ännu obekant person, som anmält detsamma till en poliskonstapel, hvilken i sin ordning rapporterade förhållandet till polisintendenten. Björkman hade visserligen straxt framlemnat sakerna, under förmälan att han endast tagit dem i förvar: men vid polisförhöret utröntes det att han minst ett par timmar burit dem på sig, utan att göra ringaste min utaf att vilja ge dem åter till sina egare, hvarjemte emot honom i öfrigt förekommo så graverande omständigheter att han förklarades skyldig träda i häkte. Att ha ur Jonssons chiffonier tagit en sedelbok med något öfver 140 rår, äfvensom ett par intecknade reverser å 1000 rdr hvardera samt brandförsäkringsbrefvet, hvilket allt saknas i chiffonieren, som icke uppbrunnit, bestrider Björkman helt och hållet. Ett enskilda bankens depositionsbevis å sistnämnda summa, som också var borta ur chiffonieren, hade Jonsson deremot återbekommit af någon i huset, till hvilken det inlemnats. Afven detta mål uppsköts för vidare upplysningar. — Sistl. fredag anmälde urmakaren Mollberg, boende i huset n:r 58 vid Drottninggatan, att han samma dag, straxt på eftermiddagen, blifvit bestulen på ett fruntimmers-cylinderur at guld, värdt 70 rdr, samt att han för tillgreppet misstänkte ett yngre fruntimmer, kort till växten samt klädd i hatt och Jjus klädning. Stölden hade tillgått på så sätt att fruntimret, under uppgift att hon vore dotter till en kapten Fischerström, som skall bo någonstädes Söder, begärde få se på ur. Af dessa utvalde hon det hon sedermera tillegnade sig och, sägande det vara orent på boetten, började hon med sin näs: duk aftorka detsamma, hvarvid hon vände sig bort, och kom då att slå sönder en på disken stående glaskupa. Beklagande detta bad hon hr Mollberg omtala saken för hennes far, så skulle han ersätta skadan, då han komme för att köpa det ur hon skulle åt sig utvälja. Hon aflägsnade sig derpå, under förevändning att intaga några förfriskningar, och skulle snart återkomma, men hördes icke mera utaf. Då uret saknades gjordes genast anmälan derom å detektiva polisens kontor och dagen derpå äfven å allmänna pantlånekontoret, hvarest det kort efter anhölls från ett stadsbud, som sökte lån å detsamma. Tillspord om åtkomsten uppgaf stadsbudet att han emottayit uret af ett obekant fruntimmer, som väntade vid Riddarholmsbron, hvilket ock egde sin riktighet. Fruntimret medtogs till polisvaktkontoret och undergick der förhör, men nekade i början och uppgaf oriktigt namn och bostad. Sedan hon sålunda narrat konstaplarne att följa sig till åtskilliga ställen, erkäade hon slutligen stölden samt sade sig bo uti huset n:r 64 vid Hornsgatan hos en enkefru, samt heta Hedvig Sophia Bergman. Då hennes värdinna icke mera ville emottaga henne och hon således saknade bostad samt dessutom icke hade någon bestämd sysselsättning, blef hon i häkte ..insatt. Visitation anställdes i hennes koffert, dervid anträffades åtskilliga saker, som antagligen också äro stulna. Vid polisförhöret går vidhöll Bergman, en ung qvinna med ett icke ofördelaktigt yttre och nu klädd i svart silkesschalett, sin förut gjorda bekännelse angående gulduret; men för upplysningars vinnande rörande det öfriga misstänkta godset uppsköts målet.