Goda vänner och trogaa grannar. Det finnes anlednivg ut tillropa hvsrje ärlig och varm fosievlanssvän ew kraft gif akt? ty uliven komiwer smygande till oss i tärakläder, och naturligtvis hafva genast alla beskedliga får med et vänhgt brakande skyndat den förmente kamra:en till mö tes för att välkomna honom. Ingen sår för sin natur, men bedröfligt är det nar klena hufvuden och svala hjeriun, som så gerna trifvas i samma kroppar, tjat att audskas med en muakt, hvilkens art och vidd och ändamäl de icke begripa. Sam hället har behof af att inom sig ega kratter, som förmå uttala dess behof, samla och leda de famlande åsigterna, uppmuntra föl ket till mod ihärdighet och underhåla ideernas cirkulstion, hvilken för samhället är lika nödvändig som blodets för kroppen. När en sådan mukt finnes hos en enskild eller kollektiv perronlighet, hvem skulle icke då harmas, om han ser de kraftiga handtag, som denna makt kunde gitva till befordraude af ljus, If och handling, i många fall tförödag på småsiot äflande med dunkelt föoack och gussnådligheter, med dutna krior af loci communes i ssället för frisk och lefvande forskning? Vi publicister sätta oss ej ned säsom professorer för att ducera, liksom vi endast skulle dykt ned i visdomens källa och derur hemtat de droppar, h:armed vi undiägna vära läsare utan vi framställa vår mening till allmän ketens bifall eller förkastelse och ge skal för den. Alla den nyare tidens problemer?, säger Geij:r, Päro al en så sammansstt art, att de ligga oändligt öfver den enskildes verksamhet. Det är ett tidens tecken och ett bevis på den frumskridande civ:lisationens makt, att dessa problemer — skall nagonting ske för deras lösning — fordra mångas allas deltagaude. Dernil må ee och hvar idraga med sin skärf?. Ja vil — men må också hvar och en göra deti: a därig håg och varm nitälskan, icke sa. at hon älven för de svagaste ögon visar sig antingen vara ledd at ett tyckmycket rät halveri eller ock hatva trädt upp i den pubhlicistiska tribunen utan att förut ha tillesnat sis ens de första elemenmeria at historiskt och pohtiskt vetande. Kan väl eu tredje förut sättas om presso:ganer, om t. ex. ideligen hacka och nagga på de skandinnviska nationolitetsstråfvand:ne, utan att ha gittat framdroga ens en skymt till skäl hvarloör just detta vatiovalueissträtvande skule vara mindre natwligt, mindre borävgadt, mn dre välsignelsebringunde än andra nattona litetssträtvanden, och som vu nyss kommit fram med en pueril js mörelse mellan E-g lands och Frankrikes whywa våuskapsbe y gelser och de: halt ötvermodi a. hällt ne ställsamma kokettri, hvwmd Ryden nyss förolämpat oss sjelivu. Lät ossunmtva det bästa — bristande insigt — och derför stå till tjenst med en liten belysning, godt vi förmå åstadkomma den. Om de ville med riktigt öppuva ögon läst den jesnitiska artikeln i le Nord, som med