STOCEHOLM iden 14 Sept. Den artikel, hvari vi med anledning af det ryska besöket varnade de nordiska rikena för Rysslands erötrmoslusta, hvilken efter vanligheten börjar med yttringar af hycklad artighet och falsk vänskap samt slutar med våld och underkutvande, har väckt de preussiska polackarnes uppmärksamhet. Dziennik Poznanski? af den 5 Sept. innehåller en artikel, hvari anställas vidare betraktelser öfver detta ämne, särskildt riktade till de nordiska folken. Efter Fedrelandet meddela vi följande resumå af det polska bladets artikel: tHvar och en som kävner historien om Polens delning — menar författaren — skall uti eczerens nu varande vänlighet mot Sverge lätt igenkänna den ryska politikens gamla beteende mot svagare och af oroliga förhållanden plågade grannar. Polens olyckor böra vara en lärdom för Skandinavien. Hodie mihi, cras tibi, ropar förf. till svenskar, norrmän och danskar. Han finner att en katastrof, lik den som drabbade Polen i slutet af adertonde århundradet, här ögonskenligen förberedes under så vidunderligt noggrsunt förnyande af sådana biomständigheter, som man eljest kunde anse tillfälliga, och tror att den, sävida ej Frankrike och England omsider öfvergilva sin makliga och egoistiska politik, verkligen kan inträffa i en icke synnerligt aflägsen framtid. Skulle storfurstens besök i Stockholm och Köpenhamn vara en inledning och förebud till ett förbund emellan Ryssland och Skandinavien, bestämdt att träda i stället för Sverges i afseende på verkningarne sannolikt ganska svaga traktater med vestmakterna, så är det lätt att beräkna, att ett sådant förbund snart -skall förvandlas till ett protekiorat, hvari sista resultatet skall bli en delning af skandinavien mellan Ryssland och de tyska makterna och som redun börjat inför våra ögon. Om Rys-land bemäktigar sig Sverge och Norge, skall detta visserligen frumkalla någon rörelse, isynner: et hos de närmaste grannarne, men hvarmed skulle då dessa kunna ställas bättre tillfreds, än -med Jutland och de danska öarne, och framförallt med Köpenhamns herrliga flottstation? Det skall bli en lätt sak för den tyska statistiken att solklart bevisa det afskandinaverna undertryckta germaniska. elementets öfvervigt i Danmark, och Tyskland skall åter betinna sig i den tragiska nödvändigheten att företaga ett korståg till dess befrielse, hvarpå Österrike ochPreussen åter skola ärfva rättigheterna till Jutland, Fyen och Seeland samt skicka Kristian den nionde med konungatitel och apanage till London eller Rom. Författaren medger. att detta blott är framtidsdrömmar, hvilkas uppfyllande är ovisst, men förmenar att man, med framtiden för ögonen, och i betraktande af det lör vår tid egendomliga ogenerade begagnandet af fysisk styrka mot de misshandlade nationerna, icke kar finna dem paradoxa. Han finner att svenska pressen och svenska: folket, genom sin hållning under dessa omständigheter, visat att de ha ögonen öppna för faran. Han antger också att den bättre delen af danska folket och dess ledare, frihetens gamla pröfvade vän. ner, hälla sig aflägsnade från en sådan för tviflad agitation i Rysslands intresse, som de sjelfva stämplat med namnet af den danska Targovizan. Men man kan icke nog förundra sig öfver den stämning, som skall allmänt gifva sig tillkänna i Danmark, eller rättare vid danska hofvet och bland den köpenhamnska embetsmannakåren, som tar Rysslands vänskap för allvar, förbinder sig medelst en telegraf öfver Bornholm med czarens hufvudstad, ja isin organ Kronen? rentaf tillråder, att till Ryssland afstå det nordliga hörnet af Norge, för att åt den beskyddande makten öppna vägen till verldshatvet. Att det finns en politisk fraktion i Danmark, som till den grad gör det polska ordspråket: Den som skall drunkna, fattar tag till och med i en rakknif?, tillämpligt på sig, kan författaren endast förklara sig af fruktan för en ny gtorm från södern, hvilken förleder att söka Danmarks frälsning jusi der undergången hotar. I sådant fall begår det stackars Danmark på god tro samma fel, hvartill de polska apostlarne för sasmmansmältningen med Ryssland mindre godtroget göra sig skyldige. De stödja sig på den meningen att Kyssland är ett ; sanning slaviskt rike, och säsom sådant befinner sig inaturlig opposition till den germaniska verldens sträfvanden. Detta anser förf. för en sällsam förblindelse, som står i strid med de klaraste fakta. Man kan icke för ofta upprepa för danskar osh icke-danskar, att der herrskande dynastien i Ryssland är Holstein-Gottorpsk och icke har en droppe slaviskt blod i sina ådror; att det ryska rikets hela maskineri och hela ledningen af dess politik är uti ieke-slaviska händer; att denna politik, som aldrig varit slavisk, tvärtom ofta, äfven med förvigående 2f Rysslands speciella intressen, befinner sig i den fullkomligaste öfverensstämmelse med de tyska makternas tendenser, enär den Holstein-Gottorpska dynastien framför allt sörjer för det landsenheten, som den har att tacka för sin uppkomst, liksom fordom Stuartarne på Englands tron endast hade Frankrikes intresson i sigte. Kan Danmarks uppoffring under det sista kriget och de, om icke välvilbga, så ätminstone likgiltiga blickar, hvarmed Ryssland sett den nya tyska flott28 oc