BEATRICE Roman i tvenne delar. Ar Julia Kavanagh. Förströelser endast tråkade ut honom, ty de voro endast en usel efterhärmning af lifvets stora pris, sällheten. Han hade lätt nog genomgått lifvets emå frestelser af det förirafl:ga skälet, att de icke frestade honom, men han var icke viss om huruvida han kunde undslippa oskadd från större faror. En skön qvinna, värdig sin skönhet och som i afseende på intelligens och talenter intog en hög ståndpunkt, hade alltid för honom varit hvad klippor och sandbankar äro för den försigtige sjömannen. Den qvinna, som han kunde älska med passion, kunde han icke få. Den plats, som han kände att han värdigt skulle kunna fylla, var ännu längt aflägsen, men han kunde åtminstone sträfva i hemlighet, utan att höra samvetets förebrående tämma, Att älska och älska med passion skuile varit detsamma som undergång. Detta visste Gilbert, . och derför hade ban valt Lucie Joanne. Denna lugna förbindelse skulle skänkt honom den negativa lycka, som var bäst för honom. Att han kunde kävna verklig twullgitvenhet lör benue, det visste lan, att hau någonsin skulle kunrs komma att älska henue med passion, det fruktede ben icke för. Detia var meningen i det svar han gaf Beatrice — en mev) Se A. B. n:r 182—197, 199, 201-207, 209, 211 210, 218—222.