En rysk storfurstes lif, räddadt af polska demokrater. N. Frankf.-Zeitung innehåller i sin följetong nägra meddelanden från tiden för sednaste polska frihetsstriden, hvarur vi införa följande berättelse om huru polska nationalregeringens agent för Skandinavien en gäng räddat storfursten Konstantins lif, hvarom denne icke har den ringaste aning: Vid min återkomst från Stockholm, dit jag hade begifvit mig i egenskap af agent åt polska nationalregeringen, erhöll jag be fallning att stanna I Berlin tilldess vidare order anlände. Jag kom dit i Mars förlidet år och hyrde mig en tarflig bostad vid en aflägsen gata, der jag skyddades af ett svenskt namn och ett svenskt pass; mitt förnämsta tidsfördrif var att läsa tidningarne på cafe Spargnapani, Unter den Lin den, hvarest en mängd främlingar från alla veridens hörn alltid stötte tillsammans. Polackar såg jag der ofta, stundom äfven ry-: ska spioner, hvilka dock, utan att ana det, bevakades af polska nationalpartiets säkerhetsagenter. Jag undvek hvarje närmande till de öfriga läsarne, emedan jag för min säkerhets skull behöfde den största tillba kadragenhet, och läste af samma anledning äfven tidningarne från andra länder än Polen och Ryssland. En morgon kom polska nationalregerivgens agent till mig, helt blek och förskräckt, och berättade mig att ryska kejsarens bror, storfursten Konstantin, skulle resa öfver Berlin till Petersburg, och att tvenne fordna ryska officerare, som på sednare tiden hade tjenat i polska insur rektionens led, härstädes ämnade göra ett mordförsök mot ryske storfursten för att hämnas trenne af deras bästa vänner och kamrater, som han lätit skjuta i Polen. Historien föreföll mig högst otrolig, men den detaljerade berättelse, sfom atgafs af en bland våra agenter, till hvilken jag satte ett fullt förtroende, betog mig all möjlig: het att betvifla sakens sanning. Vi voro i den största bestörtning. Att låta mordförsöket lyckas — och det var otvifvelaktigt att det, om det företogs, skulle lyckas — hade varit att gifva Polens fiender en ny anledning till de hätskaste beskyllningar och det mest nedriga förtal. Å andra sidan kunde vi icke tänka på att förråda de båda ryssarne, hvilka i alla händelser ansågo sig handla i vårt folks intresse. Alla de steg vi togo måste utföras med den största försigtighet och betänksamhet, för att icke förråda tillvaron af en polsk organisa tion i Berlin; för ötrigt kände vi de ifrågavarande officerarne endast till utseendet. Under trenne dagars tid genomletade jag och en annan agent Berlin från den ena ändan till den andra, besökte alla cafer, fbalsalonger och teatrar, utan att finna dem vi sökte. Först på fjerde degen fingo vi sigte på den ene, åkande i en droska; vi följde efter honom i vagn och sågo med förvåning att han stannade vid ryska am: bassadhotellet. Jag gick efter honom upp för trapporna och hörde huru portvakter svarade: Hang höghet lemnar Berlin : morgon afton klockan tio.? Ryssen tyck