STOCKHOLM den 22 Sept. by; Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) rik Berlin den 16 Sept. — rik Redan i flera dagar ha de officiösa med tor bitterhet tvistat om, huruvida det franka kabinettet protesterat mot fördraget i sastein eller ej. De, som förneka dettr, a icke godt samvete och börja redan smått nedgifva, att de allesammans ingalunda äro örtjuste öfver det allmänna omdömet on ge vela Gastein-konventionen. Detligger myeen feghet i det sätt, hvarpå ministörens örsvarare uppträda i afseende å detta förIrag. Detta påstås vara helt och hållet yrovisoriskt, hvilket likväl icke är sanat, synnerhet beträffande Lauenburg. Det lilla hertigdömet tages för evinnerlig tid?, såsom det heter i patentet om besittningstasandet, och ändock skall det endast stå i 8! ersonalunion med Preussen, välförståendes på det att Frankrike icke skall invärda något deremot samt landtdagen må lemnas l oåtspord. Ty regeringen inbillar sig, att hon kan förvärfva ett nytt rike åt konungen på sätt och vis såsom en domän och göra allt detta på eget bevåg, ehuru statens område härigenom förändras. Huru har då Lauenburg kommit under Preussen? gr frågar man inom det liberala partiet. Genom det krig, som förts mot Danmark, och som kostnaderna för detta krig bestridts med preussiska statens penningar, måste I! också Lauenburg ha tillfallit staten Preussen, men icke konungen eller Bismarck. g I en tid, då ingen budget kommit till stånd på fyra år, är det lätt att säga: erP sättningen till Österrike tages ur konunn gens kassakista. Denna kassakista har ingentiog att gitva, först och främst för det 2 jen icke har några två millioner qvar, och ? för det andra emedan den icke är lagligt h berättigad dertill. Tack vare vära repreti sentanters samvetsgrannhet, vilseleder man icke längre vårt folks omdöme i finanssaker. Sökerregeringen ignorera kammaren, IL skall kammaren icke låta ignorera sig. Den kan vid sitt nästa sammanträde när som helst bringa den lauenburgska saken ä bane genom interpellationer och resolutioner, och om regeringen icke handlar i hennes smak, förkastar den troligen hela öfverenskoma melsen om Lauenburg. Detta skall folket gerna se, ty det har intet intresse i, alt ett t Titet, helt och hållet feodalt land inträde. il? Pena de med Preussen. Ännu mycet mindre kan folket gilla, at genom ut: t betalande af 2,000,000 thaler en förändring ! företages med Preussen, hvilken hgger myc! ket längt ifrån det nationella programmet. Hvad vinner Preussen genom unionen med G Lanenburg? Ingenting annat än en tillväxt l i junkerpartiet, men att bekämpa detta på ! lif och död är framstegspartiets uppgift, och detta parti har nio tiondedelar af det preus! siska folket på sin sida. Att landtdagen sköts å sido, då den lauenburgska frågan dök upp, var för öfrigt H. M:ts vilja; ko! nungen vill icke längre inrymma något inflytande på staten ät en kammare, som törkastat hans reorganisation. Från Karlsbad ankom för ungefär 8 veckor sedan, då Twestens rättegång begynte, en kongl. förfrågan, om kretsdomrarne redan voro häktade. Omkring 70 kretedomare sitta i representantkammaren, hvilka höra till majoriteten. Sedan i föregår sitter hr May frän Altona såsom ransakvpingstånge i Perleberg. Atalets anställande mot honom inför en preussisk domstol är anbefaldt af härvarande kammardomstol, under hvilken domstolen i Perleberg lyder. Domrarne i Perleberg hade vägrat upptaga å alet mot hr May, och då de, såsom man häraf kan finna, äro af annan åsig: om saken än justitieministern och hans generalprokuratorer, skola de frikänna May och genast försätta honom i frihet. Ty hr Mays sju veckor långa inspärrning var ingenting annat än ett utbrott af det brutalaste väld. som ej kan rättfärdigas af någonting. Men domrarne döma efter lag, och vår lagstiftning sätter lyckligtvis bom för den enskildes godtycke. Herr von Manteuffel, vår guvernör i Slesvig, har haft mycket brådtom att straxt efter sin ankomst till hertigdömena i ett tal förklara, att den preussisk-österrikiska fanan år den äkta, hennes färger den äkta trikoloren, men icke den tyska svart-rödgyllene af 1848, vid hvilken förräderi och cdsbrott klibbar. Må man föreställa sig en män af den mest reaktionära junkerfärg, med de mest trångbröstade åsigter, och man har en ungefärlig bild af vår guvernör, absolutist från topp till tå, en man med tusen namn i sitt minne, ty han hade vår armå6s ofticerskårs personalier att ombestyra, ingenting vidare. Han är för det närmaste förbund med Österrike, emedan han föreställer sig, att man på detta sätt skulle kunna göra slut på den liberala svindeln, författningen och hvad som står i samband dermed. Han skulle kunna svärma för exkonungen Frans af Neapel återuppsättande på tronen, liksom ganska många andra, som åtnjuta anseende vid hofvet. Näst Bismarck har Mantenffel det största inflytavdet. Han bragte det nya tidskiftet på fall och störtade sedermera äfven frih. von der Heydt. Bismarck är i sin nyaste befattning såsom lauenburssk minister fullkomligt på sin lafs. Herrar riddare af Ratzeburg äro folk i hans smak, och de å sin sida kunna icke i hel: Preussen finna någon, som är så som Bismarck egnad att styrka dem iderasjunkerböjelser. Huserandet inom landet är det gamla vanliga. Flera hundra processer till följd af förmenta försök att väcka hat och fört äro i görningen. Vära Lella härvid 2atsen