.emellertid ej, att stycket gör förträfflig verkan från scenen, genom den starkare färgläggning och mer utpräglade rörlighet, öfversättarens stil skänkt versen. Det är först vid läsningen och jemnförelsen som de små bristerna lägga sig i dagen. I snart tio år har det varit i lag stadgzadt, att undervisning i Norges och Danmiarks språk och litteratur skall i våra högre skokor meddelas. Att denna alldeles ovillkorliga föreskrift här och der blifvit betralktad och behandlad, såsom om den ej fumnits till, ha vi vid ett annat tillfälle med ledning af skolprogrammerna påpekat. Slkulle såsom ursäkt lör en sådan uraktlåtenhet hittills med något sken af skäl kunnat åberopas bristen på en lämplig lärobok i angilna ämne, så är det numera lyckliggtvis omöjligt att söka göra gällande ett dylikt svepskäl för olydnad mot gällande skolllags bud. Professor M. Hammerich har i sina Danska och Norska läsestycken, med upplysningar om språk och litteratur, till skolornas brik utgifna med ens skänkt svenska skolan ett arbete, som mäste af hvarje sakkwnig granskare erkännas för ett fulländadt mästerverk, till kvilket det skall vara svåt att inom -hela sår skolbökslitteratur uppsösa en like. Act det är en dansk man, som svenska skolan har att tacka för denna värdefulla Safva, innebär ett sällspordt prof på uppöffrande nit för den stora tanke, i hvilkeas tjenst studiet af brödratolkens Jitteratwr utgör-en af de bästa krafterna. Efter en inledning som, utom en rediogörelse tör författarens lika väl anlagda som lyckligt utförda plan, innehåller kortfattade gr inddrag af språkläran, hvartill den be l. ante filologen, docenten K. J. Lyngby lemnat utkastet, följer den rika samlingen af läsestycken, ordnade i dessa sex grupper: sägner och äfventyr; bilder ur lifvet; naturskildringar; historiska skildringar; kultur-. historiska stycken ; skaldestycken. Författaren har följt den grundsatsen att välja läsestycken, som handla om de länder och folk, hvilkas språk sxall läras, och att, så vidt möjligt, hemta dem från hulvudförfattore i vetenskap och skaldekonst; att denna grundsats tillämpats med ej mindre smak än insigt, derför är förfättarens namn den bästa borgen. För att åskå.iliggöra hvilken rikedom af till form och innehåll haltfulla litieraturoch språkprof, de der hvar för sig utgöra ett helt, författaren genom ett sorgtfälligt urval lyckats in rymma inom en måttlig oktafvolym (ej fullt 500 sidor stark), skola vi uppräkna de i fjerde och femte afdelningarne intagnm stycken. De äro följande: Gorm den gamles död (ur Jomsvikkingasagan, efter ötversättningen i Rafns sagosamling), L. Kocks berömda visa Djannevirke, saga om Sigurd Jorsalafararem (efter Munchs öfversättning), kämpavisan ?Dronning agmars död?, ?Dronning Margrete? ur danska rimkrönikan, Kalmarföreningsakten, en episod om de bekanta bondefrederna ur Allens sista stora arbete, drag af Kristian IV:s personlighet af Fr. Hammerich, Kongen og Bonden? (ur 4 Å j Thiele: Danmarks Folkesagn), Griffenfelds ungdom ur Holbergs Danwarks-historia, en vers af Griffenfeld ristad på en ruta i hans fängelse, Tordenskjold i träffningen vid Lindesnes, af M. Hammerich, ?Dern löse Steen? (en folksägen om Tordenskjobld, ur Thieles arbe:e), Norsk Flagsanig? af Schwach, Norges föreniug med Svesrge af J. Aall, Plougs sköna dikt Slagzet vid Slesvig?, åtföljd af i texten int:ycktaa sångnoter till en af H. Rung för manasröster arrangerad Feeröisk melodi, Fr. Hiammerichs skildring af slaget vid Fredericcia med en karta som visar fästningens läge, c och sist ifjerde afdelningen Plougs PHilsen til 1Norge? vid studentmötet i Kristiania 1851. Femte afdelningen innehåller: språkens inodelning af Rask, ?Modersmanlet? af Grundtvig, om historieskrifning på Island af N. M.. Petersen, om Snorre Sturlesons konungassagor af Munch, om poesi i historien af Haucch, lifvet och böckerna af Grundtvig, om kämpavisorna och deras upphofsmän af Petersen, Vedels tillegnan till enkedrottning Sofia år 1591 af bundra valda danska visor?, Tycho Brahes stjerna af J. L. Heiberg, ?Under Tycho Brahes Portraiv? af Grundtvig, Holbergs poem Skiemtedigtet?, Holberg som författare af M. Hammerich, Thorvaldsens Jason af Thiele, Oehlenscbltegers ?Morgenvandring? och slutligen Mynsters tal vid Oehlenschlegers begrafning. Som af det redan anförda framgår, har förf. ej alldeles förbigått den äldre prosaiska och poetiska litteraturen; äfvem i sjette afdelningen finna vi ej blott Kinggo representerad (en af hans sånger ättöljees af noter), utan träffa ytterligare några. kämpavisor. Denna fullständighet, som ssålunda i en riktning är vunnen, har förf. äfvven uppnått i en annan, i det han egnat en ringa, men väl använd del af det i ett sådant arbete dyrbara utrymmet åt landskapsmålen, . som här upptreda i ett antal prof på jydska dialekten i Randerstrakten, norska folkspråket i Österdalen samt den af Aasen och Vinje försökta sammansmältning at de nporska bygdemålen till ett ?allmänt landsmåi?, Dessa prof åtföljas af utförliga spräktörklaringar, likekom det sista af dem, ett ?Stev? från nejden af Skien, beledsagas af not-text. De htterärhistoriska upplysningarne har förf. ordnat på följande sätt: I sjette afdelningen (skaldestycken) ledsagas; de frän Kingo, Holberg, Ewald, Wessel, IBaggesen och Oehlenschläger valda stycken af utförligare litterära biografier ölver ddessa sex hufvudtörfattare. Derefter följa, i bokens sista afdelninpg, dels en blott tolf ssidor omfattande, men med ett beundransvvärdt mästerskap utförd öfversigt af Danmaarks och Norges litteratur, dels alfabetiskt . ordnade biogratier öfver läsestyckenas författtare (med undantag af de sex, i det föregåernde utförligt skildrade), dels slutligen en föörteckning efter födelseår a! de i läseboken representerade femtiofvra författarne. uu 8 AF FR ek ft ON