STOCKHOLM den 25 Sept. Telegrammer från Köpenhamn till tvi här utkommande morgontidningar berätta att danska regeringen afsatt pastor Birke dal, den bekante författaren och folketings mannen. Anlednivgen till denna kraft åtgärd från det gläcksburgska majestätet och dess ålderstigna ministers sida upp given vara hr Birkedals bekanta tal olketinget, derunder han yttrade, att mi niståren bort tillstyrka Kristian IX att an tingen nedlägga kronan eller ock söka vinn: sitt folks kärlek genom ati ställa sig i spet sen för detsamma i kampen mot de tyske våldsverkarne. ?Kongen kan afskedige de af ham ansatte Embetsmend?, säger 22 af grundlagen a den 5 Juni 1849. Såvida man antager, at gundlagsstiftarne skrefvo dessa ord blott akt och mening att gifva regentens person liga förföljelselusta och godtycke ett vaper i hönderna, så är om pastor Birkedals af sked intet annat att säga, än att det lem. nar ett nytt bevis på den gamla satsen: riktighet, att Herren slår med blindhe dem han vill förderfva?; ty att denna åt gärd skall medföra en verkan, motsatt der som dermed åsyftats, är sjelfklart. Pasto Birkedal är en af den grundtvigianska rikt ningens mest framstående representanter, hvilkens ord och hela verksamhet den lef: vande öfvertygelsens eld glöder med en värma, som är allt annat än vanlig i denna på karakterer fattiga tid: och detta kastar öfver mannen en ännu högre glans än hans obestridliga genialitet. Han är äfven ut. fueglad frihetsvän och demokrat. Om hans iksom om de grundtvigianska presternas embetsverksamhet i allmänhet är det väl bekant, att den varit djupt ingripande, att dessa det lefvande ordets? män i en märk. värdigt hög grad förstått att väcka och utveckla sina menigheters religiöst-sedliga medvetande och lit. Afskedet är blott et! svar på tal från den tyske konungen till den danske folkvännen. Den nuvarande danska regeringen eller, rättare, den nuvarande regeringen i Danmark gör sitt bästa för att erinra om den Bluhme-Örstedska s. k. Januariministerens bragder år 1854. 1 April! nämnda år afskedades folkrepresentanterna öfverstelöjtnant C. G. Andric och professor C. Hall, den förre från sin post säsom officer i generalstaben och lärare vid militärhögskolan, den sednare från generalauditörsembetet: ett par veckor sednare afsattes biskopen öfver Lolland-Falsters stift D. G. Monrad. Efter det ministåren den 26 Juli företagit det bekanta statskuppsförsöket genom den helt och hållet olagliga helstatsförordninfn och utnämnt etatsrådet Madvig till en land de Kongevalgte? medlemmarne i det 8. k. riksråd, som Julifcrordningen ville tillskapa, men Madvig vägrat att intaga den honom erbjudna platsen i den olagliga församlingen, sökte vederbörande genom en otvetydig hotelse om afsked tvinga honom att mottaga det erbjudna uppdraget. Mot den allmänna meningens protest, som vid detta tillfälle uttalades i skarpa ordalag, vågade dock ministeren ej göra allvar af sin hotelse, lika litet som den lyckades att genomdrifva sitt yrkande, att konungen skulle afskeda det af högsta domstolen frikända konferensrådet Wegener. Deremot hade ministeren den tillfredsställelsen att tillsäga två embetsmän, postmästaren Ove Thomsen i Assens och tullinspektoren Möller i Aarhus, hvilka röstat för riksdagens misstroendeadress, at! deras embeten ej längre tilläte dem att vistas i Köpenhamn såsom riksdagsmän. å långt har den nuvarande regeringen ej ännu hunnit. Men det absurda förfarandet mot löjtnant Kolod och pastor Birkedals afsked äro i alla fall en vacker början. Kanske skall dock en dag den glädjen befinnas nog dyrköpt, den dag då man nalkas — början af slutet.