BEATRICE? Roman i tvenne delar. AF Julia Kavanagh. eDet ska jag säga er, Beatrice, och då jag sagt er det, så har jag invigt er i min stora hemlighet. Jag vill inte uteslutande offra mig åt mitt yrke. Det är ett ädelt yrke, och jag tycker om det, men jag måste ha någonting dessförutan — och det är vetenskapen. Jag önskar att följa med den nya tidens upptäckter, och, om Gud skulle tillstädja det, sjelf bidraga till dem, om också 1 en ringa mån. Jag kan inte gifta mig med en fattig ficka och betunga mig med en familjefaders alla små bekymmer. Detta skulle vara att säga farväl åt mitt lifs enda glädje och enda ärelystnad. Jag har inrättat ett litet laboratorium i mitt hus i Verville, och der har jag red.n tillbragt flera lyckliga timmar. Det är skada att ni, Beatrice, inte har någon kännedom om vetenskapen. Jag är säker om att ni skulle tycka om den. Um jag stannade på Carnoosie, skulle jag inviga er i de första grunderna. Beat.ice hörde honom med förvåning. Gilberts blå ögon strålade; allt hos honom vittnade om ifver och värma. Han hade verkligen, såsom han sade, yppat sin stora hemlighet. cOch mamsell Joanne? frågade hon. sJat, svarade Gilbert, som härvid hastigt åter lugnade sig, sjag är viss om hennes ej Sc A. B. n:r 183—197,: 199, 201—207, 209, 211--216, 218 och 219