— Eliter fyra års uppehåll — skrifver en korrespondent från Newyork — skall det första ängfartyget, nemligen Circassian, afgå härifrån till Buropa, med destination till Bremen. Under fyra år har passagerareoch godstratiken mellan de Förenade Staterna och Europa legat i händerna på engelska, hanseatiska och slutligen franska redare, och Europa har förtjent ofantliga frakter. Detta är en af de följdrikaste ocn pinsammaste kalamiteterna som kriget brinat öfver landet, och endast den, som kan atta krigets olyckliga följder på våra rederier, kan inse huru stort det agg är, som amerikanarne bära till England. Ty det afbräck, som vår handelsmarin lidit, är Englands verk. Dess s. k. neutralitet har nemligen hållit kaparväsendet i gång under de sista fyra åren. Ävunnu tio veckor efter Richmonds intagande, kunde den i England byggda, utrustade och bemannade korsaren Shenandosh i Stilla hafvet förstöra mer! än tjugo amerikanska hvalfisktängare, för att derefter — som lord Russell uttryckt sig — för sista gången? göra anspråk på det neutrala Englands gästvänskep. Oberäknadt de 200 skupp, sem under kriget blifvit förstörda a: piroier. he mindre än 800 blifvit sålda för sjottvris till främmande redare och gå nu under främmande flaggor och andra namn. Autslet af de blott till engelska firmor keppen gå till 608 med en sammanlagd drägtighet a: 328 665 tons, deribland 127 skepp trån 1000 til 1600 tons drägtighet. Tilltyska. brasilianska, spanska, italienska och argentinska handelzhus äro 200 fartyg sälda med en drägtighet af 23 mill. tons. Många är — och hvad uppgår ängfart arien meilan Amerika och Europa — måvga årtionden skola gå förbi innan denna ofantliga förlust kan ersättas och republikens flagga åter få samma betydelse som fö Bre meroch Hamburger-reder erca skola skörda frukterna af den engelska neutraliteten mot piraterna, och ha för länge vunnit ett monopol på besörjandet af samfärdseln mellan Europas fastland och Amerika.