Theresia menar den adel, som ej hör till hofvet) och att ställa edra ord till dem såsom till personer af en viss ålder och rang, som uppvakta er. Ni tror icke, huru mycket en blick, en helsning, ett ord afer förmår hos detta slags folk; sådant sprider sig i hela konungariket. Dessa goda menniskor äro ej vana vid, att man sysselsätter sig med dem endast för att låta ungt folk och hofmän förlöjliga dem.? I ett bref af den 31 Okt. 1771 gör Maria Theresia redan sin dotter uppmärksam på, att hennes ställning är farlig. ?Er ställning blir ännu mera hotande, derigenom att ni ej känner och ej vill lära känna den: Jag bäfvar, när jag ser er med en viss säkerhet och bekymmerslöshet med stora steg skynda mot afgrunden eller åtminstone mot en villoväg.? Varnande talar Maria Theresia om den dåliga anda, som griper omkring sig. En myteriets anda börjar öfverallt innästla sig, det är följden af vårt upplysta århundrade. Sedernas försämring och likgiltigheten för allt, som har afseende på vär heliga tro, äro orsakerna till allt värt onda.? Marie Antoinette uttalar i sina bref sin tillförsigt, att hon skall kunna bannlysa den dåliga andan. ?Min älskade mamma, skrifver hon, talar med rätta mot det franska lättsinnet, men jag är riktigt ledsen öfver, att hon derföre fär afsmak för nationen. Dess karakter är obeständig, men icke dålig; pennorna och tungorna säga många saker, om hvilka hjertat ingenting vet. Beviset på, att de ej hata, ligger deri, att de vid ringaste anledning tala godt och berömma mer än man förtjenar. Detta har jag nyss erfarit. I det palats, der rättegångar aldömas i Paris, har en förfärlig eldsvåda rasat. Samma dag hade jag ämnat fara till operan, men afstod derifrån och skickade 200 louisdorer till afhjelpande af de angelägnaste behofven. Ögonblickligen upphöjdes jag till skyarne af samma personer, som talade illa och sjöngo nidvisor om mig. Om kardinal Rohan, hvilken genom den beryktade halsbandshistorien mest bidrog till Marie Antoinettes undergång, döma mor och dotter på samma sätt. Maria Theresia betecknar honom såsom en dödsfiende, som har de uslaste grundsatser och så mycket mera kan skada, som han döljer sin hemliga ondska under ett intagande sätt. Marie Antoinette kallar honom ytterst dålig, genom intriger ytterst farlig, men tror, att han icke kan skada, derföre att han icke står i något slags förhållande till henne och blott vid levern och i kyrkan ser hennes man. Om Provence (Ludvig XVHI) dömer Marie Antoinette riktigare, d. v. s. ogynnsammare än sin mor. Med en svag karakter, säger hon, förenar han ett lömskt och stundom till och med gement uppförande och griper i sina affärsangelägenheter till medel, ör hvilka en ärlig privatman skulle rodna. Rörande Artois (Karl X) tycktes Maria Theresia frukta, att han skulle kunna bli farlig för hennes dotters hjerta. Allt hvad i detta afseende blifvit utspridt mot Marie Antoinette och äfven kommit till den bekymrade modrens öron, ramlar öfver ända för drottningens ord i ett bref af den 15 December 1775: Allt mera känner jag, att om jag bland de tre bröderna skulle välja en man, skulle jag föredraga den, som himmelen gifvit mig. Hans karakter är sannfärdig, ch ehuru han är tafatt (gauche), visar han mig alla möjliga upp: märksamheter och artigheter.? (Slutet följer.)