STOCKHOLM den 12 Sept Den verkliga meningeu med öfverenskommelsen i Gastem, som ävnnv utgör föremålet för hets den politska pressens diskussion, uppenbarar sig nu i så skarpa kouvturer gen de tffiviella bladens yuranden, att hvarje tvitvel derom är försvunnet. Hvad Bismusek först och främst har velat, var att vinna herraväldet i Tyskland, och enhgt Revue Contemporasine har tan till och med anförtrou en so: maktsrepresentant, att detta vore målet för hans stratvanden. Men det synes, säger nämuda tidskrift, som om hans pohuk gär ut på att stöta från sig och förgilta allt lör att göra stridens fredliga alelutande så wycket svärare. Konungen at Preussen har på venstra Rhenstranden ev mäktig erbone, som gick tillväga på annat sätt, då han an-åg lampligt att utvidga sit område med två provinser. Om han hade uppbetsat befolkningen genom en tvåärig ockupation, så bade ban sannolikt icke haft så lett att genumdrilfva en annexation, hvilken bildade den nödvändiga motvizten till Laliens enhet. Vi lefva i en tid, der det först och främst gäller att respektera folkviljen ; moraliteten af de medel, som användas för att hinna målet, wöfvar ett mycket stort iuflytande. Man mäste ha rätt för att segra, och det är den bästa politik, som tillser stt den allnd bug rätt. -Bimurcks sätt att gå till väga är dristigare, men min: dre sakert; denne statemang temperament är snarare krigiekt än diplomatiskt; han gtår alltid redo att draga svärdet för aw hnrcga sönder den gordiska kniten, äfven om det vore nyttigare att lösa upp den. Då man bredvid denne högmodige och befallande minister tänker sig en konuvg, som är lätt att beherrska, hvars tonkekratt äl derp måhända försvagat och som prisar sig lycklig att ha någon, som vill och kan ut rätta hvad han sjelt kävner sig torsvag att vilja och kupna, så kan man bilda sig en nägosluvda kar föreställvivg om Bismarcks roll och de förhållanden som dritva honom frpmät. Det andra resultatet som Bismarck uppnåit genvom sitt diplomstisks fältåg mot Ö-lerrike är, att de olika preteudeuterna till tröviöljden i hertigdömena biifvit helt och hället skjutna åsido; de två tyska stormikterua. förklara, utt de i krvatt at wienerfreden äro ensaämne egare af hertigdömena. och hertigen af Augustenburg har redan fått el!er kommer i alla händelser att få en an tydan ant äter slå sig ned på det vill hans emuttagande redan jordnivgställda slotter Dolziz. Det tredje resultatet är slutligen att Preusgen, hurudan den slutliga uppgörelsen äv blir, får landets försvarskratter till lands och vatten till sin follkomliga disposition. De två makterna hatva genom gasteiner öfverenskommelsen tillvällat sig rätt att handla och vandla i hertigdömena efter godtycke; lrägau vänder sig endast om skade ersuttnivgeu. såsom bändelsen var med Lanenburg, för att ala rättigheter må kunna förenas i en enda måkts hund, så är annexionen fullbordad, Md afseende på de båda sistnämnda resultaterna synes den fullkomligaste endrägt råda mellan de bäda makierus, och den nyss uppejorda basen kor mer ofelbart att utgöra grundvalen för den slutliga uppgö relsen, om nemligen de öfriga europeiska kubioetten likasom hittills med korslagda srmar åse denna storartade plundring. t skilliga tecken antyda emellertid att så icke blir händelsen, utan att vestmakterna skola sluta sig värmare tillsammans mot den koalition mellan de nordliga stormakterna, som säkert redan för länge sedan blifvit ingången och som förmått Ryssland att etillatigande tillåta Preussen få fast fot vid Östersjön och skaffa sig Kiel till örlogshamn. Om Österrike och Preussen vänta, att någon skall göra dem deras eröfring stridig, kunna vi icke veta, men deremot har The Press bes:ämdt rätt, då den påstår att motståndet icke kan komma frän mellanstaternas sida, oaktadt den outtröttlige hr von Beust förkortat sin badkur i Gastein och begifvit sig tll Miiuchen för att konferera med Tysklands store jurist von der Pfordten och sacheiske förbundsgesandten grefve Nostitz. Mellanstaterna, hvilka ännu för kort tic sedan uppträdde med så mycket buller och bäng på strid-p!atsen, ha nu dragit sig till. baka, veh Sachsens, Baieros och Wiärtembergs ministrar skola sluta sitt kriugflac kande lit på samma sätt som de börj de det, nemligen med ett ödmjukt forbehäll til förmån för tyska förbundet. De hotas dess utom af eh längt större fara: miluärrelor men, och bakom denssmmadurar Tyskland: politiska reorgumsatiop. a ———