SAVUEIUERETg, SKTESTEEE VAR BESICA MR Sn ej begripa eller uttrycka sig på sitt eget fosterlands språk. Mången af dessa bisittare har derför ej en enda droppe finskt blod i sina ådror, ty finska språket är lika smiitsamt som melodiskt. En svensk tjensteman söker befordran här städes. Man svarar honom: Lär er först finskal? — en fordran, som är olaglig, enär finskans studium ingalunda ingår i någon Å svensk embetsexamen. ! Kan detta kallas förtryck? Möjligen, men ej af finska språket, ty ej är det den finsktalande delen af befolkningen som blir li-!t dande derpå. Eder korrespondent har säkert besökt! flera bondstugor i Norrbotten än hr Skogman. Han har dervid merendels undersökt husets bokförråd, och hos nästan alla väl-l; mående finsktalande bönder — fattigt folk gm i allmänhet inga bibliotek — har han! unnit detsamma bestå af 10—20 band,l! hvilka alla varit tryckta på finska språket, och äfven alla, om man undantager den såsom oumbärlig ansedda almanachan, afhandlat religiösa ämnen. Attej verldsliga böcker finnas och begagnas, år ej svenska regeringens skuld. Det är befolkningens egen smak och vanans makt, som här göra sig gällande; ty en af vår orts mest upplyste män tillhandahåller i Haparanda allmänheten böcker af alla slag, således äfven på finska språket. Hvad nu almanachan beträffar, så utgifver årligen vetenskapsakademien i Stockkolm en särskild upplaga af densamma på finska spri: ket och för Haparanda horisont, således uteslutande asedd för Norrbottens finsktalande allmoge. Att hr Skogmans böcker emottagits med tacksamhet (ett förhållande som han anser sig böra särdeles betona), derpå tviflar jag 4 — emedan de utdelats gratis. Vär finnallmoge emottager äfver tucksamt läkemedel, men att köpa dylika på apoteken, dettill kan den ej gerna förmås. Så är äfven förhållandet med hr Skogmans böcker. Huruvida mängden begagnar hr Skogmans gäfvor, blir en annan fråga. Norrbottens finsktalande, flegmatiska allmoge — demoralise rad som elli grävsbefolkningar samt mövosamt lefvande af ett or amt jordbruk, skogssköflivg och lurendrejeri — synes ej särdeles fallen. för lektyr. Jag har mera än en gång inkttagit att man med ett slogs medlidsamt löje observerat, huru jag med en bok i handen slagit mig ned i gröngräset. Boken är hans fobakspipa, har man dervid yttrat — ett-särdeles karakteristiskt yttrande af en. befolkning, bland hvilken till och med unga qvinnor och 8 åriga pojkar ses med pipan dinglande i mun. Att vår finska befolkning förökas torde ej oroa oss, men väl — Ryssland. Suometar har påstått det förra, jag vågar påstå det sednare. Den finska nationaliteten är vida mindre seg hos dessa inflyttare än man vanligtvis tror. Blir en dylik finsktalande bonde förmögen, så blir han med detsamma äfven — svensk, så underligt än detta låter. Han kläder sig som svensk? — heter det — ?och uppfostrar sina barn till svenskar; ty ordet ?finne? är här i folkspråket nästan liktydigt med begreppet bonde? och ordet svensk? med herreman? eller åtminstone ?stadsbo?. Men har Sverge föva skäl att frukta denna invandring, har Ryssland desto mera skäl att göra det; ty hvad söka väl dessal: finska inflyttare hos oss annat än högre grad af frihet? De handla visserligen härvidlag till en del nästan instinktlikt, men: flertalet förstår dock anställa sina reflexioner, hvilka nödvändigt måste utfalla till. Sverges fördel. Dessa emigranter tillhöra med få undantag arbetsklassen, hvars ställning är i Sverge vida förmånligare än uti Finland. Här är nemligen fri eten att genom hvad slags ärligt arbete som helst för-, tjena sitt bröd utsträckt i en helt annan grad än hvad förhållandet är i Finland. Den anda, som genomgår vår nya lagstiltning, är i allmänhet betydligt humanare än den som uttalar sig i våra äldre, i Finland ännu gällande lagar. Vår tjenstehjonsstadga betryggar mera tjena ens rätt än hvad den motsvarande finska gör det. Hos oss finnes intet passväsende och i allmänhat en helt annan frihet att komma och gå oantastad — en frihet, som de lägre samhällsklasserna värdera icke mindre än de bildade. Härtill kommer slutligen att den svenska tjenstemannen i allmänhet är mera bildad och human och mindre benägen att visa sin vigt och myndighet än hvad förbhållandet — det är helt naturligt — måste vara med mången af de finska embetsmännen, och äfven är det, åtminstone i norra Finland. Många af dessa finska inflyttare till Sverge äro rent af flyktingar; andra finnas deremot, som utan minsta tvång sälja sina hemman öster om Torneå-elf, för att åter inköpa andra vester om densamma. Det kan således ej vara Sverge, men väl Ryssland, som bör frukta dessa flyttningar, — denna folkvandsing, som tillför oss arbetskrafter och kapitaler, alldenstund dessa invandrare, i likhet med Norrbottens redan bosatta fisktalande allmoge, äro så svensksinnade som möjligt och dessutom med stigande hyfsning och välmåga ?försvenskas? allt mer cch mer till vanor och lefnadssätt. En ifrare för finska språkets utbredning, som nemligen är fri från alla politiska biafsigter, behöfver dock ej oroa sig häröfver, ty finska språket är smittosammare? än den finska nat.onaliteten. Derpå ser man degliga exempel i Norrbotten. — Man hör t. ex. ofta uti Haparanda bärn af fullkomligt svenska föräldrar sinsemellan samtala på finska språket, som de lart af tjenstfolket. Finskan är lättare än svenskan?, säga de. mn -— —535 AA Lv mn Nr Ft er pr bo — bt bt i —— TRASKAR nr rn AA rm 1 a — Patent. Kommerskollegium har tillagt kammarherren C. W. Pereswetoff Morath och ingeniören G. Parkinson patent under fem års tid å ett af dem uppfunnet sätt at tillverka alla slags muroch taktegel äfvensom tegelrör. — Svensk Författningssamling. Häraf har utkommit n:r 47, innehållande kommerskollegii kungörelse af den 25 Sept., angående de främmande länder och orter, som äro af kreaturssjukdomar smittade.