhet var ett af domprosten Wieselgrens nattvardsbarn, hvilken unga flicka, under sin konfirmation, fann sig utsatt för hr Wahlströmers enträgenhet till och med inne i kyrkan, der han under gudstjensterna ställde sig framför henne och betraktade henne oafvändt. När helst hon vågade sig ut på gatan, fann hon sin beundrare i sina spår, hvilket slutligen gick så långt, att hon icke våfade ensam gå ens till eller från kyrkan, utan öljdes gemenligen derifrån af domprosten W. Denne lagade slutligen att han fick tala vid hr Wahlströmer, och lärer denne, under de allvarliga samtal som förekommo, lofvat vid sitt hedersord att insvälla sina förföljelser. När derefter den unga damen, åtföljd af sin fader, infann sig i Hagakyrkan, i förtroende till detta löfte, så var snart löjtnant W. i hennes spår, satte sig i bänken bakom henne och räckte fram hufvudet öfver den bänk der hon satt. Att detta skådespel, som passerade inför domprostens blickar, skulle uppröra honom, var naturligt. När han alltså yttrade, att detta uppträde stört honom mer än en delirants uppträdande vid en föregående gudstjenst, så hade han utan tvifvel deri fullkomligt rätt. När till allt detta kom att vår löjtnant patrullerade äfven nattetid under den unga damens fönster, så är det ej att undra öfver det hennes anhöriga, framförallt hennes fader, voro ytterst bekymrade öfver förhållandet och sökte efter utvägar att blifva fridstöraren qvitt. Men några sådana stodo ej att finna, då vårlag icke, såsom Englands, bereder en person skydd mot förfölger af denna art. Det var emellertid klart, att något försök måste göras att bereda den unga damen åtminstone skydd mot alltför stor närgångenhet på gatan, . derest hr Wahlströmer skulle fallit på något sådant oråd, hvarom man ju ej kuude vara säker. Af de häraf föranledda åtgärder härflöt bland :; annat ett bref i ämnet från domprosten Wiesel-: gren till justitiekanslern von Koch, der det ofvannämnda uppträdet i Hagakyrkan lärer blifvit . vidrördt. Nu begynner andra akten i komedien, då hr Wahlströmer helt oförmodadt instämmer dom-: prosten Wieselgren inför Göteborgs rådhusrätt, såsom den der, i bref till en högt uppsatt em: betsman, skadat löjtnantens goda namn och rykte, hvarjemte domprosten tillika anklaga-j es att hafva skadat hr Wahlströmer inför : hans chef samt sökt skada honom äfven uti) affärsväg. Vid underrättelsen om denna anklagelse, öppnad mot en man, hvars redlighet och kärleksfullhet äro så allmänt kända, häpnade man ännu 4 mera, men fann tillika att saken trädde inom området af det komiska. Emellertid började rättegången lördagen den 23 September och före-, var sednast inför rådhusrätten sistl. lördag. Här j bestyrktes hvad ofvan är berättadt, men dål, löjtnant Wahlströmers vittnen hördes rörande t domprosten Wieselgrens brottslighet, så kunde ej ens det ringaste stöd för denna anklagelse 1 vinnas, Der voro till och med uppkallade vitt-, nen, hvilka ej hade ringaste att vittna i saken e och som derför voro både förundrade och för-t argade att ha blifvit kallade. j Emellertid fortfor löjtnant Wahlströmer att på4 tå, att domprosten Wieselgren förnärmat och t skadat honom på ofvan uppgifna sätt. När till exempel en skräddaremästare hade lagsökt ho-t nom för att få sin räkning betald, så spårade hr g Wahlströmer deri domprosten Wieselgrens finger, r; ). 8. V. Ibland hans uppkallade vittnen var äfven den nga flicka, som utgjort föremålet för hans ens rägenhet, men hon var af svaghet efter en sjukfö lom hindrad att infinna sig. Sedan öfriga vittst ren allsintet kunnat uppdaga. hemställdes till h öjtnant Wahlströmer, huruvida han ej ville afli tå från detta vittnes hörande, då det ju ej vore g intagligt att domprosten Wicselgren skulle inför itt skriftebarn ha sökt skada någon menniska h ill hans heder, samhällsställning eller affärer. fa Den högsinte löjtnanten påyrkade dock den unga få lamens hörande. Så står nu saken. st