Pröfning, helst det ej hade skadat kapten B. Vittnet hade derför ingenting att upplyså. Kapten B. påstod att vittnet för flera är sedan lotvat att ge skriftligt intyg om öfverstens yttrande. Detta hade det dock sedan ej velat; men på sitt hedersord lofvat, att i fall det officielt komme i fråga, noga omtala allt. Vittnet hade dessutom då yttrat att öfversten talat i en myndig ton, och sagt: när jag säger det, kan det vara nog, hvilket antydde att det ej var något så särdeles sagdt i förtroende. Vittnet kunde e) minnas detta samt förklarade att det, förrän någon lag tvingar det dertill, ej ville ingå i någon förklaring. Kapten B. afstod från vittnets vidare hörande; men önskade att handlanden Fiedler, som nu var bortrest. måtte framdeles höras. Kapten B yttrade angående sjette punkten, att öfversten visserligen uppgifvit, att det under Silfverstolpes tjenstetid varit en princip att tygstatsofficerare ej erhöllo hästar till sin disposition, och man måste i tjensteärenden tro honom pa hans ord såsom chef; men han ville dock ännu en gång fråga om öfversten vidhölle sitt påstaende, hvars sanning hr B. bestred. Han hade sjelf under Siltyverstolpestid fått låna hästar, och så var äfven förhållandet med kapten Berger, fastän ingendera var batteriofficer. Ofversten försäkrade att det var princip fastän undantag kunna ha skett; sådant vore dock ej skäl att alltid göra undantag. Kapten B. hade ej hört att någon sådan princip varit fattad. Dä så många undantag skett föranläts han till den tro att principen aldrig blifvit af Silfverstolpe fattad, helst denne var en karl, som stod vid hvad han en gång beslutit. Öfversten fästade uppmärksamhet vid ett yttrande i kapten B:s sista skrift. hvilket tycktes antyda att han redan under Silfverstolpes tiu blifvit vägrad att få häst. Hvad det anginge, att versten lika gerna kunde låna hästar till officerare i regementet som till sädana tillhörande andra regementen, emedan det låge honom närmast att befordra kamratskap och god anda inom eget regemente, så hvad särskildt lån af hästar till kapten B. angår, fäster han uppmärksamhet vid att ett kungligt utslag förklarat att denne brustit i vård at sin heder såsom officer; och då kamratskapet inom armen borde vara fotad på imsesidig aktning, så ville öfversten ej, genom att emna kapten B. häst, sätta honom i tillfälle att påtvinga andra officerare sitt sällskap. Sedan parterna förklarat sig ej ha något ytterigare att tillägga, utsattes krigsrättens nästa samvanträde till måndagen den 25 dennes klockan -m —L AL ALAA