liga gräns, trängde in i hans själ och sjönk ned der för att aldrig mer rubbas derutur. Tror ni inte att det vore bäst att ni gifte er med honom? sade han efter ett ögonblicks tystnad. u Gifta mig med Antony! utbrast Beatrice. Ja, hvarför inte! Jag bekänner att det skulle vara mig till stor lättnad, om jag visste er vara väl gifu. Och mr Raby suckade vid tankun på hvilken lättnad det skulle vara. Men jag kan inte gifta mig med Antony, ropade Beatrice förtrytsamt: singen flicka, som känner honom, kan göra det; det vore att störta sig hufvudsiupa i fördertvet. Nå, men skulle ni inte kunna gifta er med hans bror?4 menade mr Raby, som nu plötsligt erinrade sig att mr Gervoise en gäng hade yttrat nägonting dität. 4Vi ha inte sett hvarandra sedan vi voro pms, svarade Beatrice och roduvade lifigt. Min söta vän, envisades mr Rahy, lyd ni mitt råd och gift er så fort som möjligt. Beatrice svarade icke. Hon hade wgenting att säga. Mr Raby hade blitvit lockad öfver till hennes fiendes sida; huru och hvarför, det betydde föga. Hon betraktude honom med samma dystra allvar, sum hon en gäng förut hade visat, och det rörd: honom åter till ett flyktigt tvifvel. Men mr Raby var aldrig hastig med att handiv eller besluta. Jag mäste laga att Jones får sehenne. tänkte han, men bibehöll en viss obestämd tro på Benmrices sinnessvaghet. Beatict vandrade tyst vid hans sida tilldess de, det de togo af in på en sidogång, mötte mi Gervoise, glad och munter, med leende på läpparne och segerfröjd i sina ögon. Bea